Formativ bedömning - mallar att arbeta efter!

Under det gångna året har jag vid fler och fler tillfällen fått möjlighet att hålla i work shops kring formativ bedömning och IKT. Att göra sin invanda praktik tillgänglig för andra är en intressant process, eftersom jag därmed har tvingats fundera över vilka principer jag använder för att planera min undervisning. Översikterna nedan är ett resultat av detta arbete.

De två bilderna föreställer tankeprocesserna man kan använda dels inför ett större moment på x antal veckor, och dels inför en lektion. I båda fallen är det naturligtvis så att de är pusselbitar i ett större sammanhang. Det enskilda momentet/projektet är en del av kurs, och kursen en del av gymnasieutbildningen som helhet. Jag har valt att konkretisera just dessa två nivåerna (momentet/området och lektionen) eftersom det är där man som lärare ofta rör sig i vardagen. En förutsättning, även om jag inte tar upp den här, är ju dock att man höjer blicken och ser till läroplanen och elevens utbildning som helhet.

Bild 1: Undervisningsområdet




Startpunkten i den första bilden ligger på målet, och de frågor man inledningsvis måste ställa sig kring målet innan man börjar planera enskilda lektioner. Om inte målet är tydligt för läraren, kan hen aldrig göra målet tydligt för eleverna. Och utan ett tydligt mål blir undervisningen mindre effektiv. Den stora fyrkanten representerar den sammanlagda tid man avsatt till området, och ringarna markerade L representerar de enskilda lektioner man har till sitt förfogande. Vid ämnesövergripande arbete (som jag rekommenderar) kan lektionsringarna bestå av lektioner med olika lärare i olika kurser. Väsentligt är att lärarna i så fall gör planeringen tillsammans. Det är också en fördel om den tid man avsatt ger utrymme för viss flexibilitet. Under årens lopp har jag blivit mer och mer benägen att hellre göra få saker ordentligt än många saker hafsigt, med motiveringen att den sammanlagda mängden kunskaper, förmågor och färdigheter blir större i det förra fallet.

Frågetecknet innan syftar dels på de förkunskaper man förväntar sig att eleverna har, och dels, tillsammans cirkeln "uppföljning", det större sammanhang som momentet är en del av.

Bild 2: Lektionen


Den här mallen kan man säga representerar en av L-cirklarna ovan, dvs. ett lektionspass. Har man varit grundlig i sin planering tidigare (vilka verktyg behöver eleverna för att lösa uppgiften?) bör redan målen för flera av lektionpassen vara färdigformulerade.

Något jag själv lagt ner mycket energi på det här läsåret är punkten som gäller att aktivera eleverna. Om eleven är passiv kan jag inte se var de ligger i förhållande till målet; jag kan inte se om någon utveckling sker; och jag kan då heller inte ge någon feedback som bidrar till vidare utveckling. En effekt av min strävan att aktivera eleverna har varit just att styra vem som talar, och att kräva deltagande på olika sätt. Detta måste givetvis ske i kombination med att man skapar tillåtande och trygga grupper där brister och kvalitéer i både egen och andras produktion diskuteras på ett sakligt sätt. Lärloggar har varit ett viktigt verktyg när det gäller att se hur väl lektionsinnehållet fyllde sitt syfte. Om lärloggar och att styra vem som talar kan du läsa mer om i det här inlägget: Hur får jag syn på lärandet? Praktiska metoder!

SelfControl - skaffa det här om du inte har någon själv!

Ofta pratar man i skolvärlden om att sociala medier är väldigt distraherande för elever och att många inte förmår hantera dessa i vardagen på ett tillräckligt bra sätt. Som lösning har man ibland hört talas om fantastiska (kostsamma) program som gör läraren till Gud över elevernas datorer, på ett sådant magiskt sätt att hen kan stänga av, ta bort, ta kommando, över alla skeenden på elevernas datorer. Ja. Men. Det verkar besvärligt, tycker jag och lite väl... överdrivet. Nu har jag dock fått tips om en gratisapp som skulle kunna vara ett slags trevligt mellanting!

Appen heter SelfControl. Idéen går ut på att man själv gör en lista över sajter man ofta distraheras av när man borde göra annat. När man har gjort sin lista kan man sätta igång en tidsinställd blockering av sajterna i listan på allt från 15 min till 24 timmar.

Appen var väldigt lätt att installera och komma igång med. Jag föreställer mig att man tillsammans med eleverna kan ladda ner och ställa in appen under en mentorstid, så den är redo att tas i bruk när behov uppstår. Detta är inte något som kan fjärrstyras utan eleven måste själv sätta igång appen. Jag hade först lite problem med Youtube som gick att få upp trots att jag hade den blockerad. En rensning av cacheminnet löste dock problemet och SelfControls FAQ-sida var till stor hjälp här!

Något att ta med i beräkningarna: en blockering av Youtube blockerar även Youtube-klipp som ligger inbäddade på andra sajter. Använder man alltså Youtube i undervisningssituationen kan sajten inte vara blockerad.

Det som tilltalar mig med detta är att det är eleven som styr användandet av appen. Det är inget som fjärrstyrs av läraren och elevens lösenord till datorn krävs för att sätta igång blockeringen. Det kräver alltså lite självinsikt och ett aktivt val, vilket är positivt!

Det finns en Linuxversion, och en variant för Windows som bygger på SelfControl (som har öppen källkod)

Lektionsplanera med hjälp av Google Calendar

Tidigare har jag brukat printa ut terminen veckovis i kalenderform och sedan anteckna på papprena vad de olika lektionerna ska innehålla. När en lektion är färdigplanerad har jag ritat en röd prick på den. På så sätt har jag kunnat planera min vardag! Av olika anledningar har jag slutat göra detta utan att ha en annan strategi och jag har testat bland annat projektplaneraren Trello (som är bra på många sätt).

Det bästa finns dock ofta på nära håll, och nu har jag helt enkelt börjat använda Google Calendar. Jag ska visa hur!

Mitt schema

Vårt schemaprogram synkar inte med Google Calendar men i flera år har jag helt enkelt i början av varje läsår fört in mina lektioner i Google Calendar. det tar inte lång tid och man gör en vecka och väljer sedan att upprepa de olika händelserna (lektionerna) till juni påföljande år! Passar på att poängtera att det ni ser nedan är 40% undervisning. Min tjänst innehåller andra arbetsuppgifter också.

Lektionernas innehåll

Jag lägger in vad de olika lektionerna ska innehålla genom att klicka på dem och välja redigera. Då kommer jag till händelsens sida där man kan göra detaljinställningar.

I fältet "beskrivning" gör jag sedan anteckningar om vad lektionen ska innehålla. Ibland lägger jag mest in stödord, t.ex. när jag grovplanerar ett moment. När lektionerna sedan kommer närmre brukar jag få idéer vid lite olika tillfällen och då skriver jag in dem huller om buller för att sedan återkomma, redigera, flytta och färdigställa. I processen brukar jag notera längst ner vad som finns kvar att göra innan lektionen kan genomföras. 

När lektionen är helt färdigplanerad och det bara är att gå in och genomföra så markerar jag detta genom att ge händelsen en annan färg - vanligtvis grön:) Färger väljer man direkt under rutan för beskrivning (det fältet syns inte på bilden). På så sätt får jag en bra överblick över veckan och vilket utrymme det finns för andra arbetsuppgifter.

