Vad ska man med Flickr till?

För ett tag sedan utvecklade jag lite om hur man fick tag på Creative Commons-bilder på Flickr. Idag tänkte jag spinna vidare lite på det, samt berätta lite om vad mer man kan ha Flickr till. Idag får du se hur du hittar och sparar, publicerar, och delar (med vissa speciella:)

Länkskafferiet - sök och finn!

I menyraden ovan finns nu en sida som heter Länkskafferiet. Där har jag samlat länkar till allting jag tagit upp i olika inlägg på IKT-skafferiet. Sajter, program, verktyg etc. Här hittar du kategorierna Producera, språk, referens och övrigt. I Parentes efter varje länk finns hänvisningar till de inlägg där jag presenterat sajterna/verktygen.

Read and Write av athrine på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0) Beskuren

Körlings ord - live!

I den här sändningen från Lärardagarna i Stockholm kan man se Anne-Marie Körlings föreläsning om vad vi pratar om i skolan, vi lärare emellan. Vik hädan, kepsdebatten! Välkommen stolta, viktiga, relevanta diskussioner om metod och goda exempel!

Börja i innehållet - vart tar vi vägen sen?

En av de största personliga utmaningarna läraryrket ställt mig inför är, att för det första erkänna värdet i att släppa på kontrollen i klassrummet (och livet?), och den andra - och största - att sedan göra det. Jag minns mina tidiga lektioner, som förbereddes genom formulär där jag noggrant fyllde i vad vi skulle göra, vem som skulle prata när och om vad, och hur lång tid dessa olika delmoment skulle ta. Jag minns också min frustration när planeringen sprack och jag slets mellan att tvinga tillbaka eleverna in i min planering, eller ta vara på deras tankar och nyfikenhet och landa... Ja, landa var? Det var den okändheten som skrämde mig.

Fog av jrodmangr på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

Idag tittade jag på en föreläsning av Anne-Marie Körling på Bambuser, där hon pratar om samtalet och mötena som måste till i skolan, men också om att låta undervisningen ta avstamp i ett innehåll. Jag fick genast idéer om att inleda lektioner och moment med NÅGOT. En bild, en text, en pjäs... Ja, vad som helst som framkallar tankar, lust, och idéer. Och sedan låta de diskussioner och tankar som föds vara utgångspunkten för vilket mål vi ska bege oss mot. Tanken var spännande och jag njöt av att föreställa mig den.

Sen kom alla menen. Men den formativa bedömningen, då? Blir det inte otydligt för eleverna om målet ska växa fram och kanske kan ändras? Men om alla inte vill bege sig mot samma mål... Kommer jag att hinna med att göra olika? Kommer jag att glömma en massa och snurra till det? Kommer jag att framstå som... oproffsig då?

Men. MEN! Har jag inte alltid sagt att min största styrka som lärare är min förmåga och vilja att utvecklas? Har jag inte bara för någon vecka sen gett en av mina treor rådet att våga prova okända vägar för att det är där vi kan lära som mest, även om det blir pannkaka av alltihop? Har jag inte lärt mig att man inte ska vara så himla ängslig i klassrummet?

Jo. Jag har lärt mig allt det där, inser jag då. Och allt det där andra som jag inte lärt än - och det är mycket - det finns kvar därute. Redo att upptäckas! Men jag måste våga mig ut i det okända för att hitta det. Och så finns det ju det som Anne-Marie pratade om, som jag fortfarande måste lära mig - och det är att be om hjälp, att fråga, och att lyssna. Det är jag inte så bra på än. Så jag frågar er: är det någon som arbetat på det sättet jag beskriver ovan, och har lust att berätta om det?

Show me the money

Show me the money av Camilla Lindskoug

Det här inlägget kommer att glädja min kollega Jens Croneman. Det kommer att glädja honom för att jag här kommer att erkänna att - jo - pengarna spelar roll.

Jag brukar nämligen säga till Jens att pengarna inte är så viktiga för mig. Jag brukar också säga att jag hellre ser en förbättring av mina arbetsförhållanden, än mer pengar om jag måste välja. Båda de här sakerna är sanna. Dels har jag rätt bra lön (för att vara lärare), och dels tycker jag egentligen mina spenderbyxor är stora nog som de är. Folk behöver inte hur mycket pengar som helst tycker jag. Och tiden - ja, den är ofta knapp, och mer arbetsro hade alla i skolan varit betjänta av. Vidare kommer pengarna aldrig att vara skälet till att jag går till jobb eller att jag älskar det. Jag vill ABSOLUT INTE ha kollegor som har valt yrket för att det är softa pengar. Bara tanken skrämmer mig.

