Det var svårt att komma igång med arbetet som förstelärare i augusti, tyckte jag. Samtidigt som jag kände det var skönt att äntligen kunna lägga tid på att fundera över de bästa vägarna för utvecklingsarbetet, ville jag också att det skulle synas att jag gjorde något. Var jag en lönsam liten förstelärare, liksom? Värdet av den känslan kan man ju diskutera, men det mynnade ut i att jag som en del av arbetet under hösten anordnade tre stycken workshops om lässtrategier.
Varje tillfälle var 40 minuter. Jag pratade en stund utifrån presentationerna nedan, lärarna fick testa olika läsövningar jag hade gjort med eleverna, och avslutningsvis fick de berätta vilken av lässtrategierna de kände sig mest lockade av och varför. De tre tillfällena delades för enkelhetens skull upp i lässtrategier man använder innan, under tiden och efter läsningen, men naturligtvis är gränserna dem emellan inte knivskarpa. Alls.
Deltagarna undrade om jag kunde dela materialet, så här nedan samlar jag både mina - ytterligt stilrena - presentationer, och sammanfattningar av de olika exempel från klassrummet jag berättade om under workshopparna.
Inspiration till många av övningarna har jag fått från boken Lyft språket - lyft tänkandet av Pauline Gibbons!
Övning 1 - Gemensamma tankekartor
För att ta sig in i ett ämnesområde är denna övning särskilt bra. Jag har använt den bland annat när jag skulle sätta igång språkhistoria med mina treor (Sv3) och grammatik med mina tvåor (Sv2), men den kan användas till i princip alla någorlunda avgränsade ämnesområden.
Man lägger ut stora ark med nyckelbegrepp på och eleverna förflyttar sig sedan gruppvis mellan arken och fyller på allt de kommer på utifrån nyckelbegreppen (och de andra gruppernas anteckningar) - de har även fått stryka saker om de ansett att något är felaktigt. Denna övning behöver ju inte nödvändigtvis följas av en text i direkt anslutning, och fungerar alltså utmärkt som avstamp med eller utan text - dels för att den aktiverar elevernas förkunskaper och dels för att den ger läraren en hel del information om var elevernas samlade kunskapsnivå ligger i inledningsskedet av ett nytt ämne.
Övning 2 - Ord från texten
Ord från texten använde jag mig av med mina tvåor innan de skulle läsa ett utdrag ur Heidenstams Karolinerna. I det fallet lyfte jag ut stämningsskapande ord . Vi läste olika skönlitterära texter på temat krig för att se hur krig kunde framställas på olika sätt vid olika tidpunkter i historien och därför passade det bra. Jag skrev upp ca 15 ord från texten på tavlan och eleverna fick gemensamt diskutera vad orden fick dem att tänka på och förvänta sig av texten.
Med mina kollegor på workshoppen använde jag i stället en populärvetenskaplig artikel om Gutenberg och tryckpressen. Här valde jag i stället ord och begrepp som var centrala för att förstå samtiden och händelseförloppet. Värt att tänka på innan man väljer ord är alltså vilket syfte man har med just de ord man väljer.
Övning 3 - Titel, rubriker och bilder
En av de enklaste och tydligaste lässtrategierna som finns är ju att titta på en texts titel, rubriker och bilder för att därefter förutspå vad man tror att man kommer att få veta i texten. Detta är ju något den vane läsaren gör utan att ens tänka på det och en strategi som är väldigt viktig att synliggöra eftersom den inte alls alltid är självklar. Man kan se det som en variant av att man t.ex. förevisar hur en lärobok är uppbyggd när man delar in den (innehållsförteckning, kapitel, index, faktarutor, källförteckning, noter etc.) Detta är självklarheter för den invigde, men dessa genvägar in i en text är viktig att visa.
Övning - bilder
När jag skulle läsa novellen Fähner (Ferdinand von Shirach, 200) hade jag satt upp bilder av kända yxmördare på väggarna i klassrummet. Bilder är effektiva eftersom de väcker nyfikenhet och förväntan innan man ens satt igång. Kollegorna blev på samma sätt påverkade när de möttes av dessa bilder som jag vid workshoppen hade lagt på bänkarna längst fram. Vi (vid båda tillfällena) kom först fram till vad bilderna hade gemensamt och därefter ställde jag frågan: Vad tror ni skulle kunna få en människa att bli yxmördare? De olika förslagen skrev jag upp på tavlan och sedan berättade jag att vi skulle läsa en novell om en yxmördare och vi fick då se om några av deras förslag skulle stämma överens med händelserna i novellen.