Hur får jag syn på lärandet? Praktiska metoder!

Formativ bedömning. Många svänger sig med begreppet - även jag - men det rymmer väldigt många olika saker och själv kan jag uppleva att jag nu efter ett antal år behärskar en del av det som inbegrips - men inte allt. Jag har länge planerat min undervisning och mina examinationer efter ämnesplanernas centrala innehåll och kunskapskrav och eleverna vet vad det är de blir bedömda på och när. Min feedback är framåtsyftande och jag försöker skapa modeller för eleverna.

Något jag däremot har velat gå vidare med är att bli bättre på att synliggöra lärandet för eleven och mig i vardagen, på lektionsnivå! Under terminens uppstart har jag provat på ett par metoder som varit lyckade!

Final Piece of Puzzle av Angelo (CC BY 2.0)

Lärloggen

Ett första steg har varit att be varje elev att skapa ett dokument kallat "lärlogg" i svenskmapparna de delar med mig (i Google Docs). Lärloggen används nästan varje lektion, men inte nödvändigtvis. Det vanligaste är att jag använder lärloggen till Exit Tickets som jag modellerat på Christian Lundahls exempel. Eleverna får helt enkelt svara på frågorna:

• Vad var det viktigaste jag lärde mig idag?
• Vad har varit förvirrande?
• Vilken fråga är fortfarande obesvarad?

Jag brukar ge gott om tid åt detta, och jag brukar också variera frågorna något för att inte eleverna ska besvara dem slentrianmässigt. Jag läser lärloggarna relativt snabbt efter lektionen och har jag möjlighet ger jag något liten kommentar till varje elev för att visa att jag läst.

Det mest givande med lärloggarna är att jag ser hur väl jag lyckats med min undervisning. Har min avsedda effekt uppnåtts? Det blir också lätt att besluta hur fort (och om) jag kan gå vidare och var jag ska ta avstamp följande lektion.

Uppstart med Mentimeter

Utifrån lärloggarnas innehåll brukar jag skapa en uppstartsfråga med hjälp av Mentimeter. Uppstartsfrågans syften är flera.

• Jag vill aktualisera det innehåll vi arbetade med förra gången.
• Jag vill aktivera alla elever vid lektionens start

Aktiviteten är viktig! Bara en aktiv elev kan göra sitt lärande synligt för läraren och en Mentimeterfråga är ett enkelt och effektivt sätt att säkerställa att alla elever i klassrummet börjar tänka och fatta beslut kring det innehåll de bör uppehålla sig kring redan vid lektionens start. De får ett par minuter på sig att besvara frågan. Inte mer. Jag visar inte svaren förrän nästan alla svarat för att undvika att de bara röstar som majoriteten gjort. Därefter tittar vi på resultaten tillsammans och jag väljer ut ca 4-5 elever som får berätta hur de svarat och varför.

Fördela ordet

Detta är något jag gjort tidigare, dvs. fördelat ordet i stället för att helt förlita mig på elevernas handuppräckning. Däremot har jag börjat använda det mycket mer systematiskt och med ett tydligare syfte.

Återigen vill jag aktivera alla eleverna. Fördelningen av ordet kan se olika ut. Ibland rör det ett innehåll som de fått förbereda. Då har jag vid något tillfälle bestämt redan innan lektionen vilken elev som ska besvara vilken fråga. Målet är då dels att få bra svar, men också i något fall att elever som är väldigt osäkra på sin förmåga ska få besvara en fråga de greppar och därmed få större förtroende för sin egen förmåga att bidra till klassen. Alla ska få en positiv upplevelse och se värdet av att vara med och aktivera sig.

Puzzle av Harry_1970 på Flickr (CC BY 2.0)

Vid andra tillfällen har jag använt ringövningar där elever får påstående. Om de håller med ska de resa sig och byta plats med någon annan som håller med. Efteråt får man motivera sina ställningstaganden. Jag ber eleverna också ibland att stå upp när de ger sina svar i klassrummet. Målet med att eleverna fysiskt får understryka sina bidrag till diskussioner, är att ge bidraget större tyngd - att man ska kunna stå för det man säger. Svarets värde ökar av att man måste agera fysiskt. 

Sammanfattningsvis är det övergripande syftet med ordfördelningen att eleven ska vara med och känna att det egna bidraget till klassrummet är värdefullt. Med mindre barn eller vid högtidliga tillfällen  kan man använda en random name generator. Själv har jag (fast det var med vuxna:) använd appen NameSelector på iPadden. Den finns även för iPhone.

Avslutning

Hittills under terminen har de här metoderna gjort det mycket lättare för mig att se vad eleverna faktiskt lärt sig, hur effektiv min undervisning varit och hur jag ska gå vidare. Fortsättning följer!

Anpassa din inkorg i Google Mail

Vi har nyligen gått över från First Class till Google Apps for Education här i Malmö och många lärare undrar hur man kan organisera sin inkorg på ett bra sätt. Särskilt efterlyst är en motsvarighet till mapparna man kunde skapa i sin inkorg. Här visar jag på två sätt att få lite ordning i flödet av information!

Skapa etiketter/ mappar i inkorgen!



Skapa flikar i inkorgen!

Chromebook - kan det vara något?

Långt om länge ska jag kommentera min korta sejour med Chromebooken! I våras fick jag nämligen möjlighet att testa en sådan. Chromebooken finns i två varianter - en från Samsung och en från Acer. Den förra har endast HDMI-port, medan Acern har VGA-port också. Det var den förra varianten jag hade.

Jag listar först de positiva och negativa intryck jag fick under mina veckor med Chromebooken och därefter utvecklar jag dessa punkter.

Bild från Samsungtomorrow på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

Negativt

• Rätt liten skärm om man är van vid större. Den känns lite otydlig ibland.
• Jag kan inte synka min telefon eftersom jag inte kan ladda ner iTunes
• Besvärligt med bildlagring (via Dropbox som jag använder)
• Bristen på VGA-ingång begränsar

Positivt

• Datorkänsla 
• Okej tangentbord 
• Förbannat snabb uppstart 
• Allt sparas via Google Drive 

Chromebooken fungerar ju lite som ett slags alternativ mellan surfplatta och laptop och den är väldigt portabel. Den är lätt och smidig i storleken. Dessutom startade den upp i rekordfart, så det var bara att stänga luckan, förflytta sig, och sedan öppna den för att omedelbart kunna fortsätta arbeta. Mycket praktiskt och tilltalande. Hållbarheten kan jag naturligtvis inte uttala mig om med säkerhet, men den kändes inte lika solid och gedigen i chassit som en MacBook (jag har den gamla vita att jämföra med)

För mig personligen var det dock meckigt att arbeta med bilder på det sätt jag är van vid. Man laddar inte ner bilder från webben utan man laddar över dem till Google Drive kan man säga. Och Driven är inte mitt favoritställe att lagra bilder på, vilket gjorde mig lite bakbunden när jag skulle blogga vilket jag gör rätt ofta. Möjligen får man förutsätta att man hade hittat andra vägar efter ett tag och att det här helt enkelt är en vanesak. Men helt nöjd var jag inte.

