Prylrace för skolorna

Eftersom min skola är en av Malmös kommunala pilotskolor(vi är en av de första kommunala skolor som haft 1-1), provar vi olika verktyg för IKT i skolan. Men, när jag sitter här med iPadden och funderar på hur eleverna ibland klagar på de datorer de redan har ("vilka jävla skitdatorer!") när dessa hänger sig eller på annat sätt inte lever upp till förväntingarna, då inser jag att framöver kan det säkert bli så att några elever väljer den skola med bäst dator.

De senaste åren har det snarare varit så att några valt en skola som erbjuder laptop (strunt samma vilken), men i takt med att fler och fler skolor erbjuder detta, kan man naturligtvis bli mer kräsen än så. En liten, men ack så viktig andel elever, kanske kommer att föredra den skola där man erbjuder MacBook hellre än Mini-PC, eller varför inte en kombination av mobiltelefon och dator?

Denna bild har jag redigerat. Originalbilden kommer från Jangelo på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)
Det enda sätt jag ser som man kan värja sig från detta på, är att erbjuda undervisning av sådan oslagbar kaliber att ens rykte och förtroendekapital vinner över prylarnas tjusning. Kvalitet på de digitala hjälpmedlen i all ära, jag vet själv vad jag skulle föredra att vi använde oss av, men en skola som stimulerar elever att arbeta för sin egen framtid, med lust och målmedvetenhet, går aldrig att slå på fingrarna med en aldrig så tjusig laptop.

Kan iPad vara något för skolan?

Jag sitter i min fåtölj med te framför ett solfyllt fönster och testar min nya iPad - eller jag borde egentligen säga skolans iPad, för inte en krona av mina pengar har varit inblandade i det här köpet, förutom en hel del betala appar som jag gladeligen inhandlat!

Med hjälp av denna fantastiska lilla pryl har jag fått i uppgift att för tillfället ge min PC semeste, för att se om iPadden kan vara en ersättning för eleverna så väl som för mig i klassrummet. Jag har tidigare fått frågan, men nästan omedelbart sågat iPadden som ersättare, eftersom möjligheten att producera material varit begränsad.

Det får jag nog ta och äta upp eftersom hela iWorks finns att köpa till, och jag märker själv att tangentbordet är förvånansvärt skrivvänligt. Jag får helt enkelt ta och återkomma. Som jag ser det nu är nog det största frågetecknet hur webben går att använda. Är det bara en massa, eller för många, mobila versioner av webben blir det svårt, men om t.ex. Google Documents och liknande tjänster går att använda precis som vanligt, ja, då finns det kanske inte mycket som är till iPaddens nackdel.




- Posted using BlogPress from my iPad

Wasteson tar grepp på upphovsrätten

En god kollega i Simrishamn (Österlengymnasiet) går på sin blogg,  http://cwasteson.blogspot.com/, grundligt igenom det regelverk som finns kring upphovsrätten i skolan. Hennes blogg går under en Creative Commons licens som innebär att jag får återpublicera hennes artikel under förutsättning att samma licens gäller och att jag anger källan. Läs och få svar på många frågor som dyker upp i vardagen.

1) Vilka upphovsrättsliga problem stöter du på om du vill visa film i din klass?

"Copyright *and* Trademark notice is served, Sir!"  by Krista76

on Flickr. (CC BY-NC-SA 2.0)

Tyvärr får man inte ens i undervisningssyfte visa filmer som man lånat på biblioteket, hyrt eller köpt privat. Vill du visa film i klassrummet så är det därför enklast att välja en film ur AV-Centralens utbud och de har faktiskt en hel del att välja mellan. Nackdelen med detta är att det tar tid att beställa och få filmerna och ibland kan de dessutom redan vara upptagna. En del material går att strömma och då kan du och dina elever se materialet direkt via en dator, projektor och ett par högtalare. För oss i Malmö kan man också vända sig till Pedagogiska centralen.


Vill du citera film är det fritt fram att visa korta filmsnuttar, även utan att du köpt filmvisningsrättigheter. Filmklippen måste dock vara så korta att det är uppenbart att de bara fungerar som komplement till övriga delar i undervisningen. Citaten kan till exempel vara korta illustrationer av det du talar om eller ge inspiration till fortsatta diskussioner.

