Dags att nyansera skoldebatten och blicka framåt!

Idag fick jag nog. Idag läste jag den femteelfte debattartikeln i ordningen om vår kassa skola. Det råkade vara Dick Harrisson och Katarina Harrisson Lindbergh som fick bägaren att rinna över med sitt inlägg "Vi måste sluta nedvärdera kunskap", men de är ingalunda ensamma om att bespotta den svenska skolan, och SvD Brännpunkt som publicerade den, är inte heller den enda tunga gammelmediala dagstidningen som gladeligen publicerar ytterligare en domedagsprofetisk bild av min arbetsplats.

Jag är trött på att porträtteras som en underbetald, överarbetad, stackare. Jag är trött på att blivande lärare ständigt får höra vilken lågpresterande, slö kull de tillhör. Jag är trött på att mina elever varje dag informeras av media vilken kass och undermålig utbildning de får, och hur dåligt de mäter sig med andra länders ungdomar. Och jag är sannerligen trött på alla förståsigpåares upprörda tyckanden.

Det finns nämligen en annan skola, andra lärare och andra elever än den som beskrivs av media. Det är inte en problemfri skola där alla har högsta betyg och inte ett moln syns på himlen. Men det är en spännande arbetsplats, med inspirerade, proffsiga kollegor, med intresserade, skärpta lärarstuderande, och med elever som gör det roligt och spännande att gå till jobbet på varje dag. Den skolan finns OCKSÅ.

Det är dags att se det som är bra med skolan, och det är dags att bygga vidare på det. Alla som har valt att konstatera sakers förfärliga tillstånd? Tack! Och adjö! Det är bra med er nu. Vi ska inte sluta diskutera, men låt det vara en nyanserad, och framåtblickande debatt med syfte att vässa svenska skolan. Och låt ledarsidorna upplåta utrymme till denna debatt i stället för att låta folk använda skolan som politisk slangbella eller knyta stenar runt skolan och sänka den.

PS. Jag ser att Harrissons har poänger med sin text och att den avslutar med ett upprop för kunskapen. Det är fint. Men textens hela fokus finns på det som är negativt, som så många andra artiklar.