Jag är också osäker på hur Chromebooken fungerar om man skulle sakna webbuppkoppling, och här får gärna någon svara i kommentarfältet. Här finns ju ingen egentlig hårddisk, utan när man loggar in på datorn är det Google Drive man loggar in på via Google Chrome. Sedan är det på webben man befinner sig.

Priset är naturligtvis en faktor att ta med i beräkningarna eftersom skolor idag lägger enorma summor pengar på teknik och man får mycket för pengarna i en Chromebook. Det vill säga om de håller. Sammanfattningsvis tror jag att Chromebooken kan fungera bra som elevdator, eftersom man kan göra det mesta via webbläsaren nuförtiden. För egen del är jag dock inte intresserad, eftersom det skulle vara för begränsande.

Smarta tillägg för Google Chrome

Det finns många goda skäl att använda Google Chrome som webbläsare. Den är snabbare. Den är lätt att söka med. Det går att synka webbläsarens bokmärken mellan olika datorer. Men en hel del finesser kan man lägga till själv i form av tillägg man hämtar från Chrome Web Store! Idag tänkte jag därför tipsa om ett par bra sådana.

Tilläggen lägger sig som små ikoner uppe till höger i webbläsaren och är egentligen små miniprogram man kopplar till webbläsaren. Ett generellt tips är att fundera över vilka tjänster man använder sig av väldigt flitigt på webben (Diigo, Evernote, osv). Ofta finns det nämligen tillägg till dessa tjänster som gör dem ännu lättare att använda.

AdBlock - med hjälp av det här tillägget rensar du din webbläsare från reklam! Den är gratis och effektiv och tar bort reklam från sidor som t.ex. Facebook och Youtube. Finns även för Safari och Opera.

Mail Checker Plus for Google Mail - Med det här tillägget ser du i alla flikar när du hur många mail du har i inkorgen. När du får nytt dinglar den lilla ikonen till. Du kan även förhandsvisa mailen och markera dem som lästa eller radera dem utan att behöva öppna din mail. Mycket effektivt. Här finns många olika alternativ, men den här har funkat väldigt bra.

Diigo Web Collector - Diigo är en webbtjänst man kan använda för att samla, organisera och dela länkar. Dessutom finns det är tillägg till tjänsten som gör det väldigt lätt att samla in material. Med hjälp av tillägget kan man även anteckna och använda överstrykningspenna på webbsidor!

Readability - Med hjälp av tillägget lägger du till webbsidor i en läslista, som du sedan kommer åt på dina olika enheter. En av finesserna är att Readability skalar bort allt skröfs som ofta finns på webbsidor (tänk dagstidningarnas artiklar som nästan försvinner bland alla länkar till annat) och gör innehållet rent och läsvänligt. Ett bra alternativ till Readbility är Pocket!

WatchDoc - är man en flitig användare av delade dokument i Google Docs kan WatchDoc vara en tillgång. Med hjälp av tillägget kan man snabbt få en överblick över när förändringar gjorts i dokument man delar med andra.

Any.Do - Jag sparar det smartaste till sist! Det här fiffiga tillägget är en att-göra-lista. Den är otroligt smidig och lättanvänd samtidigt som den är kompetent nog att ställa in påminnelser och göra olika mappar. Den är så mycket eller lite man vill att den ska vara helt enkelt. Finns som app till luren och plattan och funkar även för Android. Dessutom! Du kan lägga till en knapp i Gmail så att man lägga till ett viktigt mail i sin att-göta-lista med ett enkelt klick!

Varför Twitter?

I våras tog jag på mig uppdraget att hålla en workshop om Twitter för mina kollegor på Skiftnyckelen vid vår kick-off inför läsåret. Löften innan sommarlovet ges lätt, men efter semestern ska de hållas också:) I förmiddags med fyra timmar på mig, skred jag till verket! Till hjälp hade jag förstås... Twitter. Tack till @fossing_se, @frokenann, @mallgroda, @oskarjalkevik, @HERO_Respondi och alla som retweetade!

Tillsammans med Prezin nedan försöker jag visa vilka möjligheter Twitter ger och hur man kan gå till väga för att skapa ett nätverk på Twitter



Till deltagarna i workshoppen

Nedan ser ni länkar till de tre konton som finns på Twitter som har med CPI att göra.

https://twitter.com/cpi_malmo

https://twitter.com/pedagogmalmo

https://twitter.com/skiftnyckelen

Frågor att mötas kring:

1. Vilken närvaro och vilken typ av nätverk är vi betjänta av att ha på Twitter?
2. Hur ska vi ta oss dit?

PS. Jag ber om ursäkt för mitt olagliga användande av bakgrundsbilden på fåglarna (från Kenshoo Social) och bilden av Fredrik och hans fru (från Expressen). Detta var kostnaden för tidspressen. Det hjälper ju inte något att skriva det här, förutom att det lättar mitt samvete någon liten smula. Jag har hursomhelst inget tillstånd att använda någondera av dem, men ska försöka utverka det i efterhand, alternativt hitta andra bilder...

Att använda Skype i klassrummet - ett exempel

I en av mina Facebookgrupper berättade i våras en av gruppmedlemmarna, Anja Andersson, om hur hon hade använt Skype med sina mellanstadieelever. Upplägget var att eleverna skulle få intervjua ett par av Anjas engelsktalande vänner, en i USA och en i Australien. Jag tyckte upplägget lät roligt och intervjuade Anja för att kunna berätta mer om dert här på bloggen. Nedan hittar ni mina frågor och Anjas svar!

Skype_Logo av Nancy Serfass på Flickr (CC - BY NC SA 2.0)

- Berätta lite om vilka du och dina elever är!
Läsåret 2011/2012 vikarierade jag som lärare och bestämde mig för att söka till Grundlärarprogrammet åk 4-6 vid Karlstad Universitet. Nu är jag inne på min andra termin och läser matematik. Ungefär i mitten av matematikkursen hade vi VFU och det är då jag kom i kontakt med åk 4 på Grebbestadsskolan. Det är en härlig grupp med 23 elever.

Även om deras klasslärare, som var min VFU-handledare, inte hade eleverna i engelska så föddes tidigt en idé hos mig om att kunna använda några av mina engelsktalande vänner (Tami och Briana) i undervisningssyfte. Tami och Briana ställde mer än gärna upp och när jag frågade eleverna om de var intresserade av att prata med/intervjua mina endast engelsktalande vänner så ville de gärna detta.

- Vilken teknisk utrustning behövde ni?
- Hur lade du upp momentet rent praktiskt?
Vi använde Skype. Vi kopplade datorn till projektorn och högtalare så eleverna hela tiden kunde se och höra Tami eller Briana. Eleverna fick en i taget gå fram till datorn och via webcam presentera sig och ställa sin fråga. Frågorna förberedde vi i förväg. Jag berättade lite om Tami och Briana och visade på kartan var de bodde och eleverna fick se bilder och filmer från deras hemtrakter. Frågor brainstormades fram på svenska och sedan valde vi ut 23 frågor (lika många som antalet elever). Vi översatte frågorna till engelska. Jag delade ut en fråga per elev vilken eleverna sedan fick hjälpas åt att öva uttalet på innan vi träffade Tami och Briana live. Vi Skypade med Tami och Briana vid skilda tillfällen. När vi gjorde det var eleverna nervösa men väldigt positiva och glada. De var väldigt duktiga och fokuserade och lyssnade noga på allas svar. Efter vi sagt hej då så gick vi igenom frågorna och svaren en gång till och hjälptes åt att komma ihåg och översätta svaren så att alla fick förståelse för hela konversationen.

