Föräldratycket 8 - Tack!

Lilla ledsna dagisjag

När jag själv gick på dagis under tre plågsamt ensamma månader när jag var fyra kände jag mig osynlig. Borttappad i ett hav av barn. Om jag vill, kan jag fortfarande ta fram gruppfotot och titta in i mina ledsna barnaögon.

När jag skulle skola in min egen lille påg, Sam. Ja, då var jag faktiskt lite orolig. Orolig för att han skulle försvinna i barnhavet, och stå ensam och tvingas möta en känsla av att han kanske inte riktigt fanns, att han inte var viktig.

Men mycket har hänt på 30 år. Så mycket är uppenbart! För personalen på Sams förskola är förbannat proffsiga. Det här är en grupp pedagoger som inte bara har en tydlig pedagogisk samsyn, utan också är skickliga på att se småttingarnas olika behov och kompetenser, och deras roll i den större gruppen. Under hela sin tid på förskolan, med alla de olika faser i sin utveckling som Sam gått igenom, har personalen sett honom, var han befinner sig, och mött upp för att han ska kunna ta sig vidare och växa på bästa sätt.

Så jag vill tacka!

Jag tackar för att han inte bara är en unge vilken som, utan för att han får vara SAM. Men också SammeLammeDingDång - och Elsa - när andan faller på!

Jag tackar för att han får känna sig intressant, viktig, rolig, tuff, snäll, duktig, arg, kunnig, tokig, omtänksam, glad, liten och ledsen. För att ni ser allt det i honom och för att han får veta att allt det kan - och FÅR - rymmas i honom.

Jag tackar för att ni går ut fast det regnar så att han kan gegga och plaska, för omtanken när han får huvudvärk, för allt han har lärt sig om det stora livet, om andra och om sig själv.

Till ALLA som jobbar på Roskilde förskola i Malmö (men lite extra till Isadora:)) för att ni är så himla vassa på att ge våra barn en bra start. När det gäller ungarnas liv ute i stora världen är det hos er det börjar - och hos er börjar det så bra!

Sam lyssnar på den magiska stenen. Bild från förskolan