DigiExam - my new best friend!

Under hösten har jag kommit igång med användandet av DigiExam, och jag måste säga att jag känner mig väldigt charmad. Utan att gå för långt in i en diskussion om fusk och uppgiftskonstruktion så upplever jag att fusk är ett problem och att mycket tid och tankeverksamhet går åt till att komma runt detta. Därför har DigiExam varit en stor hjälp för min del.

I DigiExams webbgränssnitt skapar läraren prov. Provet kan bedömas antingen med poäng eller "formativt", dvs. att man kan koppla kunskapsmatriser till frågorna. Bilder kan läggas in i provet, men inte videoklipp. Eleverna skriver sedan provet i klienten, dvs. ett program de laddat ned på daton (tillägg finns för Chromebooks). När de öppnat proven kan de inte längre nå resten av webben. De kan inte heller klistra in saker utifrån eller kopiera och ta med sig saker "ut" från programmet. När alla elever har lämnat in provet kan läraren börja rätta och när man är färdigrättad och har publicerat resultaten kan eleverna titta på sina resultat i webbgränssnittet.

Eleverna måste ha internetuppkoppling för att kunna öppna provet. Skulle uppkopplingen brytas under tiden eleven skriver provet kan eleven fortsätta skriva, men inte lämna in provet via webben. Då använder läraren ett USB för att hämta elevens prov (väldigt smidigt). Läraren kan också välja att rätta proven anonymt. Administratören (i vårt fall vår IKT-pedagog) låser sedan upp provet till läraren efter det att läraren publicerat resultaten, så att hen kan se vilka elever som skrivit vilket prov. Att rätta anonyma prov gör man förstås ibland ändå, men det var nyttigt att aldrig kunna tjuvtitta. En annan piffig funktion är att man när proven ska rättas kan dela dem med en annan lärare. Smidigt i fall man har arbetat ämnesövergripande. Supporten är också bra och man får svar fort på sina frågor. Förutom vid inloggningen, då det uppstod en del frågor, har väldigt få frågor kommit från elevhåll när det gäller DigiExam och mina brukar sällan hålla tyst om de tycker att något är krångligt eller dåligt. Därav drar jag slutsatsen att elevvyn är enkel och lättanvänd.

Något jag önskar mig inför framtiden är att man ska kunna välja om man vill ha stavningskontroll eller ej. I dagsläget finns ingen. Inloggningen är också lite osmidig eftersom den är upplagd på ett sätt som gör att eleverna i praktiken kan skapa dubbla konton utan att vara medvetna om att de gjort det, vilket skapar problem när de inte hittar sina publicerade elevresultat. Detta ska dock åtgärdas. Jag skulle också vilja att man kunde lägga upp videoklipp i prov man skapar och att lärare ska kunna dela bedömningsmatriser.

Sammanfattningsvis är detta ett verktyg som varit till stor hjälp i min vardag, och som gör att man kan ägna mer tid åt ett bra bedömningsarbete och mindre tid åt en en massa fusktråkigheter. Det innebär också att våra elever äntligen kan skriva sina writingprov i vår på dator, vilket sannerligen är på tiden!

Vikten av att röra sig i klassrummet!

För ett par år sedan rapporterade Svenska Dagbladet om en australiensisk studie som visade att risken att dö i förtid var 40% större för de personer som sitter mest. Men, det är inte av denna anledning jag idag vill skriva om vikten av att vi lärare bör röra oss i klassrummet. Gärna hela tiden. För egen del blev jag fullt ut ambulerande för en sex, sju år sedan. Anledningen har jag glömt, men jag minns att det var ett medvetet val - det var slut med sittandet, som jag alldeles för ofta hade ägnat mig åt!

Ett viktig men bortglömd tillgång i arbetet?
Toe Socks av Irum Shahid (beskuren)

Den mest omedelbara konsekvensen av att röra sig är att eleverna ställer många fler frågor. Mina elever berättar själva att det inte alls är givet att de räcker upp handen eller tar sig fram till läraren för att det dyker upp en fråga om läraren sitter där framme, men är läraren däremot rörlig känns det mycket mer naturligt att be om hjälp när hen har vägarna förbi.

Eftersom det blir många fler möten med alla elever i klassrummet under lektionen, får jag som pedagog mycket större insikt i elevernas process. Utifrån deras frågor kan jag dra slutsatser om var de befinner sig i sin utveckling och vad de behöver för hjälp. Ställer många elever samma frågor är även det en välkommen feedback på undervisningen. Kanske har jag missat att vara tydlig med något och kan göra det bättre nästa gång!

Mina klasser är inte av den sorten att de sitter och arbetar ihärdigt i klassrummet om jag inte är där. Det hör därför till ovanligheterna att jag sitter utanför klassrummet och har individuella samtal. Däremot går jag rätt ofta runt och återkopplar till dem på moment de slutfört och som jag nyligen bedömt. Ibland kanske de har fått skriftlig feedback och då ber jag dem öppna denna på datorn och så tar jag ett varv och hör med var och en om det är något de undrar, medan de arbetar med annat.

Mina elever har länge haft en-till-en-datorer, vilket är normen idag på gymnasiet kan jag tro. Datorerna utgör en stor lockelse, liksom mobiltelefoner, och många av mina elever har svårt för att hantera den distraktionen. Det går inte för sig att parkera sig framme vid katedern och låta datorerna ta över underhållningen. Att hjälpa eleverna med koncentrationen, att vidta åtgärder där det behövs och att diskutera strategier och konsekvenser med de elever som behöver det är ett ansvar man inte får hoppa över!

Sist men inte minns bygger bra undervisning på goda sociala relationer. Mina klasser är förvisso inte stora (17-25) men inte desto mindre hör jag ibland kollegor säga att det är svårt att hinna med att möta alla elever. Detta blir lättare om man är rörlig. Det behöver inte vara mycket, men går du runt kan du hinna få en liten stund med var och en och kanske i synnerhet med de elever som inte lika självklart tar plats i gemensamma diskussioner i klassrummet.

Och, som sagt, skulle inte alla de skälen duga, så kan man alltså förlänga livet på detta trevliga sätt också!