- Vilka förmågor tränades på detta sätt?
Eleverna tränade att översätta både till och från engelska, hörförståelse och att göra sig förstådda på engelska. De reflekterade över att Tami (från Alaska) och Briana (från Australien) hade två helt olika dialekter. De tyckte att Tami var lättast att förstå. När jag frågade vad det kan bero på tyckte de att svaret var självklart, amerikansk engelska hör de ju hela tiden på tv. Innan intervjuerna reflekterade de också mycket över att det är olika tider på olika platser på jorden och varför det är så olika. Det blev naturligt att tala om tidszoner och varför Australien ligger före oss medan USA ligger efter. Världskartan blev också mer intressant nu när de hade någon att relatera till. De kom fram till att Australien och Alaska är väldigt långt bort.

- Vad var elevernas reaktioner på uppgiften?
Eleverna gillade uppgiften hela tiden, både före, under och efter. När jag besöker skolan som vikarie kommer de gärna fram och frågar hur det är med Tami och Briana och hälsar till dem. De är fortfarande intresserade trots att det gått över en och en halv månad sedan vi avslutade uppgiften.

- Vad skulle du ändra/justera om du skulle göra det igen?
- Hur upplevde du uppgiften/momentet (funderingar, lärdomar, förtjänster, positivt, negativt etc.)Även jag upplever uppgiften väldigt positivt. Eleverna hade roligt och många idéer och tankar väcktes som jag inte tror de kommit på själva annars, inte minst funderingarna kring tidszoner. När eleverna har roligt har jag roligt!

Skulle jag göra detta igen så önskar jag att det vore med ”min egen klass” där jag själv kan planera mer tid till uppgiften på engelska men också kunna använda uppgiften mer i andra ämnen så att deras frågor användes bättre i undervisningen. Det är ju när eleverna är nyfikna på något och frågar som vi har störst möjlighet att lära dem något för livet.

Bloggskola med Blogger - Att använda etiketter

Det här inlägget förklarar varför det är viktigt att använda etiketter när man bloggar och hur man sätter etiketter på sina inlägg.

Bloggskola med Blogger - Att hantera kommentarer

I det här videoklippet får du lära dig hur du ser till att kommentarer som ges på inlägg i din blogg måste godkännas av dig innan de publiceras,

Ett upprop i Bizarro World - se hit lärare i engelska!

Tänk dig in i den här situationen:

Geneva av Eisjen Schaaf (CC BY-SA 2.0)

Du har blivit inbjuden att delta på en internationell konferens för ungdomar. Du har dessutom blivit ombedd att skriva en text som ska publiceras på konferensens hemsida. Du är i himlen! Vilken chans! Sedan får du veta... att du måste skriva artikeln för hand utan tillgång till ordbok (på 100 minuter dessutom och du får inte rådfråga någon om något).

Vad pratar jag nu om? Jo, alla engelsklärare vet. Jag pratar om nationella proven som mina elever arbetar med i skrivande stund. Till proven i svenska använder eleverna sina elevdatorer med internet avstängt och vanliga ordböcker tillgängliga i klassrummet. Stavningskontrollen får lov att användas. Även om den situationen är krystad är den i alla fall rimlig på något sätt eftersom eleverna har tillgång till hjälpmedel man vanligtvis har tillgång till i en skrivsituation.

I instruktionen till proven i engelska står följande:

I normalfallet ska eleverna göra delprovet Writing för hand. Anledningen är att provet är konstruerat och utprövat för skrivning för hand och bedömningsanvisningarna är utformade efter det. Men eleverna kan skriva på dator om skolan har tillgång till datorer för alla elever och dator vanligtvis används för skrivande i engelskundervisningen 

Det låter ju bra. Och det är sannerligen så att mina elever kan avses här. Vi har tillgång, och de används vanligtvis. Men sedan kommer då kraven på vad man måste kunna garantera om eleverna ska få använda sina datorer. Skolan måste kunna garantera att:

- eleven inte använder otillåtna hjälpmedel som kontroll av grammatik och stavning
- elevens dator inte kan kommunicera med internet eller någon annan dator
- inga elevuppgifter sparas i digital form på elevens dator.

Att internet avstängt går att kontrollera om eleverna skriver klassvis. Det är lätt att ha en översiktlig koll på skärmarna och jag har heller aldrig varit med om att en elev har försökt sätta på och använda internet. Att inga elevtexter sparas kanske är svårare att ha koll på. Rent teoretiskt skulle väl elever kunna skapa kopior av den text de skriver och radera en annan, men inte heller här har jag hört att det skulle ha varit ett problem,. Det finns heller inget riktigt att vinna på att försöka göra detta för eleven.

Foto: Camilla Lindskoug (CC BY-NC 3.0)

Men det där med stavningskontrollen. För att kunna hålla uppsikt över att stavningskontrollen inte slås på igen efter att ha stängts av, känns det som om jag måste ha möjlighet att titta rätt noga på elevernas skärmar, vilket är svårt. Dessutom finns det ju en uppenbar lockelse och vinning för den enskilde eleven att smussla på sin stavningskontroll, särskilt om man känner sig osäker på sin stavning och vill göra bra ifrån sig! Därför känns det långt bort att kunna garantera att användning av stavningskontroll inte sker.

Att inte få använda ordbok när man ska skriva en viktig text på ett främmande språk är bara dumt. Att motivera detta som man tidigare gjort med att kvaliteten på ordböcker som skolorna har tillgång till varierar, känns bra tunt. Går det att genomföra ett nationellt prov i svenska med ordböcker måste det vara möjligt att göra på engelskan också.

Jag skulle kunna efterlysa en piffig lösning från kollegor runt om i landet som alltid är redo att hjälpa till och komma med vettiga förslag, men jag tycker faktiskt att detta är ett dilemma som måste lyftas högre, dvs. till provkonstruktörerna vid Göteborgs universitet.

Min uppmaning till provkonstruktörerna är därför:

• Tillåt användning av stavningskontroll! Eleverna måste ha en rimlig chans att använda helt naturliga hjälpmedel! Likvärdigheten får lösas på något annat sätt där eleverna inte kommer i kläm på detta sätt.
• Tillåt användning av ordbok (om det fungerar för svenskämnet måste det fungera för engelskan!)

Om du är lärare och vill skriva på en namninsamling för att få denna förändring till stånd - gör det här!

Bloggskola med Blogger - Att hitta bakom kulisserna

Den här instruktionesvideon visar hur man hittar bakom kulisserna på Blogger när man har loggat in.

Bloggskola med Blogger - Att skriva och publicera ett inlägg

I den här instruktionsvideon visar jag hur man skriver ett inlägg i Blogger, infogar en bild, lägger till en länk, förhandsvisar och lägger till etiketter/labels.

Bloggskola med Blogger - Att skapa en blogg

De närmsta veckorna kommer jag att publicera olika instruktionsfilmer som jag ska använda till en workshop om Blogger.