Övning - nyckelord
När jag med ettorna skulle modella genren nekrolog som de skulle använda till en uppgift i historia och svenska, hade jag på tavlan skrivit upp alla ord jag kom på som började på nekro-. De var inte många så jag återger dem: nekrofil, nekrolog, nekropolis, nekromanci, nekros. Eleverna fick ge förslag på om det var några av orden de kunde och vi pratade tillsammans om vad prefixet nekro- då kunde innebära. Detta var naturligtvis ett ypperligt tillfälle att visa tt ord består av olika byggstenar och att om man kan innebörden av dessa så kan man ofta lista ut vad ordet betyder på ett ungefär. När vi hade gjort detta och de blivit påminda om uppgiften i historia, fortsatte vi med att läsa två nekrologer. Hur vi gjorde det berättar jag om efter nästa presentation eftersom det var något vi gjorde under läsningen!
Övning - modella en genre
Att modella en genre är ju egentligen en del av cirkelmodellen och detta är ett gott exempel på att olika typer av språkstrategier kan dyka upp i olika sammanhang och inte skiljs åt av gränser utan snarare samverkar på ett naturligt sätt.
Tillsammans med eleverna (och senare mina kollegor) läste jag två autentiska nekrologer (minnesord) från Sydsvenskan. Jag läste båda texterna högt och vid läsningen pausade jag vid olika ställen i texten för att ställa frågor till åhörarna och därmed göra dem uppmärksamma på olika saker som var specifika för en nekrolog. I den ena texten koncentrerade jag mig på saker som rörde formen, och i den andra på saker som rörde innehållet. När det gällde formen pausade jag och ställde frågor som: Varför byter man från presens till imperfekt efter första stycket? Kan ni markera alla ord som rör skola och utbildning i andra stycket? Varför bytte man stycke här? Känns tonen objektiv eller subjektiv? När det gällde innehållet pausade jag och frågade saker som: Vad handlade det föregående stycket om? Vad tror du att nästa avsnitt kommer att handla om? Vad tror ni att man inte tar med i en nekrolog? Vem är det som skrivit det här? Vad tror ni är avsikten med en nekrolog?
På det här sättet synliggör man på ett effektivt sätt många olika saker som är specifika för den aktuella genren.
Övning - stämde det man förutspått
En viktig sak att göra innan man läser är ju som visats ovan att skapa förväntningar på texten genom att sätta ord på vad vi förväntar oss av texten. Något som därför är lämpligt är ju att stämma av under läsningens gång och se hur det var med förutspåelserna - stämde de, eller inte? I samband med detta kan man ju också göra nya förutspåelser för hur texten kommer att fortsätta.
När det gällde novellen om yxmördaren Fähner gjorde vi så att jag högläste början av novellen innan lektionens slut. Innan eleverna gick fick de sia om hur de trodde att det skulle gå för paret vi nyss lärt känna i novellen och detta stämde vi sedan av när eleverna kom tillbaka lektionen därpå efter att ha läst färdigt novellen själva.
Att läsa en text är ju i skolans värld sällan en avslutning på något eller en isolerad händelse. Snarare förväntas eleverna göra något med texten - den utgör ett avstamp för något annat.
Övning - sant eller falskt?
Det här kan göras både under tiden man läser och efter. I mitt fall använde jag det senast vid läsningen av en roman och eleverna fick både formulera egna påståenden och ge till varandra som träning, samt ta ställning till påståenden som jag gett vid ett förhör. Det viktiga med att ta ställning till om ett påstående är sant eller falskt är att det inte stannar vi det. Det viktiga är att eleverna också motiverar sitt ställningstagande med citat från texten och förklaringar. Övningen ger då ett väldigt konkret underlag för diskussion av innehållet. Det kan också vara värt att poängtera att man inte måste formulera påståenden som är glasklart sanna eller falska. Eftersom eleverna får motivera sina ställningstaganden och söka stöd i materialet kan de argumentera för båda ståndpunkterna.
