Om ingen ser mig - finns jag då?

There is lives only... a wind
av Andrzej Karon på Flickr (CC BY 2.0)

Jag läser mycket dystopisk sci-fi. Det kanske är därför. Men ofta när jag är ute på stan, i affären, eller bara hemma så tänker jag: tänk om alla andra försvunnit i en global kataklysm. Tänk om det bara var jag kvar. Och så tänker jag på alla "tänk om" som följer på det. Och alltid frågar jag mig: vem hade jag varit, om ingen annan hade varit där och sett mig?

Tanken är svindlande, och viktig, för den gör det så tydligt hur mycket vi blir till genom andra. och det är så konstigt egentligen hur mycket vi förnekar detta och att det är lite... ja, fult... att bry sig om vad andra tycker. Allting gör vi för oss själva. För vår egen skull. Alla är vi individer som går vår egen väg.

Vilken lögn.

Vi gör allt för andra. Och med sociala medier som redskap gör vi det mer än nånsin. Vi skriver våra bios på Twitter. Vi väljer omsorgsfullt bilder till våra Facebooksidor. Vi presenterar våra liv på Instagram. Gör vi det mycket och länge så skapar vi en rätt omfattande bild av oss själva som omvärlden får ta emot. Och letar man efter det, blir det tydligt att det är en bild som vi är rätt medvetna om att vi konstruerar.

Attaining Wisdom av tinyfroglet på Flickr (CC BY 2.0)

Nu kanske ni tycker det låter cyniskt? Det är inte meningen. Det jag har beskrivit ovan är så mänskligt vackert det kan bli. För i andra änden av det vi projicerar finns det sociala kitt som alla samhällen bygger på - bekräftelsen från andra. Vi kommenterar och gillar, vi interagerar och ger tillbaka och känner att - vi finns!

Kanske kan det däremot vara så att sociala medier har gjort det här behovet av att synas och få bekräftelse större än vad det tidigare varit. Hursomhelst blir konsekvensen och tanken jag får inför mitt yrke denna: mitt klassrum måste vara en plats där eleverna syns akademiskt på ett positivt sätt - då kommer de också att vilja interagera och ge tillbaka.

Och hade det bara varit jag kvar - ja - då hade jag knappt funnits jag heller.

Flippa med TedEd! (WOW!)

För alla som missade detta på En IKT-pedagogs fundringar (14 nov) passar jag på att uppmärksamma den här videon från TedEd. Jag ska erkänna att jag personligen inte känt mig helt medsvept av flip-vågen som sköljt över skolsverige, kanske mest för att jag aldrig föreläst särskilt mycket, men när jag ser den här videon om hur enkelt det kan bli med TedEd - ja, då blir jag banne mig sugen! Ta ett par minuter och kika!

Reklamfri webbläsare till eleverna?

Jag brukar uppmana alla mina elever att installera Chrome på sina elevdatorer. Och nu har jag dessutom upptäckt AdBlock!

Det kanske jag är en av de sista att göra, men om det finns människor som fortfarande inte känner till det här lilla programmet så är det mödan värt att skriva ett inlägg om det.

AdBlock tar bort all reklam på webben om du surfar med Chrome: banners, video, flash, Facebooks "gillareklam" och allt du kan tänka dig. Betalning sker via honour system (du betalar om du kan) och är alltså gratis om det smärtar för mycket att betala. Det installeras i Chrome som ett litet tillägg och lägger sig uppe i menyraden.

Skolan anser jag egentligen ska vara relativt reklam- och sponsorfri. Med webben i klassrummet kan det vara svårt - om man inte har AdBlock:)

När det gäller priset vill jag dock tillägga att jag tycker skolan ska betala för sig om man uppmanar elever på bred front att installera tillägget. Priset sätter man själv.

AdBlock i Chrome Web Store

Balans mellan summativ och formativ bedömning?

Bakgrund

Bedömning för lärande av
Christian Lundahl

Igår läste jag färdigt Christian Lundahls bok Bedömning för lärande och hamnade sedan i en intressant diskussion på Twitter efter att ha ställt den här frågan:

"Om jag på gymnasiet vill undvika att att prata betyg så mkt som möjligt för att fokus ska hamna på det formativa, och vi har ngn sorts skyldighet att informera eleven om hur hen ligger till i förh. till betygen. Hur hanterar ni den balansen? Så att inte betygen snarare än ämnets syfte och kunskapskrav blir själva målet."

@stehagen, @svenjargen, @myzetterman, @algodhe, @MariaErSk, @cecrsjo och @Frokengul hakade på och det blev ett spännande utbyte. Den konflikt jag tror många upplever är, att hur effektiv den formativa bedömning än är, så skjuter vi den i sank när vi samtidigt måste prata betyg och komma med F-varningar. Därför kände jag att jag var tvungen att kolla upp ett par saker. Hur mycket är vi egentligen ålagda att prata "betyg" med våra elever på gymnasiet? Men också - hur lite betyg kan vi prata, utan att eleven sitter där som ett frågetecken när hen väl får sitt betyg vid kursens slut?

Öppet brev till Tomas Tobé (M)!

Hej Tomas!

I Sydsvenskan den 8 oktober berättade du om nya förslag för svensk skola. Ända sedan jag läste artikeln, har jag gått och grunnat och det var bland annat denna formulering som satte igång många tankar:

– Jag hoppas att vi går mot en skola där de riktigt bra lärarna används till att undervisa så mycket som möjligt. Kanske behövs det då lärarsekreterare i den svenska skolan

Funderingen kom efter ett uttalande om positionen som förstelärare och att dessa speciella individer bör få mindre administration så att de kan undervisa mer. Lärarsekreterare och mindre administration - för alla lärare - är en bra idé. Jag vet dock inte om man utnyttjar en särskilt kompetent lärares expertis på bästa sätt om man lägger mer undervisning på denne. Det är snävt tänkt.

Tvärtom undrar jag om inte förstelärare borde undervisa lite mindre för att kunna arbeta aktivt inom organisationen med bred fortbildning av kollegor, som lärarcoacher, och som pedagogiska rådgivare till ledningsgruppen. Om förstelärare på detta sätt får möjlighet att bedriva skolutveckling på bred front gagnas långt fler elever, än om försteläraren får en extra klass. Därför hoppas jag att ert färdiga förslag kommer att ha en mer öppen och kreativ inställning till förstelärarens roll.

Ett annat förslag som har med administration att göra rör mentorsrollen. Personligen skulle jag säga att detta är en av de mest tidsslukande, administrativa rollerna en lärare har. Mentorskapet ska ta ett helhetsgrepp kring elevens studiesituation, men rollerna som både mentor, pedagog och betygsättande tjänsteman är ibland svåra att förena på ett bra sätt.

Taking off av doegox på Flickr (CC BY-SA 2.0)

Därför kanske ett arbetslag ska bestå av elevernas pedagoger - och en icke undervisande mentor, som är ansvarig för alla arbetslagets elever? En sådan här organisation skulle ta bort mycket administrationsarbete från lärarna och samtidigt ge eleverna en mentor som inte har en tjänstemannaposition gentemot dem och ska sätta betyg. Dessutom skulle en person med en mentorstjänst kunna ta del av undervisningen i olika ämnen och därmed få en mycket mer heltäckande bild av hur eleverna och gruppen fungerar i olika sammanhang. Detta skulle vara en stor tillgång både för elevernas och pedagogernas utveckling.