Ändå. Varje avtalsrörelse brukar jag stundtals gripas av en omåttlig ilska (lyssnar du Jens?) Jag brukar fundera på att lämna facket också. Varje år. Och SKL och politikerna? Jag skulle vilja ta tag i deras välpressade kavajslag och skaka dem tills tänderna rasslar. Med mellanrum och allt. Och varför det då? Jo, för att det är så förbannat mycket snack. Vi är så viktiga, vi lärare. Vi har framtiden i våra händer. Vi bär kommande generationer på våra starka, tåliga axlar. Men, hörni - kom med något jag inte redan visste! Dags för lite verkstad!? Show me the money, om vi (och därmed ungdomarna) är så förbannat viktiga! Annars är det bara snack. Och då är det bättre att ni är tysta, än hånar mig med er falskhet. Det är snacket. Det är det som gör mig arg.

Sen brukar jag upptäcka att all den där ilskan gör mig till en surare människa och därmed en tråkigare, lynnigare och sämre lärare. Så jag skiter i den förbannade avtalsrörelsen och låtsas som om den inte finns. Det brukar alltid gå över. Yrket är för kul, och jag har det för bra i livet för att det ska plocka ner mig. Men det finns där. Och det skaver lite. Det gör det.

Den här avtalsrörelsen verkar det dock som om facket inte bara tänker vika ner sig som vanligt, så innan jag skiter i avtalsrörelsen för den här gången vill jag säga en sak. Jag har betalt i runda slängar 25.000 spänn till er under mina lärarår. Dags för verkstad. Stå pall för trycket. Vik inte ner er. Och till SKL och alla beslutsfattare. Pynta upp eller håll käften om hur fina och viktiga vi lärare är.

Själv ska jag fortsätta vara en bra lärare, och jag tänker bli bättre med eller utan stålar, för det är för roligt för att låta bli. Och så ska jag svära lite mindre när jag har lugnat ner mig. Det lovar jag.

Att söka CC-material på Flickr - lite klurigt...

Paint II av Camilla Lindskoug på Flickr (CC BY-NC 2.0)

Det bästa stället på nätet att att hitta bilder (som man har rätt att använda) är nog Flickr. Men oavsett hur noggrant man berättar för elever var på Flickr man kan hitta "tillåtna" bilder kommer de ofta dragandes med fantastiska verk, som dock har det gemensamt att de är märkta: All Rights Reserved. Vad är det som går fel på vägen? Hur söker man rätt?

Vad går fel i sökningen?

Det som händer är att eleverna söker i hela Flickrs databas, när de bara bör söka i den avdelning av Flickr som heter Creative Commons. Tyvärr är det lite lurigt eftersom man kan börja sin sökning på rätt ställe, men rätt som det är gå över till hela databasen om man inte är uppmärksam.

Nedan ser du hur sidan ser ut när du har valt Creative Commons via Explore i menyraden längst upp i Flickr. Naturligtvis tror eleverna att man söker bland tillåtet material om man knappar in en sökning i sökrutan längst upp till höger, men det gör man inte. Från denna sidan kan man faktiskt inte söka CC-material utan man måste antingen klicka på "See more" på de olika licenserna (inringat), eller göra en "advanced search" och klicka i CC-rutan som finns längst ner bland valen, som bilden efter visar.

Följande bild visar hur sökfältet ser ut efter det att man gjort sin sökning. Om man vill göra en ny sökning så är det endast sökrutan till vänster som fortsätter söka bland rätt bilder. Sökrutan längst upp till höger på bilderna gör alltså alltid sökningar i hela Flickrs databas. Det som brukar hända är att eleverna gör en sökning på rätt ställe, och sedan går in och tittar på en bild. När de sedan vill göra en ny sökning, är det bara sökrutan högst upp till höger som finns tillgänglig och då använder de den! Vilket är helt logiskt, men tyvärr söker då i hela databasen igen.

Hur anger man källan?

När eleverna väl hittat bilder de får lov att använda, på Flickr, Wikimedia Commons, sxc.hu eller var det nu månde vara, tror de ofta att de inte behöver ange källa. Bilden är ju "fri", men, vad man måste komma ihåg är att bilden endast får användas under förutsättning att man anger källa! Annars är det lika olagligt som något annat. Hur ska då källan se ut? Så här ser rådet ut i skriften Copyright-Copyleft av Mathias Klang, och ett exempel från Flickr finns längst upp under bilden med målarfärg!

Elevtycket - hur kan man göra?

Jag vet att det har pågått elevtyckande ute på skolorna inför sommaren, men först nu har det första trillat ner i inboxen. Det blev Östra Real som inledde och de gjorde det med den äran! Eller vad sägs om de här orden som varje lärare borde påminna sig om ibland när man kanske känner sig lite håglös:

Snälla lärare - var inte rädda. Var inte rädda för oss. Var inte rädda för att bestämma och var inte rädda för att testa nya saker. Vi vill bli överraskade när vi kommer till din lektion, aldrig riktigt veta vad som kommer härnäst. Var inte rädda för att fråga oss om våra åsikter och var inte rädda för att involvera oss. Sånt gillar vi. Vi gillar när ni får oss att känna oss viktiga och hörda.