Skiftnyckelen - ett fortbildningskoncept för lärande, IKT och sociala medier!

Den här terminen och nästa läsår kommer jag att vara utlånad på 20% till Centrum för pedagogisk inspiration här i Malmö för att hålla i workshops inom en satsning som heter Skiftnyckelen (stavning à la Malmö).

Jag tänkte först reda ut begreppen. Centrum för pedagogisk inspiration (CPI) beskriver sig så här på hemsidan:

CPI är Malmö stads centrala resurs för pedagogisk inspiration och utveckling. Vi arbetar tillsammans med personal inom förskola, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. CPI erbjuder inspirationsaktiviteter,  kompetensutveckling, fortbildning, rådgivning och stöd. Dessutom utvecklar och förvaltar CPI både mediesystemet SELMA och inspirationswebbplatsen Pedagog Malmö.

Och för många uppåt landet är det just när de hör att CPI är kopplat till Pedagog Malmö som de nickar igenkännande, men Pedagog Malmö är bara en del av allt det CPI gör och ansvarar för.

Skiftnyckelen är en satsning som kommer att vara en del av CPIs verksamhet framöver och den togs fram på uppdrag av CPIs styrgrupp efter en uppmaning som löd: ta fram ett koncept för fortbildning inom lärande, IKT och digitala medier!

Skiftnyckelen erbjuder från och med hösten 2013 ett fortbildningspaket som anpassas efter varje skolas behov och sedan pågår under ett år. Fortbildningen kostar 800 kr/ per deltagande lärare och är alltså prisvärt på ett sätt som få utomstående aktörer kan konkurrera med. Under det år skolan deltar i projektet knyts processtödjare till enheten och dessa följer upp och stödjer utvecklingsprocessen. Storföreläsningar varvas med workshops, som hålls av lärare från Malmö stad som har stor erfarenhet av att använda IKT i undervisningen. Projektledare är Ina Alm, mediepedagog på CPI.

Som ni förstår är en av dessa workshopshållare jag, och jag har dessutom haft förmånen att få tjuvstarta redan denna termin när man i ett uppstartsskede riktat sig främst mot skolledare på bred front. Det är i det sammanhanget jag haft workshopper om Google Drive och Blogger. Det är också väldigt roligt att den andra workshophållaren som i höst kommer att knytas till satsningen också kommer från Pauli gymnasium - nämligen min kära kollega Pernilla Weman! Totalt kommer fyra lärare att knytas till projektet nästa läsår och de två andra kommer att rikta in sig mot de lägre skolåren.

Avslutningsvis visar jag Skiftnyckelens trailer (gjord av Tobias Sonestedt) och vill gärna uppmuntra er att dela med er och berätta hur ni gör i era kommuner för att tillgodose det fortbildningsbehov många lärare står med, samt att hålla utkik efter Skiftnyckelens temablogg som snart dyker upp - på en skärm nära dig:)

SETT - vad tog jag med mig?

Jag vet inte om många andra hade så skyhöga förväntningar på SETT som jag hade. Dels har jag inte varit iväg på någon stor mässa sedan Framtidens lärande 2011, och dels har jag i stor utsträckning förlustat mig med småbarnsrelaterade fröjder och Vabb Galore under den tiden. Längtan efter intellektuell stimulans har varit stor! Minst sagt.

Mina förväntningar

Så här exalterad kände jag mig i stort sätt hela tågresan!

Jag längtade efter:

• tågresan där jag i ensamt majestät skulle tänka många kloka tankar utan att någon avbröt mig.
• eftermiddagen i Stockholm där jag skulle fika och strosa i affärer utan att ta hänsyn till någon annan enda människa (gärna i en ljummen eftermiddagssol)
• kvällen hos min svåger och svägerska där jag skulle bli omhuldad och utfodrad
• nätterna utan störningsmoment
• restaurangbesöket med Paulikollegorna på onsdagskvällen
• tågresan hem i lika ensamt majestät

OCH, naturligtvis:

• alla intressanta föredragshållare jag skulle lyssna på
• alla möten med kollegor från Twitter som jag aldrig träffat irl
• att återvända hem nytankad med inspiration och uppslag

Hur gick det då med förväntningarna?

Kistamässan!

Som ni förstår är det mycket som kan gå fel med sådana här förväntningar! Men vet ni! ALLA mina förväntningar (förutom möjligtvis den ljumna eftermiddagssolen:S) uppfylldes!

Det absolut mest spännande på hela resan var att träffa alla kollegor jag under de senaste åren samtalat och tjattrat med på Twitter. Det finns något väldigt fascinerande i detta att man känner någon man aldrig träffat. Och fast att det är så, är det ju ytterligare en dimension som läggs till en relation när man står öga mot öga. Jag tog tyvärr inga bilder av just detta för det glömde jag helt bort och flera fina människor lyckades jag aldrig lokalisera i havet av människor som myllrade mellan montrarna i mässhallen. Värmen jag kände på mässan finns dock kvar och kurrar lite fint!

Jag lyssnade på följande föreläsare: Ylva Pettersson, Ruben Puentedura, Peter Ellwe, Elza Dunkels, Hesna Köhler, Christian Lundahl, Abdul Chohan och Showk Badat. För min del var det Christian Lundahl, Abdul Chohan och Showk Badat som inspirerade allra mest och som jag särskilt vill lyfta fram.

Christian för att han pratar om det som ligger mig varmast om hjärtat - formativ bedömning och modern teknik - och för att han levererar sitt budskap så enkelt, så tydligt och så konkret. Man lämnar honom med en känsla av att nu vet jag exakt hur jag ska bära mig åt!

Abdul Chohan och Showk Badat för att deras berättelse om resan Essa Academy gjort - från slumskola till framgångscentrum - öppnar upp tankarna för vad kunskap är, hur man når unga och för hur man tänker nytt, på ett så roligt och inspirerande sätt att man bara vill ställa sig upp och göra vågen!

För övrigt sov jag fantastiskt, hade en väldigt stimulerande shoppingtur, njöt av samvaro med svågern och svägerskan, och framförallt av mitt eget fantastiska sällskap under tågresorna. Och lite turistbilder, i den mån jag kom ihåg att ta några, måste jag ju bjuda på!

Clarion Sign hotell vid Vasaparken hade långa korridorer, sköna sängar, och fantastisk frukostbuffé!

Spenatsoppa med lax och gott sällskap fick jag med svågern, svägerskan och lilla syskondottern<3 

I så vild marchtakt (Edward Jensinger drev oss som boskap)  att jag på ett smärtsamt sätt överansträngde min ena fot, tog vi oss till denna trevliga Thairestaurang på Söder. Koh Phangan hette den.

Ja, ni vet... Tunnelbanan.

Bedömning - på vilka grunder?

En av mina allra bästa vänner är också lärare (inga förvånade ögonbryn höjes här förmodar jag?) För några helger sedan stod vi och lagade mat i köket och passade på att diskutera bedömning. Utgångspunkten var ungefär den här: vi praktiserar båda formativ bedömning efter bästa förmåga. När det sedan gäller bedömning i den bemärkelsen att något ska användas som underlag för betygsättning skiljer vi oss åt.

