Till politikerna: kort önskelista!

Jag tycker skolpolitik är svårt. Jag har absolut inga kompletta förslag på vad som skulle behöva göras. Jag vet bara ett par saker jag hade gjort om jag varit skolpolitiker - tagit det lugnt och begravt mig i forskning ett bra tag - och ett par saker jag inte hade gjort - infört betyg i trean, och pratat om katederundervisning stup i kvarten. Men, annars - ja, jag är inte det minsta säker.

Anyway, när jag såg att en samling kloka personer på Twitter funderat på att skapa ett politiskt oberoende skolmanifest började jag fundera på om det ändå finns vissa lösningar jag vurmar för. Och det fanns det ju! Så här kommer två konkreta förslag som jag tror hade höjt svenska skolans kvalitet:

Mentorstjänster

Mycket av lärarnas administrativa arbete upplever jag ryms inom mentorsuppdraget, en syssla nästan varje lärare har. Här finns hemkontakter, frånvarorapportering, informations- och organisationsarbete och mycket annat beroende på ålder, skolform och kommun. Min erfarenhet är också att denna arbetsuppgift, som kräver mycket tid, inte syns på ett proportionerligt sätt i tjänstefördelningen.

I stället för att per automatik lägga mentorsuppdraget på lärare skulle jag vilja se mentorstjänster där en person ansvarar för en större mängd elever. I mentorsuppdraget skulle förutom de administrativa uppgifterna ingå att faktiskt vara mentor, i ordets rätta bemärkelse, till eleverna. Genom att ha möjlighet att göra klassrumsbesök i "sina" klasser och följa undervisningen i olika ämnen hade en sådan person mycket lättare kunnat skaffa sig en helhetsbild av elevernas skoldag och dynamiken i de olika klassrummen. Rollen som mentor hade också blivit tydligare eftersom denne inte samtidigt skulle sätta betyg på eleverna.

I wanna hold your hand av Joseph M Rosell på Flickr (CC BY 2.0)

För första gången under mina 11 år som lärare har jag en mentorsfri tjänst i år (under vårterminen) och kan för första gången själv uppleva hur många icke-pedagogiska arbetsuppgifter som helt enkelt faller bort med mentorsuppdraget.

Brasklapp: jag vill härmed inte säga att all kontakt mellan lärare och hemmet skulle upphöra, men dessa samtal skulle vara fokuserade på elevens lärande och inte en massa annat.

Och PS. Det skulle inte läggas ytterligare undervisning på tjänsten i stället för mentorsuppdraget.

20/80-tjänster

I Daniel Pinks eminenta bok Drive, kan man läsa om vad som skapar inre motivation. Och precis som det inte är betyg för elever, är det faktiskt inte lönen för lärare. I stället är det autonomi, mening och flow i strävan efter mastery.

När jag för drygt tre år sedan blev IKT-utvecklare på 20% fick jag i praktiken det som Pink kallar FedEx Days - en dag i veckan att arbeta på egna projekt. I mitt fall fanns det naturligtvis ett uppdrag från rektor som beskrev vad som förväntades av mig, och mitt arbete skulle naturligtvis gagna skolan som helhet. Så det kanske inte är exakt en FedEx Day. Men uppdraget sammanföll ju med något jag brinner för: hur man kan använda IKT för att förbättra undervisningen, och detta fick jag använda 20% av min arbetstid till att tänka på, prova på, utvärdera och sprida. Och detta skapar flooow, och det i sin tur bereder vägen för mastery - skicklighet.

Alla lärare kan kanske inte ha 20/80-tjänster samtidigt, men det är min fasta övertygelse att om t.ex. var fjärde eller femte lärare kunde få ett år med en sådan tjänst, på en slags rullande basis så att det kommer alla till del, skulle skolutvecklingen få en jäkla kraft, hela kollegiet skulle stärkas, och lärare skulle bli utveckla sig själva och andra och bli ännu skickligare, i stället för att rusa omkring och kippa efter andan, med tusen sysslor och nätt och jämnt hålla näsan ovanför vattenytan.

Alltså...

Min lösning är alltså inte särskilt komplicerad eller ens kontroversiell för den bygger på något som väldigt många är överens om: låt lärare vara lärare - och inget annat. Med arbetsro och en renodlad pedagogisk lärartjänst med utrymme för utveckling av nya metoder, tror jag att man kommer riktigt långt med att förbättra svenska skolan.

Mer tankar finns, men detta var vad det räckte till en söndagskväll i influensans kölvatten. Godnatt.

För elever som inte gillar IKT...

Vid mitt lönesamtal diskuterades naturligtvis många olika saker, men en sak min chef tog upp som kunde förbättras var att inte glömma bort de elever som inte är så sugna på IKT, och att ibland kanske erbjuda dem andra alternativ.

writing tools 3 av Avianto på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

I sammanhanget kan ju sägas att om några elever de gångna åren blivit "belastade" med mycket IKT så är det kanske just mina. Som skolans IKT-utvecklare vill jag gärna prova på olika tjänster och upplägg, i synnerhet om jag ska rekommendera dem till andra. För mina elever är detta mest postitivt, men mycket vi gör i klassrummet - och på webben - testas för första gången, både av dem och mig, och det kräver en del energi, vilket elever naturligvis kan ha knappt om i perioder.

Därför funderar jag kring strategier för att avhjälpa detta och här kommer några möjliga lösningar.

Alla dessa konton

Något ett par elever tog upp för ett par år sedan är att det blir jobbigt med för många konton. Därför tror jag att varje arbetslag inför en läsårsstart kan vara betjänt av att gå igenom vilka tjänster man egentligen tycker är viktiga och vill använda.