Idéer av CamillaLindskoug på Flickr (CC BY-NC 2.0)

Själv förblir jag föräldraledig under hösten också, men Elevtycket väcker tankar om klassrummet som jag därför får nöja mig med att dela med er i stället för att realisera dem i klassrummet. Jag tror nämligen att Elevtycket kan vara en spännande uppgift att arbeta med i klassrummet, kanske som uppstart inför ett nytt läsår? Som före detta Webbstjärna (2011) tänker jag också att det vore ett fantastiskt tillfälle att göra en webbplats av skolarbetet! Så här sprutar jag ut lite idéer om hur man skulle kunna göra:) Instruktionen till Elevtycket ser ni längre ner.

Genreskrivning

Tyckande om skolan kan ske i många olika former. Varför inte testa olika typer av lyrik: sonetter, haikus eller fri vers? Krönikor, essäer, intervjuer, och artiklar. Listan kan göras lång!

Webbvernissage

Tyckande kan också ta många andra former, och elever i alla åldrar ska ju kunna tycka. Varför inte ha ett webbvernissage i ljud och bild. Teckningar, sånger, och installationer kan göras av både unga och gamla!

Instruktionen till elevtycket!

Medieanalys

Syftet med lärar- rektor- och elevtycket är att vi som befinner oss i skolan inte ska stå bredvid som passiva objekt och låta oss beskrivas av andra. Tillsammans vill vi bidra till att ge en mer nyanserad bild av skolan, än den som presenteras i media. Ett fokus i arbetet med Elevtycket kan naturligtvis ligga i att samla vad som skrivs i media (textstudium), diskutera (på webben) medias ansvar, samt konsekvenserna av den bild av skolan som ges i media, och sedan använda detta som ett avstamp förs sitt eget tyckande (referera, källhänvisa, källkritik, analys). Märks det att jag är svenskfröken än?

Blanda

På en webbplats kan man tycka på olika sätt, och i olika konstellationer! Ska hela skolan tycka? Ett program? En klass? En stadsdel? Kanske ska rent av föräldrarna bjudas in att tycka eller att delta i diskussionen? Fundera över hur ni vill göra där du bor och jobbar.

Med Elevtycket får eleverna tillgång till en större publik, ett nätverk där deras tyckande sprids och syns, och hos Webbstjärnan får man fantastiskt stöd i form av guider, och workshops (allt gratis!) om man vill ge sig på att göra en webbplats av skolarbetet. Idéerna har dessutom redan börjat sprudla hos lärare i Sverige. Bara en liten stund efter det första elevtycket publicerades fick jag den här på Twitter!

Så, passa på att göra webb av skolan, passa på att göra elevernas röster hörda! Och tyck till:) Jag ser fram emot att ha tyckerier upp över öronen till hösten. Väl mött!

Webben och formativ bedömning

The Essence of Love av drp på Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)

För mig går webben och formativ bedömning hand i hand. Kanske delvis för att just de två faktorerna har varit väldigt betydelsefulla för mig i en omvärdering av elev- och kunskapssyn. Framöver kommer jag att utforska sambandet mellan webben och formativ bedömning, och på ett konkret sätt försöka ge förslag på hur webben kan stödja den formativa, lärande bedömningen. Men vilka är beröringspunkterna?

Dialogen - På webben delar man med sig, man kommenterar, gillar och interagerar. Hela tiden. De sociala medierna har genomsyrat allt som finns på nätet, och därför finns där en ständigt pågående dialog. Den formativa bedömningen bygger på tanken om det konstruktivistiska, socio-kulturella lärandet. Lärande skapas i dialog med andra. Jobbar du med webben i klassrummet, så drivs du mot dialogen.

krakow: headed uptown av smif på Flickr
(CC BY-NC-ND 2.0)

Öppenheten - den formativa bedömningen bygger på öppenhet, dvs. att både målet och vägen dit ska vara tydligt och känt för eleven. Provet och frågorna ska inte vara "hemliga". För mig är webben en "öppen" plats. Jag är fullt medveten om att detta kan problematiseras, men eftersom webben och en 1:1-lösning i klassrummet, väldigt markant främjar tillgängligheten av information för eleven, fick det för mig den följden att jag drevs mot en större öppenhet gentemot eleverna.

Processen - På webben är inget "färdigt". Genom CC-licenser (och, alas, även utan) används andras alster för att skapa nytt, blanda om, och bygga vidare. Det gäller såväl text, som ljud och bild. Och visst finns deadlines, men även morgontidningarna kan uppdatera redan publicerat material, som i papperstidningen är oföränderligt. I den formativa bedömningen är inte provet ändhållplatsen. Det är början på nästa del av resan där man ser över hur det gått, skapar nytt och bygger vidare.

Anpassa - Det första som slog mig när jag tog in webben i klassrummet var alla ROLIGA VERKTYG som fanns! Det blev ett väldigt experimenterande. En och annan elev kan ha suckat. När jag landat i det där såg jag de olika verktygen i ett annat ljus. För att bedömningen ska vara så säker som möjligt bör elever få visa samma kunskap/färdighet på olika sätt, och vägen fram till målet behöver inte se likadan ut för alla elever. Att anpassa examinationer blev plötsligt naturligt, och mycket lättare!