Sist men inte minst. När man nu planerar att frigöra tid för lärarna genom att minska ner på de administrativa uppgifterna, uppmana då inte arbetsgivaren att lägga på mer undervisning i stället. Det är att ge med ena handen och ta med den andra. Att hitta kreativa lösningar, att se elever, att utvecklas som pedagog, kräver tid som bara är "tom". Det är i dessa stunder av pauser och lugn, som idéer landar och elever lyfter.

Många hälsningar, Camilla Lindskoug

Föräldratycket 8 - Tack!

Lilla ledsna dagisjag

När jag själv gick på dagis under tre plågsamt ensamma månader när jag var fyra kände jag mig osynlig. Borttappad i ett hav av barn. Om jag vill, kan jag fortfarande ta fram gruppfotot och titta in i mina ledsna barnaögon.

När jag skulle skola in min egen lille påg, Sam. Ja, då var jag faktiskt lite orolig. Orolig för att han skulle försvinna i barnhavet, och stå ensam och tvingas möta en känsla av att han kanske inte riktigt fanns, att han inte var viktig.

Men mycket har hänt på 30 år. Så mycket är uppenbart! För personalen på Sams förskola är förbannat proffsiga. Det här är en grupp pedagoger som inte bara har en tydlig pedagogisk samsyn, utan också är skickliga på att se småttingarnas olika behov och kompetenser, och deras roll i den större gruppen. Under hela sin tid på förskolan, med alla de olika faser i sin utveckling som Sam gått igenom, har personalen sett honom, var han befinner sig, och mött upp för att han ska kunna ta sig vidare och växa på bästa sätt.

Så jag vill tacka!

Jag tackar för att han inte bara är en unge vilken som, utan för att han får vara SAM. Men också SammeLammeDingDång - och Elsa - när andan faller på!

Jag tackar för att han får känna sig intressant, viktig, rolig, tuff, snäll, duktig, arg, kunnig, tokig, omtänksam, glad, liten och ledsen. För att ni ser allt det i honom och för att han får veta att allt det kan - och FÅR - rymmas i honom.

Jag tackar för att ni går ut fast det regnar så att han kan gegga och plaska, för omtanken när han får huvudvärk, för allt han har lärt sig om det stora livet, om andra och om sig själv.

Till ALLA som jobbar på Roskilde förskola i Malmö (men lite extra till Isadora:)) för att ni är så himla vassa på att ge våra barn en bra start. När det gäller ungarnas liv ute i stora världen är det hos er det börjar - och hos er börjar det så bra!

Sam lyssnar på den magiska stenen. Bild från förskolan

No pain, no gain? Avtalet 2012

I ett inlägg - Show me the money - från den 15/6 i år summerade jag mina känslor inför årets avtalsrörelse så här:

Den här avtalsrörelsen verkar det dock som om facket inte bara tänker vika ner sig som vanligt, så innan jag skiter i avtalsrörelsen för den här gången vill jag säga en sak. Jag har betalt i runda slängar 25.000 spänn till er [LR] under mina lärarår. Dags för verkstad. Stå pall för trycket. Vik inte ner er. Och till SKL och alla beslutsfattare. Pynta upp eller håll käften om hur fina och viktiga vi lärare är.

Den känslan.

Jag gillar mitt inlägg. Jag gillar min inställning att pengarna inte är allt. Jag gillar att mina känslor för yrket, och mina ambitioner, är oförändrade. Men faktum är att facket vek ner sig den här gången också. De 25,000 jag betalt fick jag inte mycket för. Det blev ingen verkstad. Allt var som vanligt. Förutom förväntningarna, viljan och jävlar anamman hos alla lärare förstås. Och i år är det den som kommer att göra skillnaden - för facken.

Jag kommer att säga upp mitt medlemskap i LR nu. Jag tycker helt enkelt inte att jag får valuta för pengarna. Jag inser vikten av att lärarna står enade och att det finns ett starkt fack, men i stället för att strejka som en markering för ett missnöje, får min markering - i alla fall för tillfället - bli att lämna en organisation jag inte har förtroende för.

I dagens SvD föreslår Jens Croneman, Philip Dante och Lars-Göran Hultberg i en debattartikel en rimlig lösning inför framtiden:

Nu behövs nya krafter i Lärarnas Riksförbund. Ni i styrelsen som röstade ja till avtalet bör ställa era platser till förfogande. Som ordförande bör Metta Fjelkner definitivt göra det efter detta misslyckade avtal

En annan snygg gest hade varit om ordföranden - vem som än sitter på posten i framtiden - uppbar samma lön som den genomsnittlige läraren. I stället för 96 278 kr i månaden.

Vad ska man med Flickr till?

För ett tag sedan utvecklade jag lite om hur man fick tag på Creative Commons-bilder på Flickr. Idag tänkte jag spinna vidare lite på det, samt berätta lite om vad mer man kan ha Flickr till. Idag får du se hur du hittar och sparar, publicerar, och delar (med vissa speciella:)

Länkskafferiet - sök och finn!

I menyraden ovan finns nu en sida som heter Länkskafferiet. Där har jag samlat länkar till allting jag tagit upp i olika inlägg på IKT-skafferiet. Sajter, program, verktyg etc. Här hittar du kategorierna Producera, språk, referens och övrigt. I Parentes efter varje länk finns hänvisningar till de inlägg där jag presenterat sajterna/verktygen.

Read and Write av athrine på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0) Beskuren

Körlings ord - live!

I den här sändningen från Lärardagarna i Stockholm kan man se Anne-Marie Körlings föreläsning om vad vi pratar om i skolan, vi lärare emellan. Vik hädan, kepsdebatten! Välkommen stolta, viktiga, relevanta diskussioner om metod och goda exempel!

Börja i innehållet - vart tar vi vägen sen?

En av de största personliga utmaningarna läraryrket ställt mig inför är, att för det första erkänna värdet i att släppa på kontrollen i klassrummet (och livet?), och den andra - och största - att sedan göra det. Jag minns mina tidiga lektioner, som förbereddes genom formulär där jag noggrant fyllde i vad vi skulle göra, vem som skulle prata när och om vad, och hur lång tid dessa olika delmoment skulle ta. Jag minns också min frustration när planeringen sprack och jag slets mellan att tvinga tillbaka eleverna in i min planering, eller ta vara på deras tankar och nyfikenhet och landa... Ja, landa var? Det var den okändheten som skrämde mig.

Fog av jrodmangr på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

Idag tittade jag på en föreläsning av Anne-Marie Körling på Bambuser, där hon pratar om samtalet och mötena som måste till i skolan, men också om att låta undervisningen ta avstamp i ett innehåll. Jag fick genast idéer om att inleda lektioner och moment med NÅGOT. En bild, en text, en pjäs... Ja, vad som helst som framkallar tankar, lust, och idéer. Och sedan låta de diskussioner och tankar som föds vara utgångspunkten för vilket mål vi ska bege oss mot. Tanken var spännande och jag njöt av att föreställa mig den.