Detta hindrar ju inte sedan att man kan erbjuda andra alternativ, men då kan det vara för elever som efterfrågar det eller är intresserade.

När man väljer de tjänster man vill att alla ska kunna använda kan det vara bra att tänka på två saker när man vill minimera kontomängden. Dels att många tjänster idag inte kräver någon login och att det löna sig att leta upp dessa, och dels att man till många tjänster kan använda sig av sitt Google-, Facebook- eller Twitterlogin, vilket alla elever vanligtvis har.

Fråga kollegorna!

När jag började med IKT var det inte jättemånga på skolan som använde sig aktivt av webben i klassrummet i någon större utsträckning. Jag var heller inte aktiv på Twitter, där jag idag har ett gigantisk kollegium jag kan vända mig till för både det ena och andra. Därför blev det lätt så, att var jag nyfiken på något nytt så var det jag själv som fick testa det och sedan utvärdera.

Idag är situationen en helt annan. Jag har många jag kan vända mig till på skolan för att höra om en ny tjänst är bra, i vilka sammanhang den fungerar bäst, eller om det rent av är skräp. Finns det ingen på jobb som testat än, kan jag alltid fråga mina Twitterkollegor! Goda råd finns med andra nära till hands, och detta är något som bör utnyttjas när det nu går!

Fråga eleven - det enklaste:)

Om man märker att det är webben som av någon anledning står i vägen för en elevs motivation och/eller framgång i arbetet - ja - då måste jag bli bättre på att fråga om det finns något annat sätt att redovisa på som eleven skulle föredra.

Så, detta får bli min strategi framöver. Nu ska jag bara säga till min skolledare att läsa det här inlägget:)

Mentimeter - uppföljning

Här kommer min uppföljning kring Mentimeter och den fråga jag ställde om mitt inlägg. Jag passar på att visa några ytterligare finesser!





Elva personer svarade på frågan som var av poåängfördelningsvariant. Tack till er:)

Listen längst ner innehåller följande funktioner:

• Fullscreen - inget konstigt.
• Fyrkanterna är möjlighet att snabbt producera en QR-kod till sin undersökning.
• Hänglåset innebär möjligheten att låsa formuläret om man inte vill ha fler svar.
• Ögat innebär möjligheten att dölja resultaten om man t.ex. vill undvika att de som röstar "sist" blir påverkade av de andras svar.
• Reset - ja, då raderas alla svaren du fått. Om eleverna förstått frågan fel och man vill börja om kan detta vara ett smidigt verktyg.

Och till höger under antalet röster kan man hitta följande funktioner:

• Möjlighet att redigera frågan
• Möjlighet att dela frågan, och det man får här är olika typer av länkar och koder, t.ex. för inbäddning. Inga snabbvägar till att dela t.ex. på Facebook och Twitter alltså.
• Möjlighet att ladda ner resultatet till Excel.
• En Exit-knapp som tar dig tillbaka till instrumentpanelen.

Se mönstret i elevernas frågor!

Jag har de senaste åren läst mycket om, och funderat mycket kring formativ bedömning, vilket jag sedan har försökt omsätta i en fungerande och effektiv praktik i klassrummet. En av de saker jag tänkt på är vilka frågor jag ställer i klassrummet, vilket jag berättat om i inlägget Mentimeter.

Häromveckan fick det här med frågor dock en ny dimension när jag läste Anne-Marie Körlings korta inlägg om vilka frågor eleverna ställer i klassrummet. Hon sätter fingret på något väldigt viktigt! När jag började titta på elevernas frågor inte bara som individuella företeelser i klassrummet utan som ett mönster som var en reflektion av min undervisning, blev jag helt plötsligt medveten om var gruppens fokus hade samlats.

Day 087/365 - I'd use a question mark for a photo title 

but Windows doesn't like them av Great Beyond

på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

I ettan har jag på engelskan precis sjösatt ett projekt som varken jag eller eleverna testat innan. De ska få göra en virtuell road trip genom USA (inspirationen kom från Patricia Diaz bok, samt från en elev som efterfrågade just detta). Efter ett par lektioner fick jag fortfarande många frågor som handlade om hur allt skulle göras rent praktiskt: om inloggningar, och Blogger, och vem som skulle skriva när etc. 

Mönstret i frågorna är värdefull feedback för läraren. Själv blev jag i det här fallet varse att det var dags att skala ner informationen kring hur projektet skulle gå till och framhäva innehållet, vilket jag gjorde lektionen därpå.

I tvåan arbetar eleverna för tillfället med ett Webbstjärneprojekt om fattigdom och de hade fått i uppgift att skriftligt, i par, ta ställning till en krönika om Uppdrag granskning-avsnittet om barnfattigdom som vi sett tidigare. Syftet med uppgiften var att de skulle få repetera referattekniken tillsammans med någon och samtidigt få träna på det som inte är lika hemvant, nämligen att använda andras texter i sin egen produktion. 

Frågorna jag fick gjorde mig glad! De handlade om hur man bäst formulerar en källhänvisning, vilken information som var relevant att ta med från krönikan, hur krönikan skulle tolkas, om man skulle skriva krönika eller artikel och hur man citerade. Gladast av allt gjorde mig nog det faktum att eleverna diskuterade dessa frågor sinsemellan innan de frågade mig:)

Betyget på min undervisning den lektionen blev att upplägget var sådant att fokus hamnade på rätt saker, och den feedbacken tar jag med mig till nästa gång!