Min vän arbetar formativt och eleverna får mycket respons när de tränar på något. När det är dags för examination och just den enskilda elevens kunskaper och färdigheter ska bedömas, ges ingen feedback under provets gång. Examinationen görs i skolan på lektionstid, så att det inte heller ska råda något tvivel om att det är eleven som stått för produktionen. Det som är kärnan i examinationen (t.ex. komparativ politik) återkommer inte sedan under kursen, medan själva formen (ex. källhantering) kan fortsätta utvecklas. Min vän undervisar i samhällskunskap och historia på Samhällsvetenskaps- och Ekonomiprogrammet.

Jag arbetar formativt under både träningen och examinationen. Inte vid alla examinationer, men många. Jag försöker skilja på vilken typ av respons jag ger vid de olika tillfällena. Ibland behöver en elev "för mycket" hjälp för att jag ska kunna säga att färdigheten behärskas och då får eleven antingen göra om examinationen på ett mer självständigt sätt, eller bli bedömd på samma kunskapskrav i ett annat sammanhang. Examinationerna kan ibland göras delvis på andra ställen än i skolan. Jag undervisar i svenska och engelska på Samhällsvetenskapsprogrammet.

av Nemo på Pixabay (public domain)

Betyget - lärarens sigill

Något min vän särskilt ville lyfta fram var det faktum att betygsättning är mer än en vanlig arbetsuppgift. Det är det är det sigill vi sätter på elevens arbete. En myndighetsutövning. Genom att sätta betyg på eleven går man som tjänsteman i god för att eleven klarar av alla de saker som motsvaras av betyget.

Jag kan inte annat än hålla med. Jag vill inte att eleven ska dyka upp på högskolan och upptäcka att hen inte är förberedd på det sätt betyget ger sken av, och jag vill inte att det ska sitta högskolelärare och ta emot mina elever och upptäcka samma sak . Som gymnasielärare är det dessutom väldig tydligt att de elever som kommer från högstadiet med “snälle-G” får sämre förutsättningar att klara sina studier.

Realistiska examinationer

Att lära för livet. Detta koncept återkommer i läroplanen på olika sätt och har väl varit en sån välkänd devis i skolvärlden att den blivit något av en klyscha. Men den är viktig. De kunskaper och färdigheter eleven tillägnar sig i skolan ska de kunna använda sig av irl. Min erfarenhet är att vi i verkliga livet jobbar tillsammans. Varken på högskola, arbetsplats eller i det privata, sitter vi helt isolerade och producerar. För det mesta finns människor runt om oss vi söker råd och feedback från, eller samarbetar med. Vid de tillfällen vi jobbar ensamma, sker det ju heller inte under överinseende av vår chef. Av denna anledning tycker jag det är rimligt att det vid examinationer finns inslag både av respons, samarbete och arbete på annan plats än i skolan, även om det naturligtvis måste samspela med behovet att kunna bedöma individens färdigheter.

Värt att notera är dock att man ibland också måste kunna slutföra något på egen hand, eller ta sig an en uppgift med minimal möjlighet till respons, t.ex. vid en salstenta eller vid tidspress på arbetsplatsen. Examinationsmetoder som speglar detta är därför heller ingen orimlighet ur “verklighetsperspektivet”.

av Malcolm Morley på Wikimedia Commons (Public Domain)

Vad säger styrdokumenten?

Jag utgår här från mina egna kurser, och tittar egentligen främst på moment som handlar om produktion, kanske i synnerhet skriftliga, som ju på intet sätt utgör hela kursen.

I engelska hittar man det här under ämnets syfte: “Eleverna ska ges möjlighet att [...] producera talat språk och olika texter, på egen hand och tillsammans med andra, och med stöd av olika hjälpmedel och medier.” I kommentaren till syftet hittar man däremot denna förklaring: 

“Formuleringen avspeglar en processinriktad syn på skapande av muntliga och skriftliga framställningar. Samverkan kring skapande av muntliga framställningar och sammanhängande texter av olika slag förekommer ofta i till exempel arbetslivet. Arbete med bearbetning av utkast och reflektion kring form, innehåll och anpassning till situation och syfte kan utföras både enskilt och i samverkan. Ett processinriktat arbetssätt syftar till att förbättra kvaliteten i framställningen. Den processinriktade synen på muntliga och skriftliga framställningar återkommer såväl i det centrala innehållet som i kunskapskraven. Kunskapskraven uttrycker dock att bedömningen i detta avseende enbart ska utgå ifrån den bearbetning eleven gör av egna framställningar.”

Här kan jag inte tolka det på annat sätt än att man menar att man tränar tillsammans, men att man vid bedömning av elevens färdighet vad gäller skriftlig produktion i förhållande till kunskapskraven enbart bör intressera sig för vad eleven kan åstadkomma på egen hand.

I svenska - under ämnets syfte - kan man läsa det här: “Undervisningen i muntlig och skriftlig framställning ska ge eleverna tillfälle att värdera andras muntliga framställningar och texter samt bearbeta sina egna muntliga framställningar och texter, efter egen värdering och andras råd.” I kunskapskraven för t.ex. svenska 1 nämns sedan ingenting om bearbetning, eller förmåga att använda respons. Jag hittar ingen liknande kommentar vad gäller produktion som för engelskan.

Tiden (som obönhörligt tickar iväg...)

När jag för en hel del år sedan lyssnade på Per Måhl, betonade han alltid vikten av att skilja träning från examination, av den enkla anledning att det för eleven finns en trygghet i att veta när det “bara” är träning, och att detta främjar utvecklingen. Under många år var jag därför noga med att göra så. Jag ville också testa varje kunskapskrav (fast då var det ju kriterier) flera gånger så att elever “hade råd” att misslyckas, utvecklas och försöka igen. Problemet blev bara att... tiden tog slut innan allt det där var gjort.

Tiden är alltså också ett skäl (om än inte ett fullgott sådant) till att jag under examinationer också ger möjlighet till viss träning i form av feedback.

Hur tar jag mig vidare?

Det här var nyttigt att tänka på och nyttigt att undersöka. Jag upplever fortfarande att en blandning av examinationsformer, och att skapa realistiska examinationsformer, är viktigt för att eleven ska kunna komma till sin rätt, och för att det ska finnas en verklighetsanknytning i arbetet.

Däremot måste jag bli ännu bättre på att i förväg fundera på vilken typ av respons jag kan ge vid olika examinationer och verkligen säkerställa att det finns en kombination (så som jag föreställer sig att det finns) av tillfällen när eleven arbetar helt på egen hand, och tillfällen när eleven t.ex. arbetar både hemma och i skolan, eller får respons av mig och/eller klasskamrater.

Av ren nyfikenhet, skulle jag också vilja undersöka vilka examinationsformer de samhällsvetenskapliga institutionerna vid högskolorna faktiskt använder sig av, för att inte göra några antaganden baserat på lösa grunder (dvs. mina egna decenniegamla studier inom humaniora och “saker jag hört”)

Härligt om ni hängde med så här långt och ännu bättre om ni vill vara med att ge er syn på saken:)

Gravel Road Ahead av Titoine08 på Wikimedia Commons (CC BY-SA 3.0)

Google Drive på iPadden - möjligheter och begränsningar

I förra veckan recenserade jag Google Drives app för skolappar.nu. Detta är en omarbetad version av det inlägget där jag även skriver om hur man kan arbeta med Google Drive i iPaddens webbläsare.