Sen kom alla menen. Men den formativa bedömningen, då? Blir det inte otydligt för eleverna om målet ska växa fram och kanske kan ändras? Men om alla inte vill bege sig mot samma mål... Kommer jag att hinna med att göra olika? Kommer jag att glömma en massa och snurra till det? Kommer jag att framstå som... oproffsig då?

Men. MEN! Har jag inte alltid sagt att min största styrka som lärare är min förmåga och vilja att utvecklas? Har jag inte bara för någon vecka sen gett en av mina treor rådet att våga prova okända vägar för att det är där vi kan lära som mest, även om det blir pannkaka av alltihop? Har jag inte lärt mig att man inte ska vara så himla ängslig i klassrummet?

Jo. Jag har lärt mig allt det där, inser jag då. Och allt det där andra som jag inte lärt än - och det är mycket - det finns kvar därute. Redo att upptäckas! Men jag måste våga mig ut i det okända för att hitta det. Och så finns det ju det som Anne-Marie pratade om, som jag fortfarande måste lära mig - och det är att be om hjälp, att fråga, och att lyssna. Det är jag inte så bra på än. Så jag frågar er: är det någon som arbetat på det sättet jag beskriver ovan, och har lust att berätta om det?

Show me the money

Show me the money av Camilla Lindskoug

Det här inlägget kommer att glädja min kollega Jens Croneman. Det kommer att glädja honom för att jag här kommer att erkänna att - jo - pengarna spelar roll.

Jag brukar nämligen säga till Jens att pengarna inte är så viktiga för mig. Jag brukar också säga att jag hellre ser en förbättring av mina arbetsförhållanden, än mer pengar om jag måste välja. Båda de här sakerna är sanna. Dels har jag rätt bra lön (för att vara lärare), och dels tycker jag egentligen mina spenderbyxor är stora nog som de är. Folk behöver inte hur mycket pengar som helst tycker jag. Och tiden - ja, den är ofta knapp, och mer arbetsro hade alla i skolan varit betjänta av. Vidare kommer pengarna aldrig att vara skälet till att jag går till jobb eller att jag älskar det. Jag vill ABSOLUT INTE ha kollegor som har valt yrket för att det är softa pengar. Bara tanken skrämmer mig.

Ändå. Varje avtalsrörelse brukar jag stundtals gripas av en omåttlig ilska (lyssnar du Jens?) Jag brukar fundera på att lämna facket också. Varje år. Och SKL och politikerna? Jag skulle vilja ta tag i deras välpressade kavajslag och skaka dem tills tänderna rasslar. Med mellanrum och allt. Och varför det då? Jo, för att det är så förbannat mycket snack. Vi är så viktiga, vi lärare. Vi har framtiden i våra händer. Vi bär kommande generationer på våra starka, tåliga axlar. Men, hörni - kom med något jag inte redan visste! Dags för lite verkstad!? Show me the money, om vi (och därmed ungdomarna) är så förbannat viktiga! Annars är det bara snack. Och då är det bättre att ni är tysta, än hånar mig med er falskhet. Det är snacket. Det är det som gör mig arg.

Sen brukar jag upptäcka att all den där ilskan gör mig till en surare människa och därmed en tråkigare, lynnigare och sämre lärare. Så jag skiter i den förbannade avtalsrörelsen och låtsas som om den inte finns. Det brukar alltid gå över. Yrket är för kul, och jag har det för bra i livet för att det ska plocka ner mig. Men det finns där. Och det skaver lite. Det gör det.

Den här avtalsrörelsen verkar det dock som om facket inte bara tänker vika ner sig som vanligt, så innan jag skiter i avtalsrörelsen för den här gången vill jag säga en sak. Jag har betalt i runda slängar 25.000 spänn till er under mina lärarår. Dags för verkstad. Stå pall för trycket. Vik inte ner er. Och till SKL och alla beslutsfattare. Pynta upp eller håll käften om hur fina och viktiga vi lärare är.

Själv ska jag fortsätta vara en bra lärare, och jag tänker bli bättre med eller utan stålar, för det är för roligt för att låta bli. Och så ska jag svära lite mindre när jag har lugnat ner mig. Det lovar jag.

Att söka CC-material på Flickr - lite klurigt...

Paint II av Camilla Lindskoug på Flickr (CC BY-NC 2.0)

Det bästa stället på nätet att att hitta bilder (som man har rätt att använda) är nog Flickr. Men oavsett hur noggrant man berättar för elever var på Flickr man kan hitta "tillåtna" bilder kommer de ofta dragandes med fantastiska verk, som dock har det gemensamt att de är märkta: All Rights Reserved. Vad är det som går fel på vägen? Hur söker man rätt?

Vad går fel i sökningen?

Det som händer är att eleverna söker i hela Flickrs databas, när de bara bör söka i den avdelning av Flickr som heter Creative Commons. Tyvärr är det lite lurigt eftersom man kan börja sin sökning på rätt ställe, men rätt som det är gå över till hela databasen om man inte är uppmärksam.

Nedan ser du hur sidan ser ut när du har valt Creative Commons via Explore i menyraden längst upp i Flickr. Naturligtvis tror eleverna att man söker bland tillåtet material om man knappar in en sökning i sökrutan längst upp till höger, men det gör man inte. Från denna sidan kan man faktiskt inte söka CC-material utan man måste antingen klicka på "See more" på de olika licenserna (inringat), eller göra en "advanced search" och klicka i CC-rutan som finns längst ner bland valen, som bilden efter visar.

Följande bild visar hur sökfältet ser ut efter det att man gjort sin sökning. Om man vill göra en ny sökning så är det endast sökrutan till vänster som fortsätter söka bland rätt bilder. Sökrutan längst upp till höger på bilderna gör alltså alltid sökningar i hela Flickrs databas. Det som brukar hända är att eleverna gör en sökning på rätt ställe, och sedan går in och tittar på en bild. När de sedan vill göra en ny sökning, är det bara sökrutan högst upp till höger som finns tillgänglig och då använder de den! Vilket är helt logiskt, men tyvärr söker då i hela databasen igen.

Hur anger man källan?

När eleverna väl hittat bilder de får lov att använda, på Flickr, Wikimedia Commons, sxc.hu eller var det nu månde vara, tror de ofta att de inte behöver ange källa. Bilden är ju "fri", men, vad man måste komma ihåg är att bilden endast får användas under förutsättning att man anger källa! Annars är det lika olagligt som något annat. Hur ska då källan se ut? Så här ser rådet ut i skriften Copyright-Copyleft av Mathias Klang, och ett exempel från Flickr finns längst upp under bilden med målarfärg!

Elevtycket - hur kan man göra?

Jag vet att det har pågått elevtyckande ute på skolorna inför sommaren, men först nu har det första trillat ner i inboxen. Det blev Östra Real som inledde och de gjorde det med den äran! Eller vad sägs om de här orden som varje lärare borde påminna sig om ibland när man kanske känner sig lite håglös:

Snälla lärare - var inte rädda. Var inte rädda för oss. Var inte rädda för att bestämma och var inte rädda för att testa nya saker. Vi vill bli överraskade när vi kommer till din lektion, aldrig riktigt veta vad som kommer härnäst. Var inte rädda för att fråga oss om våra åsikter och var inte rädda för att involvera oss. Sånt gillar vi. Vi gillar när ni får oss att känna oss viktiga och hörda.