2) Vad säger bonusavtalet om rätten att kopiera?

Bonusavtalet är ett kopieringsavtal som de flesta skolor har med Bonus Presskopia. Det innebär i stora drag att du som lärare för eget bruk får lov att göra en fullständig kopia av alla offentliggjorda svenska och utländska verk, såväl analoga som digitala. 

Till dina elever får du bara kopiera material för att komplettera andra förlagsutgivna läromedel. Kopiorna får alltså inte ersätta inköpta läromedel. Du får bara kopiera eller skanna högst 15% av antalet sidor i en bok till dem, och inte mer än totalt 15 sidor ur en bok/kalenderår och grupp. Om avsnittet som ska kopieras är någon sida mer än 15 sidor, får du kopiera hela avsnittet, annars får du göra urval ur texten. 

Tänk på att respektera den ideella delen av upphovsrätten genom att göra en tydlig källangivelse, som talar om varifrån materialet kommer. Detta gäller både texter och bilder.

By Stephen Downes on Flickr. "Copyright?" (CC-BY-NC 2.0)

3) Vilka regler gäller för digitalisering av upphovsrättsligt skyddat material, till exempel när du vill skanna in bilder som du vill använda i din undervisning?

Om du skannar in ett material gäller samma begränsningar vad gäller antal sidor som om du hade gjort papperskopior. Du får distribuera materialet direkt till dina elever via skolans interna nätverk, ett usb eller e-post. Däremot kan du inte lägga ut det på nätet så att vem som helst får tillgång till det.

Vill du till exempel skanna in en bild som du vill använda som overhead eller i ett presentationsprogram i stil  med PowerPoint, så går det utmärkt. Tänk bara på att du alltid måste uppge din källa.

Däremot är du inte fri att sedan lägga ut materialet digitalt, inte ens på skolans interna nätverk. 

Ett sätt att komma runt detta är att be om upphovsmännens tillstånd om att få lägga ut det. Ett annat sätt (som är mycket enklare) är att använda bilder och annat material som du redan från början vet att du får lov att använda. Sök till exempel efter bilder med Creative Commons-licens. Ska du använda dem i undervisningssyfte och du inte tänker manipulera dem (redigera dem) så kan du välja vilken bild som helst med Creative Commons-licens (du behöver alltså inte sätta dig in i de olika typerna av Creative Commons-licenser). Glöm dock inte att skriva varifrån du hämtat dem. Den ideella upphovsrätten gäller alltid (oavsett andra avtal).

"Copyright sign made of jigsaw puzzle pieces separated" by Horia
Varlan on Flickr. (CC BY 2.0)

4) Vilka möjligheter/hinder finns det om du vill ladda ner texter, bilder, ljud och musik från Internet som du ska använda i din undervisning?

Vill du bara använda delar av det för att visa och diskutera det med dina elever i klassrummet, så funkar det ofta bra i enlighet med citaträtten. 

Vill du däremot använda materialen i sin helhet och/eller sprida det till elever som varit sjuka eller till andra som skulle kunna vara intresserade är möjligheterna mer begränsade. Då måste du vara mycket noga med upphovsrätten. 

Står det inte uttryckligen att materialet ligger under en Creative Commons-licens, bör du fråga om du kan få använda materialet i din undervisning. Det är lite omständligt och tar tid, men jag har bara positiva erfarenheter av att fråga om lov. Alla jag har frågat har svarat på frågan och alla har ställt sig positiva (IKT-skafferiets Camilla instämmer med emfas.) Kanske blir de glada och lite smickrade över att vi är intresserade av deras arbete? Det är rimligt, för vår användning av deras material är inte något hot. Det minskar inte deras inkomster, utan gör att de får mer uppmärksamhet.

Vad gäller musik och radioprogram, har skolorna avtal med STIM. Du får inte göra egna inspelningar eller olagliga nerladdningar (det vill säga sådana som inte är fria och som du inte betalat för). Däremot får du gärna spela privata skivor, lyssna på på Sveriges Radios program på nätet och se på SVT.play tillsammans med dina elever.