Övning - rangordna texter
I början av terminen hade det just varit en stor demonstration som hade urartat i Malmö. Jag ville att eleverna skulle få träna på att ta sig an ett större material och valde därför ut nio olika texter från dagspressen om händelsen. Jag delade in eleverna i grupper och min första instruktion var att de skulle skilja de informerande texterna från de argumenterande. När det var gjort skulle de rangordna de sex debattartiklarna. I ena änden skulle de placera de texter som stod mest på demonstranternas sida och i den andra änden, de texter som sympatiserade mest med polisen. Jag pratade om begreppen polariserad och nyanserad och eleverna fick samla formuleringar som stämde in på dessa två begrepp. De skulle sedan i par skriva en artikel som objektivt beskrev debatten om demonstrationerna. En klurig uppgift som väckte många diskussioner! Eleverna fick träna sig både i att skumläsa (inledningsvis) och närläsa (när de skulle rangordna och samla formuleringar).
Övning - sammanfatta
Att kunna sammanfatta är en av nyckelstrategierna i reciprok undervisning, men kan ofta vara en utmaning. Samtidigt är förmågan att kunna skilja detaljer från helhet centralt för att man ska kunna läsa effektivt. När ettorna förra året hade skrivit recensioner blev det uppenbart att de behövde träna på att sammanfatta. Jag gick på nytt igenom de fem frågorna: Vem? Var? När? Vad? Hur? och att sammanfattningen skulle inledas med en källhänvisning som visade vem som skrivit texten; vad texten hette; vilken genre det var och när den kom till. Alla eleverna hade läst romanen Desert Walker av Wilhelm Agrell och de fick i par skriva och publicera en sammanfattning av den boken (via Padlet). Vi jämförde och diskuterade sammanfattningarna och därefter var det dags för dem att skriva en sammanfattning av en bok de rekommenderade till sina klasskamrater inför sommaren. Även dessa publicerades via Padlet och dessa skrev de själv.
Här kan man ju tänka att detta inte är lästräning utan skrivträning, men det är naturligtvis båda två! Man kan sammanfatta hela verk, eller artiklar, men man kan även som visades ovan (med nekrologen) sammanfatta innehållet i olika stycken muntligt under läsningens gång!
Övning - sammanfatta delar
En annan variant på att sammanfatta är att ta en svår text och förarbeta den på ett sätt som skapar viss överblick och förståelse. Jag använde till både elever och kollegor ett utdrag ur Illiaden - Hektors död! När jag hade högläst txeten delade jag in den i delar och bad 2-3 personer ansvara för vars en del. De skulle sammanfatta innehållet till en eller högst två meningar på modern svenska och sedan skriva den på tavlan. På tavlan skrevs alla delar i ordning och på så sätt fick vi hela historien i en lätthanterlig version. Vi använde denna som utgångspunkt för en vidare diskussion om stilnivå, språkrikighet, sammanhangord och textbindning och ordens innebörd - både de gamla och de moderna.
Sammanfattande kommentar
En farhåga jag hört från ämneslärare när det gäller lässtrategier är att de inte känner att de hinner ta lektionstid till den här typen av övningar. De har mycket innehåll att hinna med och känner ofta redan att viktiga saker får skyndas förbi.
Det bästa rådet här är att börja samarbeta med närmsta svensklärare. Förutom att det är givande på väldigt många andra sätt, blir undervisningen mer tidseffektiv om man tillsammans kan samlas kring olika teman eller ämnesområden.
En annan sak jag brukar låta mig styras av är ett följande resonemang: Vilket tillvägagångssätt kommer att resultera i största möjliga kunskapsutveckling för elevgruppen? Min egen erfarenhet är att de saker jag låtit ta tid och gjort ordentligt också har fått större effekt för lärandet, än de saker jag skyndat igenom för att de ska ha "hunnits med".
Dessutom är många av de här sakerna inte särskilt tidskrävande. De kräver inte nödvändigtvis att man gör mer, utan att gör annorlunda. Det finns heller ingen poäng med att bränna ut sig själv genom att försöka ändra på allt samtidigt. Jag tar mig därför friheten att citera några av de klokaste orden jag läst: "pick a doorway" av Naomi Klein (No Logo, 1999). Välj något som känns hanterbart - börja där!