Idéer av CamillaLindskoug på Flickr (CC BY-NC 2.0)

Själv förblir jag föräldraledig under hösten också, men Elevtycket väcker tankar om klassrummet som jag därför får nöja mig med att dela med er i stället för att realisera dem i klassrummet. Jag tror nämligen att Elevtycket kan vara en spännande uppgift att arbeta med i klassrummet, kanske som uppstart inför ett nytt läsår? Som före detta Webbstjärna (2011) tänker jag också att det vore ett fantastiskt tillfälle att göra en webbplats av skolarbetet! Så här sprutar jag ut lite idéer om hur man skulle kunna göra:) Instruktionen till Elevtycket ser ni längre ner.

Genreskrivning

Tyckande om skolan kan ske i många olika former. Varför inte testa olika typer av lyrik: sonetter, haikus eller fri vers? Krönikor, essäer, intervjuer, och artiklar. Listan kan göras lång!

Webbvernissage

Tyckande kan också ta många andra former, och elever i alla åldrar ska ju kunna tycka. Varför inte ha ett webbvernissage i ljud och bild. Teckningar, sånger, och installationer kan göras av både unga och gamla!

Instruktionen till elevtycket!

Medieanalys

Syftet med lärar- rektor- och elevtycket är att vi som befinner oss i skolan inte ska stå bredvid som passiva objekt och låta oss beskrivas av andra. Tillsammans vill vi bidra till att ge en mer nyanserad bild av skolan, än den som presenteras i media. Ett fokus i arbetet med Elevtycket kan naturligtvis ligga i att samla vad som skrivs i media (textstudium), diskutera (på webben) medias ansvar, samt konsekvenserna av den bild av skolan som ges i media, och sedan använda detta som ett avstamp förs sitt eget tyckande (referera, källhänvisa, källkritik, analys). Märks det att jag är svenskfröken än?

Blanda

På en webbplats kan man tycka på olika sätt, och i olika konstellationer! Ska hela skolan tycka? Ett program? En klass? En stadsdel? Kanske ska rent av föräldrarna bjudas in att tycka eller att delta i diskussionen? Fundera över hur ni vill göra där du bor och jobbar.

Med Elevtycket får eleverna tillgång till en större publik, ett nätverk där deras tyckande sprids och syns, och hos Webbstjärnan får man fantastiskt stöd i form av guider, och workshops (allt gratis!) om man vill ge sig på att göra en webbplats av skolarbetet. Idéerna har dessutom redan börjat sprudla hos lärare i Sverige. Bara en liten stund efter det första elevtycket publicerades fick jag den här på Twitter!

Så, passa på att göra webb av skolan, passa på att göra elevernas röster hörda! Och tyck till:) Jag ser fram emot att ha tyckerier upp över öronen till hösten. Väl mött!

Webben och formativ bedömning

The Essence of Love av drp på Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)

För mig går webben och formativ bedömning hand i hand. Kanske delvis för att just de två faktorerna har varit väldigt betydelsefulla för mig i en omvärdering av elev- och kunskapssyn. Framöver kommer jag att utforska sambandet mellan webben och formativ bedömning, och på ett konkret sätt försöka ge förslag på hur webben kan stödja den formativa, lärande bedömningen. Men vilka är beröringspunkterna?

Dialogen - På webben delar man med sig, man kommenterar, gillar och interagerar. Hela tiden. De sociala medierna har genomsyrat allt som finns på nätet, och därför finns där en ständigt pågående dialog. Den formativa bedömningen bygger på tanken om det konstruktivistiska, socio-kulturella lärandet. Lärande skapas i dialog med andra. Jobbar du med webben i klassrummet, så drivs du mot dialogen.

krakow: headed uptown av smif på Flickr
(CC BY-NC-ND 2.0)

Öppenheten - den formativa bedömningen bygger på öppenhet, dvs. att både målet och vägen dit ska vara tydligt och känt för eleven. Provet och frågorna ska inte vara "hemliga". För mig är webben en "öppen" plats. Jag är fullt medveten om att detta kan problematiseras, men eftersom webben och en 1:1-lösning i klassrummet, väldigt markant främjar tillgängligheten av information för eleven, fick det för mig den följden att jag drevs mot en större öppenhet gentemot eleverna.

Processen - På webben är inget "färdigt". Genom CC-licenser (och, alas, även utan) används andras alster för att skapa nytt, blanda om, och bygga vidare. Det gäller såväl text, som ljud och bild. Och visst finns deadlines, men även morgontidningarna kan uppdatera redan publicerat material, som i papperstidningen är oföränderligt. I den formativa bedömningen är inte provet ändhållplatsen. Det är början på nästa del av resan där man ser över hur det gått, skapar nytt och bygger vidare.

Anpassa - Det första som slog mig när jag tog in webben i klassrummet var alla ROLIGA VERKTYG som fanns! Det blev ett väldigt experimenterande. En och annan elev kan ha suckat. När jag landat i det där såg jag de olika verktygen i ett annat ljus. För att bedömningen ska vara så säker som möjligt bör elever få visa samma kunskap/färdighet på olika sätt, och vägen fram till målet behöver inte se likadan ut för alla elever. Att anpassa examinationer blev plötsligt naturligt, och mycket lättare!

Lärartycket i klassrummet!

Suisse Shop Bakery av Betty B på Flickr (CC BY-NC-NC 2.0)

För ca. två veckor sen blev jag efter en liten tweet organisatör till #lärartycket - en lärarstafett där 100 lärare ger sin bild av skolan - efter en fantastisk idé av Anne-Marie Körling. På bara några få dagar hade 100 lärare anmält att de ville skriva blogginlägg om sin syn på skolan för att motverka den ensidiga mediebilden, och även sen vi nått 100 har lärare fortsatt att anmäla sig.

Jag har aldrig mött Anne-Marie, eller de flesta av de lärare som anmält sig, utan den kontakt vi haft har vi haft via Twitter. Ändå har vi nu tillsammans skapat en kanal för lärare att tillsammans ge sin bild av den svenska skolan, där bloggen haft över 11,000 pageviews sedan starten, och hashtaggen #lärartycket oräkneliga träffar på Twitter, sedan Anne-Marie för första gången föreslog den.

I kölvattnet av detta (och med ett 30% större Twitternätverk än tidigare;) funderar jag över hur man skulle kunna engagera elever med hjälp av ett liknande upplägg? Poängen med att låta eleverna skriva för webbpublicering har för mig alltid varit att det finns en mottagare. Tidigare har jag låtit eleverna rikta sig till exempel mot lokala beslutsfattare i syfte att påverka eller på annat sätt engagera. Till viss del har man varit beroende av dessa beslutsfattares goda vilja - att de tar sig tid att efter inbjudan läsa och titta på elevernas alster.

