Google Classroom - en flört som dog!

När jag såg @idaaspens Twitterkommentar: "Sitter på jobbet och är lyrisk över Google Classroom. Det finns inget negativt att säga om det. Inget!",  förstod jag att jag var tvungen att vara lite motvalls. Jag känner mig personligen mycket skeptisk i nuläget, men som alltid när det gäller Google, hoppfull inför framtiden!

Vad är då Google Classroom? Jo, där kan du skapa ytor för dina kurser och sedan dela uppgifter med dina elever, som de sedan lämnar in, innan (förhoppningsvis) uppgiftens givna deadline. Du har också ett flöde där du kan diskutera med dina elever. I Malmö Stad används GAFE, och i mitt arbetslag använder vi en klassblogg som kommunikation utåt, och sedan Driven (naturligtvis med andra inslag) som arbetsyta. Dessutom har vi en kollega som har trixat till Driven och lagt till en hel del funktioner som vi tidigare saknat. För mig är det alltså detta Google Classroom har att mäta sig mot.

Invändning 1

Google Classroom bygger på ett klassrum där eleverna arbetar individuellt mot skriftliga uppgifter med en satt deadline. Eftersom jag använder den typen av uppgifter relativt sällan känns det inte motiverat att introducera ännu en yta för eleverna att förhålla sig till. Min feedback till Google har varit: gör det möjligt att dela uppgifter med elevpar och elevgrupper där man kryssar för i grupplistan vem som ska få dokumentet.

Invändning 2

I en uppgifts inlämningslista ser du tydligt alla som lämnat in eller är försenade med uppgiften. Du kan här lämna kommentarer till eleven i anslutning till uppgiften. Sedan är det meningen att läraren ska betygsätta uppgiften hjälp av en poängskala från 1-100 (hepp!) alternativt lämna uppgiften ej betygsatt. Jag inser att inget tvingar mig att använda denna styggelse, men bara åsynen av den gör mig tirriterad. Min (tyst inne i huvudet och i detta inlägg) feedback till Google: Phuleeeease!!

Invändning 3

När man skapar en uppgift kan man välja att dela ett dokument med varje elev (varje elev får en separat kopia av dokumentet) och detta är ju efterlängtat. Eleven blir automatiskt ägare till dokumentet. När eleven lämnat in uppgiften överförs ägarskapet till läraren. Om läraren sedan skulle välja att skicka tillbaka uppgiften till eleven så förs ägarskapet tillbaka till eleven igen. Jag testade bara GC i en månad så jag har glömt exakt vad som skedde här (kanske förstod jag det aldrig helt), men varje gång ett dokument överförs, skapas en kopia, så till slut fanns där ungefär en miljon dokument med snarlika namn som "Kopia av kopia av kopia av kopia av dokumentets namn". Min feedback till Google: lite smidigare, if you please!

Invändning 4

Gaara 1st Day Confused by BakaCreationz at DeviantArt (CC BY 3.0)

Det blir ytterligare ett ställe för eleverna att hålla kolla på. Idag är det mailen och bloggen de måste ha uppsikt över, och sedan arbetar vi i Driven. Det här blir ytterligare ett om det inte ska användas väldigt styvmoderligt. Om Classroom hade kunnat ersätta bloggen hade vi kanske haft något fint på gång, men här finns inte ens en anslagstavla där man kan samla information eller möjligheten att tagga/ordna innehåll. Dessutom skulle jag vilja kunna göra valda delar av mitt klassrum tillgängligt för heeela världen, där föräldrar, kollegor och fangirls och boys kan se vad vi gör bakom den stängda dörren!

Så, alltså!

Jag gläds med Ida Aspviken, som en gång räddade mig från det alla lärare fruktar, att stå med brallorna nere och inte ha förberett ett smackelibom till nästa lektion, och hoppas att hon må njuta och fortsätta vara alldeles lyrisk över Google Classroom. För egen del ser jag framtiden an och använder så länge Blogger och vår skönt pimpade Drive:)

Förstelärare - Vem är jag nu?