Många skolor använder Google Drive som lagringsställe för elevernas arbeten och som ett ställe att ge effektiv respons, och föra en dialog kring skolarbetet i direkt anslutning till de olika uppgifterna. Dessutom är det ett utmärkt redskap när elever ska samarbeta kring dokument. Därför kan man se Google Drive både som en lagringsyta, ett Officepaket och som en plattform för kommunikation.

För alla som använder sig av Google Drive på webben har ett bra alternativ till plattan varit hett efterlängtat. Låt mig dock börja med att säga att det inte är läge att slänga ut laptopen riktigt än om du använder Google Drive mycket, och fullt ut, i vardagen.

Att använda Google Drive med hjälp av appen

Appen är stabil och lättanvänd. Gränssnittet är enkelt, funktionellt och estetiskt tilltalande, och du känner genast igen startsidan från skrivbordsversionen (den som finns i datorn) även om layouten är mer avskalad:

Den stora skillnaden mellan att använda appen på plattan och att använda Google Drive på datorn, är att det saknas en hel del funktioner i appen. Men först – vad är det man kan göra? Jo, du kan ladda upp dokument till din Drive. Särskilt enkelt är det ju att kunna ladda upp filmer, eller foton man tagit med sin iPhone eller iPad. Tänk bara på att “tillåta” när telefonen eller plattan frågar om appen får tillgång till dina bilder. Tackar man nej har jag inte hittat något sätt att ångra detta och då kan man inte heller ladda upp bilder från (i mitt fall) telefonen. Inte bra. (Tillagt: Eric Haraldsson på Twitter kom med lösningen på detta för alla som behöver det. Man går till Inställningar -> Integritetskydd -> Bilder, så får man en lista över appar där man kan korrigera detta. Tack, Eric!)

Du kan också skapa dokument och mappar, samt redigera och dela dessa med andra. Skriva i realtid kan man också göra, och det verkar som om det man skriver autosparas även om detta inte syns på samma tydliga sätt som i skrivbordsversionen.

Sedan finns det tyvärr en hel del saker du inte kan göra i appen. Du kan inte publicera ett dokument på webben via appen, eller ladda ner ett dokument. Du kan inte läsa och skriva kommentarer eller använda chatten för att kommunicera kring ett dokument. Inte heller omarbetningshistoriken är tillgänglig. Dessa funktioner är i mina ögon den stora finessen med Google Drive – alla möjligheter till respons och kommunikation kring ett gemensamt innehåll som erbjuds. Det faktum att appen inte tillåter detta, innebär för mig att appen aldrig i dagsläget kan bli något annat än ett komplement till laptopen.

Att använda Google Drive i iPaddens webbläsare

Vad som lätt glöms bort är dock att man kan använda iPaddens webbläsare för att surfa till Google Drive precis som man gör på en vanlig dator. När man surfar på webben på en mobil enhet känner webbläsaren av det och erbjuder på de flesta stora sajter en mobil version av innehållet. Denna är mer avskalad för att sidan ska gå snabbare att läsa in. Webbläsaren brukar vara inställd på att automatiskt använda mobilversionen, men (ofta längst ner på sidan) kan man välja att i stället använda den så kallade skrivbordsversionen. Då ser sidan ut som den gör på en dator.

När jag har testat att använda webbläsaren till Google Drive på iPadden är det Google Chrome (Googles webbläsare) jag har använt. Jag inbillar mig att detta ger bästa möjliga förutsättningar för allt googligt man vill göra.

När det gäller den mobila versionen är det första som slår mig att gränssnittet är väldigt rörigt. Man ser inte hela sitt mappsystem, och till synes slumpmässigt valda dokument visas på förstasidan. Vet man inte namnet på dokumentet man söker kan det helt enkelt vara svårt att hitta rätt. Kommentarer syns, men i form av fotnoter och det är alltså inte alls lika smidigt att läsa dem som man är van vid. Rätt snabbt väljer jag alltså att gå över till skrivbordsversionen. Bilden nedan visar de två ställen man gör det på:

När man går över till skrivbordsversionen varnar webbläsaren för att alla funktioner inte är tillgängliga eftersom man surfar från en mobil enhet. Jag skulle snarare säga att alla funktioner är tillgängliga, men att det är buggigt och ibland krångligt att använda dem. Det mesta tar längre tid, och stora (och små) fingrar kan lätt knacka fel och hamna på andra ställen än det är tänkt. Är man på flygande fot är det emellertid fullt möjligt att läsa kommentarer, kontrollera omarbetningsversioner och allt annat man är van att kunna göra.

Något som tyvärr är bökigare att göra i webbläsarversionerna är att skriva. Inte för att man inte kan utan för att skrivfönstrena blir så små. Nedan visar jag bilder från ett dokument i redigeringsläge, från appen, webbläsarens mobilversion, samt skrivbordsversionen i två olika lägen. Det grönt markerade är den synliga delen av dokumentet man redigerar.

Mobilversionen i webbläsaren

Skrivbordsversionen i webbläsaren

Skrivbordsversionen med minimerad verktygsrad

Appen!

Sammanfattningsvis kan man säga så här. Ingen av sätten att jobba med Google Drive i iPadden kan på egen hand ersätta Google Drive i datorn om man använder alla funktioner fullt ut, och att hålla på att skifta mellan olika versioner kan kännas besvärligt. iPadden kan alltså inte ersätta laptoppar i skolan om man har Google Apps/ Google Drive som plattform. iPadden kan dock utgöra ett komplement.

• Appen fungerar allra bäst om man ska skriva - ensam eller tillsammans med andra.
• Webbläsarens skrivbordsversion fungerar bäst om man måste gå in och kommentera, läsa kommentarer, chatta eller kolla omarbetningshistorik lite mer akut. 
• Mobila versioner? Den är faktiskt inte till mycket nytta.

Eleverna tycker till

På vår skola, Pauli gymnasium i Malmö, pågår just nu ett projekt där ett arbetslag och en klass (en samhällsklass åk 2) får testa iPad. Eleverna har i vanliga fall MacBook men sedan två veckor tillbaka är det bara iPadden de får använda i skolan. Eleverna använder i vanliga fall Google Drive tillsammans med sina lärare, men är alltså nu hänvisade till iPadden. I förra veckan besökte jag klassen för att höra vad de tyckte.

Det var tydligt att eleverna på det stora hela upplevde att iPadden inte var ett tillräckligt redskap för skolarbetet. De tyckte att appen var jobbig att skriva i, och hade dessutom fått erfara att dokumenten såg olika ut i datorn och i appen. Bland annat hade sidnummer och fotnoter försvunnit i längre arbeten. Den kommunikation som eleverna tidigare hade i dokument (kommentarer och chatt) hade de fått flytta till Facebook och andra sociala medier, vilket de upplevde var klumpigt.

Sammanfattningsvis bekräftade elevernas reaktioner min uppfattning om att appen ännu bara kan fungera som ett komplement och inte som en ersättare till de elever och lärare som använder Google Drives alla funktioner i skolsammanhang.

Till politikerna: kort önskelista!