Men tänk om man inte behöver bjuda in dem? Tänk om det eleverna gör också kan få ett eget liv och sprida sig snabbt, så att beslutsfattarna självmant söker sig till det eleverna har skrivit. För att de inte kan undgå att höra talas om det. För att de måste, om de inte vill bli skrivna på näsan offentligt. Som jag ser det behövs ett fåtal basala ingredienser för att lyckas med något sånt här:

• Ett nätverk där folk lätt kan sprida sitt budskap eller sitt stöd för ditt budskap (Twitter, Facebook)
• En fantastisk idé som är enkel och väcker gehör och fyller ett behov
• En organisation som realiserar tanken och gör att idéen fungerar på ett konkret plan

Så. Det som nu återstår för mig och mina kollegor är att fundera över hur man bär med sig en sådan här idé in i klassrummet. Men in ska den, för vad kan engagera mer än att veta att det man gör spelar roll!

En påse bokstäver!

Under långhelgen har min äldste son, 4 år, varit hos mormor ett par dagar. Han kom hem igår - med en påse bokstäver. De hade rivit sönder lappar och sen hade Sam skrivit bokstäver på dem. A och S var favoriterna och där fanns sammanlagt 40 stycken lappar. Ungefär. Så när Sam kom hem ville han att leken skulle fortsätta.

Vi sorterade lapparna, och det visade sig att det även fanns figurer (trianglar och kvadrater), och något obestämbart som Sam bestämde var krumelurer. Krumelurerna skulle ligga på bordets kant. Figurerna skulle vara instängda i en ring av små ljusstakar. Bokstäverna skulle läggas ut på bordet och kontrollräknas. 41 blev det!

Sedan ville han riva nya lappar i andra färger som jag skulle skriva bokstäver på - tjocka och smala - Jag gjorde fina S som han ville använda för att träna åttor på, och det gjorde han i olika storlekar. Efter det rev och en låååång bit som han skrev siffror på, 1-8. Han ville mäta lillebror (3 mån) och då behövde han ett måttband. Lillebror var åtta lång, visade det sig.

Som pedagog är det omöjligt att sitta och leka så här med ett barn och inte fundera över hur man skulle kunna stöpa om situationen för att passa ett gymnasieklassrum. Hur lockar man fram det engagemanget, den uppfinningsrikedomen och den glädjen som Sam hittade i sin påse med bokstäver? Hur blir bokstäverna och krumelurerna till ord och till texter? Hur kommer färgerna och formen in? Hur ska jag prata med eleverna kring deras produktion för att de ska tycka det är så här roligt?

De konstruktiva, positiva frågorna är viktiga, men även de svåra frågorna har en funktion. Sam och jag pratade om vilka S har var mest nöjd med och han fick hjälp att sätta ord på skillnaderna som fanns mellan de lyckade S:en och de han var mindre nöjd med. Men vad hade hänt om Sam hade fått betyg på sina S? Eller hur skulle det påverka hans S om jag sa att han skulle få godis (bara) om han gjorde dem riktigt fina? Och hur ska jag planera undervisningen för att hinna sitta ner och föra de här samtalen med varje elev?

Mina barn är inte fortbildning. Fortbildning är en riktad insats med ett givet innehåll som äger rum inom arbetets ramar och finansieras av min arbetsgivare. Men att umgås med mina barn, kan kännas lika lärorikt för mig som bra fortbildning. De hjälper mig att ställa kreativa frågor och de hjälper mig att se vilken inställning till kunskap jag vill fortsätta utveckla, eller - i många fall - återuppliva, hos mina elever. Så, efter jul när jag intar mitt skrivbord igen, då ska den där påsen med bokstäver följa med. Om inte Sam har hittat på något annat att göra med den, så klart!

Författarbesök av Mårten Sandén

Foto: Arild Vågen (CC BY-SA 3.0)
"Mårten Sandén at Göteborg Book Fair 2011"

Sedan i höstas arbetar min man som skolbibliotekarie på Kirsebergsskolan i Malmö och de senaste veckorna har han varit med och organiserat författarbesök och skrivarworkshop med barn- och ungdomsförfattaren Mårten Sandén. Eftersom jag blev väldigt inspirerad av att höra om Sandéns metod, vill jag gärna rekommendera honom!

Sandén har besökt sjuorna på Kirsebergsskolan samt åk 7-9 på Segevångsskolan och med varje klass har han haft ett tretimmarspass där han dels berättat om sin egen metod som författare men framförallt fått igång en berättarprocess att bygga vidare på hos samtliga elever!

Sandéns metod är utformad på ett sådant sätt att eleverna, genom olika övningar, bygger berättelsen muntligt innan de börjar skriva. Det gör att eleverna har en bra grund att arbeta vidare ifrån när författarbesöket är över.

Utöver detta (men ack så viktigt) så funkar Sandén väldigt bra i klassrummet. Han kan föra en högstadieklass framåt idémässigt under tre timmar utan att gruppen tappar fokus och han är bra på att plocka upp och ge feedback på deras idéer, så att de kommer vidare på ett bra sätt.

Du kan läsa mer om Sandén och anlita honom via Författarcentrum

Lärartycket 3 - Var ligger mitt fokus?

Jag tar över #lärartyckets stafettpinne från Kristina Alexanderson som skrev inlägget Lärarens röst - mötet och insikten

Två nyheter om lärare har dominerat debatten om yrket de senaste dagarna. Först kom Lärarförbundet med larmrapporten om att en av sex lärare har lämnat yrket sedan de avslutat sin utbildning och sedan fick vi veta att lärare över hela landet i onsdags marscherade för att överräcka namnlistor till ansvariga kommunpolitiker. Kravet är 10 000 i månaden mer i lön och bättre villkor.

Jag tycker att fackföreningarna, politiker och allehanda tyckare har varit väldigt bra på att påtala vad som inte funkar i skolan. Vad som sedan krävs för att åtgärda alla dessa problem har också många försökt finna svar på, med varierande framgång.

Bra nog så. Men väldigt liten medial plats ges åt allt det härliga som händer i skolan varje dag och allt det inspirerande utvecklingsarbete som pågår (ja, förutom det Jan Björklund förfasade sig över - och missförstod - nämligen hur iPads kan användas i undervisningen)

I min vardag har jag därför valt att inte fokusera på:

• att jag ibland är stressad
• att det ibland blir konflikter 
• att det finns en hel del byråkrati och pappersarbete

I stället väljer jag att fokusera på (ingen inbördes ordning):

• att jag tycker det är roligt att sitta och planera ihop ett nytt moment och få alla trådar att knytas ihop i målens slutknut
• att prata bedömning, kunskaper, och utveckling med elever
• att jag i stort kan planera min egen arbetsdag
• att läraryrket befinner sig i en fantastiskt spännande period av utveckling vad gäller metoder och kunskapssyn
• att jag får åka ut och föreläsa om IKT och formativ bedömning
• att jag får så mycket inspiration av ett nationellt lärarkollegium via webben
• att känna pulsen av att vara omgiven av 500 tonåringar

Och en del karameller suger jag extra mycket på:

• Känslan som uppstår när man har 25 personers fulla och odelade uppmärksamhet som i en liten ask
• Känslan som uppstår när poletter trillar ner
• Känslan som uppstår när elever glömmer att de är i skolan för att de är så upptagna med att utvecklas
• Känslan då man lyckas lösa konflikter och alla känner sig som vinnare

Att prata om saker som inte funkar är viktigt och nödvändigt. Att bara prata om saker som inte funkar är förkastligt och skadligt. Därför tycker jag det ska bli fantastiskt härligt att få se vad 100 lärare har att säga om både det som är mindre bra, bra och fullkomligt fantastiskt med att vara lärare!

