Öppet brev till Tomas Tobé (M)!

Hej Tomas!

I Sydsvenskan den 8 oktober berättade du om nya förslag för svensk skola. Ända sedan jag läste artikeln, har jag gått och grunnat och det var bland annat denna formulering som satte igång många tankar:

– Jag hoppas att vi går mot en skola där de riktigt bra lärarna används till att undervisa så mycket som möjligt. Kanske behövs det då lärarsekreterare i den svenska skolan

Funderingen kom efter ett uttalande om positionen som förstelärare och att dessa speciella individer bör få mindre administration så att de kan undervisa mer. Lärarsekreterare och mindre administration - för alla lärare - är en bra idé. Jag vet dock inte om man utnyttjar en särskilt kompetent lärares expertis på bästa sätt om man lägger mer undervisning på denne. Det är snävt tänkt.

Tvärtom undrar jag om inte förstelärare borde undervisa lite mindre för att kunna arbeta aktivt inom organisationen med bred fortbildning av kollegor, som lärarcoacher, och som pedagogiska rådgivare till ledningsgruppen. Om förstelärare på detta sätt får möjlighet att bedriva skolutveckling på bred front gagnas långt fler elever, än om försteläraren får en extra klass. Därför hoppas jag att ert färdiga förslag kommer att ha en mer öppen och kreativ inställning till förstelärarens roll.

Ett annat förslag som har med administration att göra rör mentorsrollen. Personligen skulle jag säga att detta är en av de mest tidsslukande, administrativa rollerna en lärare har. Mentorskapet ska ta ett helhetsgrepp kring elevens studiesituation, men rollerna som både mentor, pedagog och betygsättande tjänsteman är ibland svåra att förena på ett bra sätt.

Taking off av doegox på Flickr (CC BY-SA 2.0)

Därför kanske ett arbetslag ska bestå av elevernas pedagoger - och en icke undervisande mentor, som är ansvarig för alla arbetslagets elever? En sådan här organisation skulle ta bort mycket administrationsarbete från lärarna och samtidigt ge eleverna en mentor som inte har en tjänstemannaposition gentemot dem och ska sätta betyg. Dessutom skulle en person med en mentorstjänst kunna ta del av undervisningen i olika ämnen och därmed få en mycket mer heltäckande bild av hur eleverna och gruppen fungerar i olika sammanhang. Detta skulle vara en stor tillgång både för elevernas och pedagogernas utveckling.

Sist men inte minst. När man nu planerar att frigöra tid för lärarna genom att minska ner på de administrativa uppgifterna, uppmana då inte arbetsgivaren att lägga på mer undervisning i stället. Det är att ge med ena handen och ta med den andra. Att hitta kreativa lösningar, att se elever, att utvecklas som pedagog, kräver tid som bara är "tom". Det är i dessa stunder av pauser och lugn, som idéer landar och elever lyfter.

Många hälsningar, Camilla Lindskoug

Föräldratycket 8 - Tack!

Lilla ledsna dagisjag

När jag själv gick på dagis under tre plågsamt ensamma månader när jag var fyra kände jag mig osynlig. Borttappad i ett hav av barn. Om jag vill, kan jag fortfarande ta fram gruppfotot och titta in i mina ledsna barnaögon.

När jag skulle skola in min egen lille påg, Sam. Ja, då var jag faktiskt lite orolig. Orolig för att han skulle försvinna i barnhavet, och stå ensam och tvingas möta en känsla av att han kanske inte riktigt fanns, att han inte var viktig.

Men mycket har hänt på 30 år. Så mycket är uppenbart! För personalen på Sams förskola är förbannat proffsiga. Det här är en grupp pedagoger som inte bara har en tydlig pedagogisk samsyn, utan också är skickliga på att se småttingarnas olika behov och kompetenser, och deras roll i den större gruppen. Under hela sin tid på förskolan, med alla de olika faser i sin utveckling som Sam gått igenom, har personalen sett honom, var han befinner sig, och mött upp för att han ska kunna ta sig vidare och växa på bästa sätt.

Så jag vill tacka!

Jag tackar för att han inte bara är en unge vilken som, utan för att han får vara SAM. Men också SammeLammeDingDång - och Elsa - när andan faller på!

Jag tackar för att han får känna sig intressant, viktig, rolig, tuff, snäll, duktig, arg, kunnig, tokig, omtänksam, glad, liten och ledsen. För att ni ser allt det i honom och för att han får veta att allt det kan - och FÅR - rymmas i honom.

Jag tackar för att ni går ut fast det regnar så att han kan gegga och plaska, för omtanken när han får huvudvärk, för allt han har lärt sig om det stora livet, om andra och om sig själv.

Till ALLA som jobbar på Roskilde förskola i Malmö (men lite extra till Isadora:)) för att ni är så himla vassa på att ge våra barn en bra start. När det gäller ungarnas liv ute i stora världen är det hos er det börjar - och hos er börjar det så bra!

Sam lyssnar på den magiska stenen. Bild från förskolan