Vikten av att röra sig i klassrummet!

För ett par år sedan rapporterade Svenska Dagbladet om en australiensisk studie som visade att risken att dö i förtid var 40% större för de personer som sitter mest. Men, det är inte av denna anledning jag idag vill skriva om vikten av att vi lärare bör röra oss i klassrummet. Gärna hela tiden. För egen del blev jag fullt ut ambulerande för en sex, sju år sedan. Anledningen har jag glömt, men jag minns att det var ett medvetet val - det var slut med sittandet, som jag alldeles för ofta hade ägnat mig åt!

Ett viktig men bortglömd tillgång i arbetet?
Toe Socks av Irum Shahid (beskuren)

Den mest omedelbara konsekvensen av att röra sig är att eleverna ställer många fler frågor. Mina elever berättar själva att det inte alls är givet att de räcker upp handen eller tar sig fram till läraren för att det dyker upp en fråga om läraren sitter där framme, men är läraren däremot rörlig känns det mycket mer naturligt att be om hjälp när hen har vägarna förbi.

Eftersom det blir många fler möten med alla elever i klassrummet under lektionen, får jag som pedagog mycket större insikt i elevernas process. Utifrån deras frågor kan jag dra slutsatser om var de befinner sig i sin utveckling och vad de behöver för hjälp. Ställer många elever samma frågor är även det en välkommen feedback på undervisningen. Kanske har jag missat att vara tydlig med något och kan göra det bättre nästa gång!

Mina klasser är inte av den sorten att de sitter och arbetar ihärdigt i klassrummet om jag inte är där. Det hör därför till ovanligheterna att jag sitter utanför klassrummet och har individuella samtal. Däremot går jag rätt ofta runt och återkopplar till dem på moment de slutfört och som jag nyligen bedömt. Ibland kanske de har fått skriftlig feedback och då ber jag dem öppna denna på datorn och så tar jag ett varv och hör med var och en om det är något de undrar, medan de arbetar med annat.

Mina elever har länge haft en-till-en-datorer, vilket är normen idag på gymnasiet kan jag tro. Datorerna utgör en stor lockelse, liksom mobiltelefoner, och många av mina elever har svårt för att hantera den distraktionen. Det går inte för sig att parkera sig framme vid katedern och låta datorerna ta över underhållningen. Att hjälpa eleverna med koncentrationen, att vidta åtgärder där det behövs och att diskutera strategier och konsekvenser med de elever som behöver det är ett ansvar man inte får hoppa över!

Sist men inte minns bygger bra undervisning på goda sociala relationer. Mina klasser är förvisso inte stora (17-25) men inte desto mindre hör jag ibland kollegor säga att det är svårt att hinna med att möta alla elever. Detta blir lättare om man är rörlig. Det behöver inte vara mycket, men går du runt kan du hinna få en liten stund med var och en och kanske i synnerhet med de elever som inte lika självklart tar plats i gemensamma diskussioner i klassrummet.

Och, som sagt, skulle inte alla de skälen duga, så kan man alltså förlänga livet på detta trevliga sätt också!