För fler av mina historier om vad som är härligt med skolan, besök min blogg på För Det Vidare
På #lärartyckets första inlägg hittar du en lista på fler som skrivit och som ska skriva för #lärartycket

Camilla Lindskoug, gymnasielärare svenska och engelska, IKT-utvecklare, @thesmoosch

Snapguide!

I engelska ska eleverna kunna ge instruktioner på ett tydligt sätt. Därför blev jag nyfiken på AppStores 'Veckans app', Snapguide. I Snapguide kan du skapa instruktionsguider i din iPhone. Dessa kan sedan läsas på alla plattformar. Gränssnittet är enkelt, och tilltalande, och appen är gratis.

Jag testade att göra två guider. Man verkade kunna lägga til hur många steg man ville (jag var uppe i elva iaf), men instruktionerna till varje bild (eller video-) steg får inte överstiga 200 tecken. I guiderna kan man blanda video med bild. En del engelska är förinställd, som i guidens titel som alltid börjar med "How to..." och i mängdangivelserna till din lista på saker man behöver.

Här kan ni titta på min första guide: How to be a Great Teacher

Användningsområden

Alla elever har inte iPhone, men om eleverna har fått i uppgift att ge en instruktion, kan Snapguide var ett av sätten man kan få redovisa på. Appen kan även ge prov på muntlig förmåga eftersom videoklipp kan användas.

Elever på yrkesprogram kanske har större användning eftersom det blir en roligare Snapguide om man faktiskt kan ha illustrerande bilder på ett riktigt skeende. How to change a car battery, eller How to make a macaroon, t.ex.

Man kan dock använda appen mer fantasifullt och ha ämnen som How to be a good friend, eller varför inte How to avoid getting faceraped:). Här kan eleverna också tränas i att illustrera detta på ett spännande sätt genom att hitta eller skapa uttrycksfulla bilder.

Dessutom finns möjlighet att diskutera instruktionerna. Både de individuella stegen, hela instruktionen, samt listan på saker man behöver. Här kan eleverna interagera, både informellt och ge feedback, men också på ett mer strukturerat sättgenom att t.ex. kommentera hur man hade kunnat göra instruktionen ännu tydligare (ordval, ordning etc.), om det saknas något steg, om illustrationerna tillför ngt. eller kanske förvirrar, etc.

Om en lärare själv vill ge en instruktion där Snapguide skulle lämpa sig, går det bra, eftersom en publicerad Snapguide kan läsas på alla plattformar.

Att tänka på

Snapguide finns än så länge bara tillgängligt för iPhone, vilket innebär att inte alla elever kan använda det. Detta får man naturligtvis anpassa sig efter.

Appar till iPad!

Fler lärare på vårt gymnasium har fått iPads i utvärderingssyfte och min kollega Pernilla ville veta vad jag rekommenderade för appar. De appar jag rekommenderar syftar mest till att förhöja iPadupplevelsen. Min uppfattning kvarstår fortfarande (även om jag hoppas att får anledning att ändra mig i framtiden) att iPad i dagsläget inte fungerar som en ersättare till laptoppen i för elever i en 1:1-miljö. Om detta har jag skrivit i inlägget "iPad på gymnasiet?"

Appar för konsumtion 

MobileRSS - Den här kapabla RSS-läsaren samlar mitt prenumerationsflöde och gör det enkelt för mig att  hålla koll på bloggar och hemsidor jag gillar.

GoodReader - Här läser jag mina pdf-filer och andra dokument jag laddar ner. GoodReader hanterar de flesta format och jag kan stryka över, under, genom, rita på frihand och anteckna och vad jag vill. Dokumenten kan organiseras i mappar, exporteras, etc. Väldigt nyttig app! Kan mycket mer än iBooks!

Flipboard - En skitsnygg app som också är en slags RSS-läsare, men lite mer flärdfull. Du bläddrar som i en tidning och kan samla ditt Twitter- Flickr- och Facebookflöde också. GoodReader är till jobbet, Flipboard for fun:)

Kindle - Jag erkänner. Jag köper inte mkt böcker i bokformat längre. Att köpa böcker via Amazon och klicka hem dem till Kindleappen är busenkelt. Sannerligen bara ett enda klick! Ordlista och möjlighet att markera finns,  intressanta passager, ändra storlek etc. finns.

Tidningskiosken - Den här kommer att växa förmodar jag och tidningarnas kvalitet beror ju på hur mycket tidningarna själv valt att göra.Vanity Fair, mama, National Geographic och Mac|Life läser jag regelbundet här.

Appar för produktion

Evernote - den här anteckningsappen kopplar ihop dina enheter (MacBooken, iPhonen och iPadden), dessutom finns den på webben. Här samlar jag anteckningar, samt klipp från webben, artiklar, bilder och dyl. Materialet kan naturligtvis taggas och grupperas.

Skitch - med den här appen ritar du på olika typer av bilder. Användbart verktyg för instruktioner. Dessa kan sedan exporteras till t.ex. Evernote.

Penultimate - för den som har en stylus, och vill skriva och anteckna för hand är detta den bästa appen. Snygg och funktionell. Anteckningarna kan du exportera till både Dropbox och Evernote!

Wordpress/ Blogger - Wordpress-appen är anpassad för iPad, Blogger-appen är det inte. Båda duger i huvudsak till att författa inlägg som inte kräver några nogsammare finesser. Tagga kan du, men administrativa sysslor, och bloggbygge måste du ha en dator till. Eftersom Bloggers app inte är iPadanpassad innebär detta också att här inte finns något horisontellt läge, vilket gör det bökigt att författa några längre inlägg.

Referens

SAOL är alla svenska ordböckers kung! Ett måste för Wordfeud-spelaren, Besserwissern och svenskläraren. Kanske alla i en och samma person. Lättanvänd, snabb, tydlig och gratis. En iPhoneapp egentligen, men vad gör det.

Dictionary finns på nätet också och är den fylligaste engelska ordboken jag hittat som inte kostar pengar. Har bokstavligt talat aldrig gott bet när jag letat i denna och jag har slagit upp en del kluriga ord kan ni tro!

AppStart är en supersnygg app för den som har blivit med iPad. Här har de skiljt agnarna från vetet och plockat fram godbitarna i en mängd olika kategorier. Moderappen heter AppAdvice och håller koll på allt som händer i appvärlden. Även den har jag haft nytta av.

QI är en knäpp app som bygger på ett BBC-program (Quite Interesting) som har formatet "a humour quiz-show". En rolig panel ska ge intressanta, roliga svar på frågor snarare än korrekta svar. Jag använder den endast vid ett enda tillfälle och det är när jag inte kan sova. Då läser jag i appens olika temaböcker med kapitel som "What causes stomach ulcers" och "Gnus of the World". Först har jag kul. Sen somnar jag. Alltid.