Vill du läsa mer?

Skolverket har skapat 5 lärarhandledningar som behandlar olika delar av upphovsrätten. De är väldigt bra och dem hittar du här:  http://kollakallan.skolverket.se/upphovsratt/lararguider/
Här kan du läsa kopieringsavtalet som gäller för de flesta kommunala grund- och gymnasieskolor:  http://www.bonuspresskopia.se/texter/read.php?mid=574

Att Googlesajta

Min kollega Stefan har arbetat en del med Google Sites och berättar här vilka funktioner som finns tillgängliga i det verktyget.

Att man kan göra mycket med Google är allom bekant. När jag ville ha en hemsida med all information lagrad externt så hamnade mitt val på Google sites. Det finns många andra också, en del möjligen bättre, många sämre.

Det tar inte mer än tio minuter att skapa en sida med hjälp av färdiga mallar. Och de räcker till. Vill du ha en mer specifik sida med tjänster och interaktivitet så har du nog redan koll på programmering och kryptering. En hemsida gjord med Google sites imponerar nog på de flesta som inte själva editerar – möjligen också på en del som redan gör det.

Naturligtvis måste man första registrera sig på Google, vilket väldigt många av er/oss redan har gjort. Hos Google sites kan man välja att skapa sin egen sida eller välja bland ett otal redan befintliga mallar. Sedan är det bara att plocka fram de sidor man vill ha; information eller bildspel, blog/ nyheter/ dagbok eller olika verktyg som nedräkning, historik m.m. Man kan experimentera fritt – det går alltid att återställa allt man gjort till en tidigare version man var nöjd med. När du uppdaterar sidan så ser du direkt på skärmen hur det blir - WYSISYG (what you see is what you get).

Det allra bästa var att man kan lägga in egna bilder väldigt lätt – bara ett par klick bort. Bildspelen var lika enkla att lägga in – dock så skall bilderna där redan finnas i Picasa, en annan av Googles tjänster (http://picasa.google.com/). Där finns också en sökfunktion som man kan söka (valbart) med enbart inom sin egen sida. Man kan också lägga till bilagor och kommentarer på sina egna inlägg (också valbara funktioner).

Något som inte uppskattades var deras hantering av tabeller. Om man inte vill ha just deras tabellformat (vilket absolut är helt okej) får man skriva egen HTML-kod, en ordinär tabell blev 120 sidor kod… (Avskräcks dock ej, det går utmärkt att skapa en tabell i Word, kopiera den och klistra in.)

Webbplatsen kan också översättas med hjälp av en enkel knapptryckning till 52 olika språk – vad sägs om afrikaans eller walesiska, jiddisch eller haitiska?

Underverket kan beskådas på: https://sites.google.com/site/gaxultra/

Godnatt Jing! Godmorgon Awesome Screenshot!

Jag har länge och regelbundet använd Jing för att ta skärmklipp. Det är stabilt, lätt att redigera och använda. Jag har dock ibland saknat att man inte kan täcka över, alternativt sudda känslig information på ett enkelt sätt. Man kan inte heller rita på frihand på skärmklippen.

Enter Awesome Screenshot, ett tillägg till Google Chrome (finns till Firefox också). Här finns både sudden och frihand, och ett gränssnitt som är mycket tilltalande. Möjligheten att ta en bild av en hel sida (alltså inte bara det som syns på skärmen utan hela vägen ner), finns också. Två nackdelar är dock att skärmklipparen bara är tillgänglig så länge jag har webbläsaren uppe och man kan bara klippa bilder på själva webbfönstret, alltså inte t.ex. webbläsarens verktygsfält. Detta gör att Jing får fortsätta ta upp sina 10 MB på hårddisken. Framöver hoppas jag på en fantastisk kombination av dem båda!

CleanPage hjälper dyslektiker i Internet Explorer

Om man fortfarande har elever som använder Internet Explorer (min bloggs sida laddades in så långsamt att jag fullkomligt dånade!!) så finns det ett användbart tillägg för dyslektiker.