Jag tycker skolpolitik är svårt. Jag har absolut inga kompletta förslag på vad som skulle behöva göras. Jag vet bara ett par saker jag hade gjort om jag varit skolpolitiker - tagit det lugnt och begravt mig i forskning ett bra tag - och ett par saker jag inte hade gjort - infört betyg i trean, och pratat om katederundervisning stup i kvarten. Men, annars - ja, jag är inte det minsta säker.

Anyway, när jag såg att en samling kloka personer på Twitter funderat på att skapa ett politiskt oberoende skolmanifest började jag fundera på om det ändå finns vissa lösningar jag vurmar för. Och det fanns det ju! Så här kommer två konkreta förslag som jag tror hade höjt svenska skolans kvalitet:

Mentorstjänster

Mycket av lärarnas administrativa arbete upplever jag ryms inom mentorsuppdraget, en syssla nästan varje lärare har. Här finns hemkontakter, frånvarorapportering, informations- och organisationsarbete och mycket annat beroende på ålder, skolform och kommun. Min erfarenhet är också att denna arbetsuppgift, som kräver mycket tid, inte syns på ett proportionerligt sätt i tjänstefördelningen.

I stället för att per automatik lägga mentorsuppdraget på lärare skulle jag vilja se mentorstjänster där en person ansvarar för en större mängd elever. I mentorsuppdraget skulle förutom de administrativa uppgifterna ingå att faktiskt vara mentor, i ordets rätta bemärkelse, till eleverna. Genom att ha möjlighet att göra klassrumsbesök i "sina" klasser och följa undervisningen i olika ämnen hade en sådan person mycket lättare kunnat skaffa sig en helhetsbild av elevernas skoldag och dynamiken i de olika klassrummen. Rollen som mentor hade också blivit tydligare eftersom denne inte samtidigt skulle sätta betyg på eleverna.

I wanna hold your hand av Joseph M Rosell på Flickr (CC BY 2.0)

För första gången under mina 11 år som lärare har jag en mentorsfri tjänst i år (under vårterminen) och kan för första gången själv uppleva hur många icke-pedagogiska arbetsuppgifter som helt enkelt faller bort med mentorsuppdraget.

Brasklapp: jag vill härmed inte säga att all kontakt mellan lärare och hemmet skulle upphöra, men dessa samtal skulle vara fokuserade på elevens lärande och inte en massa annat.

Och PS. Det skulle inte läggas ytterligare undervisning på tjänsten i stället för mentorsuppdraget.

20/80-tjänster

I Daniel Pinks eminenta bok Drive, kan man läsa om vad som skapar inre motivation. Och precis som det inte är betyg för elever, är det faktiskt inte lönen för lärare. I stället är det autonomi, mening och flow i strävan efter mastery.

När jag för drygt tre år sedan blev IKT-utvecklare på 20% fick jag i praktiken det som Pink kallar FedEx Days - en dag i veckan att arbeta på egna projekt. I mitt fall fanns det naturligtvis ett uppdrag från rektor som beskrev vad som förväntades av mig, och mitt arbete skulle naturligtvis gagna skolan som helhet. Så det kanske inte är exakt en FedEx Day. Men uppdraget sammanföll ju med något jag brinner för: hur man kan använda IKT för att förbättra undervisningen, och detta fick jag använda 20% av min arbetstid till att tänka på, prova på, utvärdera och sprida. Och detta skapar flooow, och det i sin tur bereder vägen för mastery - skicklighet.

Alla lärare kan kanske inte ha 20/80-tjänster samtidigt, men det är min fasta övertygelse att om t.ex. var fjärde eller femte lärare kunde få ett år med en sådan tjänst, på en slags rullande basis så att det kommer alla till del, skulle skolutvecklingen få en jäkla kraft, hela kollegiet skulle stärkas, och lärare skulle bli utveckla sig själva och andra och bli ännu skickligare, i stället för att rusa omkring och kippa efter andan, med tusen sysslor och nätt och jämnt hålla näsan ovanför vattenytan.

Alltså...

Min lösning är alltså inte särskilt komplicerad eller ens kontroversiell för den bygger på något som väldigt många är överens om: låt lärare vara lärare - och inget annat. Med arbetsro och en renodlad pedagogisk lärartjänst med utrymme för utveckling av nya metoder, tror jag att man kommer riktigt långt med att förbättra svenska skolan.

Mer tankar finns, men detta var vad det räckte till en söndagskväll i influensans kölvatten. Godnatt.

För elever som inte gillar IKT...

Vid mitt lönesamtal diskuterades naturligtvis många olika saker, men en sak min chef tog upp som kunde förbättras var att inte glömma bort de elever som inte är så sugna på IKT, och att ibland kanske erbjuda dem andra alternativ.

writing tools 3 av Avianto på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

I sammanhanget kan ju sägas att om några elever de gångna åren blivit "belastade" med mycket IKT så är det kanske just mina. Som skolans IKT-utvecklare vill jag gärna prova på olika tjänster och upplägg, i synnerhet om jag ska rekommendera dem till andra. För mina elever är detta mest postitivt, men mycket vi gör i klassrummet - och på webben - testas för första gången, både av dem och mig, och det kräver en del energi, vilket elever naturligvis kan ha knappt om i perioder.

Därför funderar jag kring strategier för att avhjälpa detta och här kommer några möjliga lösningar.

Alla dessa konton

Något ett par elever tog upp för ett par år sedan är att det blir jobbigt med för många konton. Därför tror jag att varje arbetslag inför en läsårsstart kan vara betjänt av att gå igenom vilka tjänster man egentligen tycker är viktiga och vill använda.

Detta hindrar ju inte sedan att man kan erbjuda andra alternativ, men då kan det vara för elever som efterfrågar det eller är intresserade.

När man väljer de tjänster man vill att alla ska kunna använda kan det vara bra att tänka på två saker när man vill minimera kontomängden. Dels att många tjänster idag inte kräver någon login och att det löna sig att leta upp dessa, och dels att man till många tjänster kan använda sig av sitt Google-, Facebook- eller Twitterlogin, vilket alla elever vanligtvis har.

Fråga kollegorna!

När jag började med IKT var det inte jättemånga på skolan som använde sig aktivt av webben i klassrummet i någon större utsträckning. Jag var heller inte aktiv på Twitter, där jag idag har ett gigantisk kollegium jag kan vända mig till för både det ena och andra. Därför blev det lätt så, att var jag nyfiken på något nytt så var det jag själv som fick testa det och sedan utvärdera.

Idag är situationen en helt annan. Jag har många jag kan vända mig till på skolan för att höra om en ny tjänst är bra, i vilka sammanhang den fungerar bäst, eller om det rent av är skräp. Finns det ingen på jobb som testat än, kan jag alltid fråga mina Twitterkollegor! Goda råd finns med andra nära till hands, och detta är något som bör utnyttjas när det nu går!

Fråga eleven - det enklaste:)

Om man märker att det är webben som av någon anledning står i vägen för en elevs motivation och/eller framgång i arbetet - ja - då måste jag bli bättre på att fråga om det finns något annat sätt att redovisa på som eleven skulle föredra.

Så, detta får bli min strategi framöver. Nu ska jag bara säga till min skolledare att läsa det här inlägget:)