Organisera

Påminnelser är en app som dök upp vid senaste iOS-uppdateringen och efter att ha testat en hel del attgöra-appar kan jag faktiskt säga att denna duger bra. Om du inte har behov av att kategorisera dina sysslor och gradera på olika sätt duger faktiskt denna bra. Vill du ha en mer avancerad historia kan jag rekommendera Todo for iPad som dessutom är supersnygg på iPadden.

Week Calendar hör ursprungligen hemma på iPhonen, men funkar ju lika bra på iPadden. Den är enkel, snygg, och jag använder den konstant. Dessutom har den många, många funktioner jag aldrig använder och utvecklarna uppdaterar och förfinar den ständigt. Antagligen kan den både knyta dina skor och föda barn åt dig, om du så skulle vilja. Jag har bara inte brytt mig om att hitta knapparna för detta än.

Dropbox behöver kanske ingen närmare presentation än orden smart lagring. Senaste nytt är att man får 500 MB utrymme för både gamla och nya inbjudningar som folk nappat på, samt ett fiffigt dra-och-släpp-system för den nätversionen. Om du inte har den? Skaffa den för 17!

Diigo är helt klart ett måste för dig om du använder detta bokmärkesverktyg på webben. När jag nu börjat använda Evernote kanske Diigo kommer att förpassas ut i periferin, men man ska helt klart veta att det finns en iPad-anpassad app för den trogna Diigo-användaren.

Oj, jag glömde:

Pic Transfer är bäst för att flytta bilder enkelt mellan iPadden/iPhonen och datorn, om man vill ha sina bilder på andra ställen än i iPhoto (det är ett under av dumhet att Apple inte har skapat ett öppnare, mer flexibelt bildprogram).

Twitter och Facebook har båda egna appar till iPadden, och Wordfeud släppte nyligen en iPadapp. Flickr saknar i skrivande stund en officiell app för iPadden, liksom Blogger och båda skulle må bra av att skaffa sig det. Vi får hoppas:)

Dags att nyansera skoldebatten och blicka framåt!

Idag fick jag nog. Idag läste jag den femteelfte debattartikeln i ordningen om vår kassa skola. Det råkade vara Dick Harrisson och Katarina Harrisson Lindbergh som fick bägaren att rinna över med sitt inlägg "Vi måste sluta nedvärdera kunskap", men de är ingalunda ensamma om att bespotta den svenska skolan, och SvD Brännpunkt som publicerade den, är inte heller den enda tunga gammelmediala dagstidningen som gladeligen publicerar ytterligare en domedagsprofetisk bild av min arbetsplats.

Jag är trött på att porträtteras som en underbetald, överarbetad, stackare. Jag är trött på att blivande lärare ständigt får höra vilken lågpresterande, slö kull de tillhör. Jag är trött på att mina elever varje dag informeras av media vilken kass och undermålig utbildning de får, och hur dåligt de mäter sig med andra länders ungdomar. Och jag är sannerligen trött på alla förståsigpåares upprörda tyckanden.

Det finns nämligen en annan skola, andra lärare och andra elever än den som beskrivs av media. Det är inte en problemfri skola där alla har högsta betyg och inte ett moln syns på himlen. Men det är en spännande arbetsplats, med inspirerade, proffsiga kollegor, med intresserade, skärpta lärarstuderande, och med elever som gör det roligt och spännande att gå till jobbet på varje dag. Den skolan finns OCKSÅ.

Det är dags att se det som är bra med skolan, och det är dags att bygga vidare på det. Alla som har valt att konstatera sakers förfärliga tillstånd? Tack! Och adjö! Det är bra med er nu. Vi ska inte sluta diskutera, men låt det vara en nyanserad, och framåtblickande debatt med syfte att vässa svenska skolan. Och låt ledarsidorna upplåta utrymme till denna debatt i stället för att låta folk använda skolan som politisk slangbella eller knyta stenar runt skolan och sänka den.

PS. Jag ser att Harrissons har poänger med sin text och att den avslutar med ett upprop för kunskapen. Det är fint. Men textens hela fokus finns på det som är negativt, som så många andra artiklar.

Flippa klassrummet och ge smarta läxor!

I onsdags satt samtliga kollegor i Malmö och lyssnade på Christian Lundahl, och messade om hur förbannat bra och intressant det var. Jag satt hemma och tittade på hans hemsida. Inte samma sak! Därför beslöt jag mig för att ta min fortbildning i egna händer.

Två saker jag skulle vilja bli bättre på är att göra läxläsandet mer jämlikt och effektivt, samt att flippa klassrummet. Men - jag måste läsa på först! Jag beger mig ut på webben för att hitta forskning, råd och diskussioner i dessa ämnen och delar här med mig av de "Att läsa-listor" sökandet resulterade i! (Jag har ögnat igenom materialet men inte lusläst. Kanske kan någon annan kunskapstörstande person ha nytta av mina fynd:)

"writing a poem" av Kalexanderson på Flickr
(CC BY-NC-SA 2.0)

Att ge smarta läxor

• Ämnet diskuterades på skolchatt på Twitter den 8 mars. Att läsa igenom kvittren i skolchatts arkiv ger ett bra hum om vad lärare i Sverige har att säga. Titel för skolchatten var: "kvalitativa läxor"
• Ingrid Westlund (fil. dr. och docent i pedagogik vid Linköpings universitet, lågstadielärare) vänder, vrider och försöker i blogginlägget "Vad är en läxa - egentligen?" definiera vad en läxa är och vilket värde den kan ha. Bra för att skaffa en tydlighet kring ämnet. Tips på forskning ges i inlägget.
• En C-uppsats från 2002 med titeln "Är läxor bra för barn?" som fokuserar på lärares och föräldrars uppfattningar och erfarenheter. Enligt sammanfattningen dras också slutsatser om vilka typer av läxor som är bra.
• Ett examensarbete från 2007 (Örebro universitet) som enligt sammanfattningen och innehållsförteckningen både redogör för befintlig forskning i ämnet och drar slutsatser om hur bra läxor ser ut. Titel: "Lärares uppfattningar om läxor - läxornas utformning och effekt"
• Christian Lundahl (docent och lektor i pedagogik och didaktik, Stockholms universitet) ger tips på hur elever kan få stöd av varandra, bland annat genom läxhjälpstavla på Facebook. Hemsidan handlar om formativ bedömning, och inte specifikt om läxor, men här finns så många nyttigheter att länken platsar ändå! Sidans namn: "Bedömningstekniker som aktiverar eleverna som lärresurser för varandra"
• Max Strandbergs (adjunkt Lärarhögskolan i Stockholm) rapport om det läxprojekt de hade ("En helt annan läxa") och en handledning till hur man ger samarbetsläxor.