Redan i augusti fick jag en förfrågan av Pedagog Malmö att skriva en artikel kring försteläraruppdraget, och ända sedan dess har uppgiften legat där och skvalpat i medvetandet utan att jag känt mig redo att formulera mig kring det. Kanske är det dags nu.

Jag säger det viktigaste först: jag är kluven till reformen. Jag förstår tanken med att man vill skapa fler karriärvägar för lärare i syfte att göra yrket mer attraktivt. Jag förstår tanken med använda yrkesskickliga lärare för att driva på utvecklingen lokalt ute på skolorna. Men sättet att göra det på har nackdelar och målen skulle kunna nås på andra sätt. För många lärare - lika skickliga som jag - får inte en högre lön, en finare titel, eller extra tid till utvecklingsarbete. Att framhäva enskilda i ett kollegium, skapar onödig risk för polarisering av färdigheter, engagemang och utveckling.

Hur då, undrar ni kanske? Jo, på flera sätt. Precis som elever i klassrummet, speglar sig läraren i sin omgivning för att få syn på sig själv. Vi ser våra lärarjag i elevernas, kollegornas och rektorernas gensvar på vårt arbete. För den kompetente lärare som söker en förstelärartjänst och inte får den, trots skicklighet och framgång (betygen, förlåt, förstelärartjänsterna, tog slut?) kan det kännas motigt. För den sökande som kanske dessutom upplever (rätt eller orätt) att en mindre kompetent kollega har fått en tjänst, kan till och med en bitter eftersmak infinna sig. De förstelärare som dessutom får tid över i tjänsten att hålla i handledning och fortbildning kan dessutom utvecklas i ännu högre takt än tidigare. Färre undervisningstimmar gör att man får större makt över hur man fördelar tiden och större möjligheter att jämna ut de arbetspucklar som alltid infinner sig under terminen. Tempot och stressnivån i de ordinarie tjänsterna däremot, gör att den energi och det fokus som krävs för att förändra undervisningen kan vara svår att uppbåda.

Från Pixabay CC0 - Public domain

Varför sökte jag då ens - ifall jag nu inte tyckte det var en bra reform? Jo, helt enkelt för att jag är just kluven. Jag tycker det är bra med mer pengar till lärare. Jag tycker det är bra med mer tid till utvecklingsarbete i skolan och jag tycker att jag är ett bra val när vi nu ska ha förstelärare. Jag ska också villigt erkänna att det är ofantligt skönt att äntligen få känna att jag har en skälig lön. En skälig lön och extra tid till skolutveckling, som jag verkligen brinner för. Det går inte att passa på den bollen. Redan när nyheten om karriärtjänsterna dök upp i media, hade jag i flera år haft 80% undervisning och 20% ansvar för utvecklingsarbete mot hela skolan. Att söka var en självklarhet.

Faktum kvarstår dock. Om syftet med karriärtjänsterna är att göra yrket mer attraktivt och bidra till ett mer effektivt utvecklingsarbete i skolan - då finns det bättre sätt. Den slitna klyschan "money talks, bullshit walks!" är inte helt sann. Muntlig feedback från elever, kollegor och rektorer har gjort betydligt mer för min utveckling och mitt engagemang i skolan, än vad den årliga löneförhandlingen har gjort. Men när det gäller samhällets värdering av läraryrket, så ligger det något i det. Idag är det pengarna som talar, och samhällets feedback till lärarna de senaste tjugo åren har varit glasklar: Det där kan väl alla göra. Håll käften, och sluta klaga!

Om alla lärare hade en lön som matchade yrkets komplexitet, ansvar och utmaningar så hade det på ett mer effektivt sätt påverkat yrkets dragningskraft. Och om alla lärare hade haft utrymme till utvecklingsarbete i vardagen så hade många fler blivit mycket bättre, oavsett utgångsläge.

Det enda jag i slutänden inte är kluven till är att jag älskar mitt jobb, att jag är rätt person på rätt plats, och att jag är väldigt glad över att ha fått bra förutsättningar att göra mesta möjliga av det. Jag önskar att fler kunde få känna det.