Flippa klassrummet

• Det var den här infografen från Knewton.com som fick mig intresserad av flippen!
• "The Flipped Classroom Model: A Full Picture" av Jackie Gerstein är en rätt uttömmande introduktion i ämnet. Den är också smockfull med länkar, citat, videoklipp och tips. 
• The go-to-guy i Sverige som har testat konceptet är Daniel Barker på Norra Real i Stockholm. I det här blogginlägget, "The Flipped Classroom: så gör jag" berättar han hur han bär sig åt rent praktiskt för att göra sina filmer! Han finns också på Twitter under @barkersthlm. Följ honom!
• Salman Khan, skaparen av Khan's Academy berättar på Ted.com varför vi bör flippa klassrummet. Det var han som började med metoden!

Ja, nu ska man väl ha att göra den närmsta veckan i alla fall. Ge gärna respons på Att-läslistorna i kommentarsfältet. Vad tyckte ni om innehållet? Hur behöver det kompletteras?

Effektiv delning av material på arbetsplatsen!

En av mina chefer ville länge att vi skulle hitta en intern strategi för att dela med oss av lyckade upplägg, och ett tag hade jag även en kollega som satt och klurade på hur detta skulle gå till rent praktiskt. För min del kändes mappar på skolans lokala nätverk rätt gammeldags och vare sig dessa mappar fanns begravda på nätverket eller i på mailplattformen (PedNet, dvs. FirstClass) så verkade det också svårt att söka i innehållet på ett effektivt sätt.

Frågan ni kanske ställer er är: varför dela med bara kollegorna på skolan när det finns sajter där man kan dela med lärare från hela Sverige (t.ex. Lektion.se), eller t.o.m. internationellt? Det är en högst relevant fråga, men vill man hitta en samsyn och få igång en delakultur på sin egen skola är det viktigt att hitta ett sätt som gör att alla känner sig delaktiga och viktiga, i stället för att enstaka eller mindre grupper av engagerade personer aktiverar sig utanför skolans ramar, så att säga.

Därför ska jag testa en sajt som jag stött på via Free Technology for Teachers: classconnect.com. Här kan lärare från hela världen ladda upp material och kurser för att sedan dela detta med utvalda personer eller med världen. Man kan alltså skapa en virtuell bank av material, där några av fördelarna är:

• att man kan tagga innehållet
• att man använda sig av både vanliga typer av dokument OCH Google Docs
• att man har 1 GB lagring har man (500 MB extra per kollega man bjuder in som tackar ja) 

By surivsuriv at www.sxc.hu

För att se hur det här funkar tänker jag köra en testrunda för mina ämneskollegor eftersom jag vet att de sitter och jobbar på exempelupplägg för det centrala innehållet i svenska 1. Jag föreslår att man använder  kurskoden som tagg men också nyckelord från kursplanens centrala innehåll och kunskapskrav. Detta borde göra det enkelt för kollegorna att söka på innehållet. Andra piffigheter är:

• Om du delar med dig av ditt innehåll publikt är det gratis lagring!
• Google Docs och Youtube-material, dvs. saker som egentligen lagras någon annanstans tar vad jag kan se inte ditt lagringsutrymme i anspråk
• Du kan välja att dela med dig av ditt material så att de kollegor du bjudit in kan se det. Du behöver alltså inte bjuda in varje kollega till varje dokument.
• Man kan ordna de olika momenten i mappar som gör det lättare att organisera!

Jag har, någon måste ju börja, lagt upp material om anvisningar för ett upplägg jag använde för "centrala verk" i svenska 1. Nu återstår att se om man effektivt kan se och komma åt varandras material och enkelt lägga till de lärare man vill. Förhoppningsvis får jag en positiv rapport framöver!

Sammanfattning - UnosUnos årsrapport 2011

Vad är UnosUno?

Så här står det på Unos Unos blogg (länk ovan):

Unos Uno är ett forskningsprojekt som studerar skolor som infört en dator till varje elev i skolan, till viss del eller hela skolan. Unos Uno skall under 2010-2013 följa ett antal skolor i hela Sverige.

Projektets syfte är att löpande studera och analysera effekterna och resultaten av genomförande av en dator en elev i några kommuner och skolor, ur olika perspektiv; elevers utveckling och lärande, pedagogers roll och arbetssätt, skolledningens styrning och ledning samt samverkan och relationer mellan skola och hem, allt i syfte att lära av och sprida erfarenheter till varandra och andra.

23 skolor i olika kommuner över hela landet ingår i studien som drivs av Örebro Universitet på uppdrag av de deltagande kommunerna. Detta är en väldigt komprimerad version av forskningsresultaten. Vill man ha tillgång till rapporten i sin helhet kan man ladda ner den här!

När jag skriver "alla" menar jag både lärare och elever. Annars specificerar jag mig vidare.

www.colourbox.com

Datorerna är här för att stanna!

Detta verkar alla i stort vara överens om. Däremot finns det en hel del frågetecken kring hur den ska användas, dels i vilken utsträckning och dels rent praktiskt där det finns gott om problem och oklarheter när det gäller ägande, ansvar, och teknik.

Ingen vill vara utan dator

Detta är alla överens om. Däremot har också nästan alla synpunkter på hur man kan förbättra användandet av datorerna i skolan.

Ledningen är viktig!

Hur ledningen på de olika skolorna har arbetat, skiljer sig åt markant. Över lag kan man säga att på de skolor där man satsat mer på fortbildning i pedagogiska frågor än teknik i samband med 1:1-införandet och där ledningen har tagit ett samlat grepp kring implementeringen, har man nått större framgång, än på skolor d'r detta inte har skett.

Ensamarbete

Både denna och andra undersökningar visar tydligt att en konsekvens av datorerna är att eleverna arbetar mer ensamma än förr, i stället för att samarbeta med kamrater eller att läraren leder arbetet. Detta får negativa konsekvenser främst för de elever som redan har svårt att koncentrera sig och/eller är svaga.

Lärarnas ledning av det pedagogiska arbetet är A och O för framgång

För att undervisning med 1:1 ska lyckas måste läraren lägga mer energi på att strukturera arbetet än tidigare, och inte släppa eleverna "fria" på webben och lita på att de löser uppgiften. Undersökningarna visar att lärarna har en tendens att lägga mer tid på presentationer i stället för på innehåll och detta är alltså något att verkligen se upp med.

www.colourbox.com

Undervisningsmaterial saknas

Lärare efterfrågar undervisningsmaterial anpassat till ett 1:1-klassrum. Förlagen har inte tillräckligt att erbjuda, och kvaliteten och effektiviteten blir lidande om man bara ska använda öppna lärresurser eller egenproducerat material.

Lärarnas tillgänglighet

Kommunikationen mellan lärare och elev underlättas med olika typer av lärplattformer och sociala nätverk, men detta kan i längden bli ett problem eftersom arbetstiden påverkas och inte är anpassad för att lärare ska vara tillgängliga i en sådan utsträckning.

Förstärkarperspektivet

Tillgängligheten av sociala medier, t.ex. Facebook, samt det ökade ensamarbetet gör generellt att svaga elever får svårare att bibehålla fokus och starkare elever utarbetar fungerande strategier för att dra nytta av fördelarna utan att lida av nackdelarna. Här lämnas eleverna ofta för ensamma när det gäller att hantera lockelsen från sociala medier.