Cleanpage heter ett program du laddar ner som lägger sig som en toolbar i webbläsarens övre del. När du aktiverar den så rensar den webbsidan från distraherande klutter så att huvudtexten ligger i fokus. Denna kan sedan läsas högt (på engelska), du kan zooma in eller ut, skriva ut den lättlästa versionen, eller öppna som dokument i Word och redigera.

Litlovers eller enotes när man läser med elever?

Svensk- och engelsklärare har en fantastisk förmåga att skaffa sig gråa genom att diskutera vilka böcker man ska/ bör läsa, hur många och på vilka kurser. Ibland - erkänner jag - diskuterar vi detta så mycket att vi glömmer att prata om allt fantastiskt man kan göra med litteratur i klassrummet, oavsett vilket verk man nu valt.

Om man har fokuserat det förra hellre än det senare kan man behöva lite hjälp på vägen, och då presenterar jag idag två alternativ: litlovers.com och enotes.com. Båda sajterna läsguider till kända romaner. Här finns naturligtvis en dragning åt det anglo-saxiska men alla med en hyfast engelska kan ha nytta av sajterna även till romaner man läser på svenskan (om de finns på engelska här alltså).

Litlovers är en sajt som i huvudsak drivs av en engagerad universitetslärare i engelska. Här finns diskussionsfrågor, recensioner, författarinformation och sammandrag till över 1200 titlar. Jag har haft nytta av sidan t.ex. när jag läst böcker som Flowers for Algernon, Vägen och Hachet med eleverna. Här finns också webbaserade läskurser och instruktioner för hur man kan diskutera och tänka kring litteratur.

Enotes är en betalsajt med samma typ av innehåll som Litlovers. Det är dock en betalsajt och för att komma åt allt material betalar du en årsavgift på $49.95 (ca. 300 SEK.) Styrkan här finns i expertisen bakom sajten och det gedigna materialet. Där Litlovers i huvudsak verkar drivas av grundaren finns här många kvalificerade medarbetare:

Our content is all fact-checked, edited, and written by professionals who are experts in their field. It comes from our in-house publishing unit or from Academic Publishers, including content which is not available online anywhere else.

Här finns över 3500 titlar och guiderna till varje titel fylligare och håller en högre nivå än de på Litlovers. Här hittade jag utmärkt material till både Vägen och novellsamlingen Jag, robot, som inte fanns på Litlovers.

På enotes kan man också komma åt hela lektionsplaneringar och prov för en roman. Utbudet varierar från roman till roman. Vad man bör komma ihåg är att det materialet kostar extra att köpa till. Det enda jag provat här var ett test på Hatchet. Testet var bra och kostade 35 kr. Man köper delvis grisen i säcken eftersom man inte får se det exakta innehållet utan får detta beskrivet för sig, men jag är inte främmande för att testa något mer omfattande i framtiden; beskrivningarna låter lovande.

Min rekommendation är att använda sig av båda sajterna och låta dem komplettera varandra. I detta sammanhang bör skolor och ämnesgrupper öppna sig för att ämnesbudgeten kan användas även till internationella digital läromedel.

Diigo - ditt länkbibliotek på webben

Vi rör oss med förbluffande hastighet på webben och naturligtvis vill vi komma ihåg intressanta saker vi stöter på och på något sätt organisera alla dessa. För det dagliga behovet använder jag mig av Bokmärkesfältet i Google Chrome (som går att synka mellan alla datorer jag använder).

Faviconerna (de små märkena som liknar loggor) känner jag ju igenom och de har jag snyggt uppradade i fältet, följt av mappar där det gömmer sig mer material. När man ska göra efterforskningar i något särskilt ämne, vill anteckna, eller organisera alla länkar räcker dock inte detta verktyg. Enter: Diigo!

I en bok sätter vi in lappar och antecknar och kanske lägger vi relevanta böcker i hög på våra skrivbord tillsammans med tidningsartiklar och annat smått och gott om vi ska arbeta med något nytt. I Diigo kan du göra samma sak. Besök en webbsida, favoritmärk den med Diigos web extension (se bild nedan), använd gulpenna för att stryka över särskilt intressanta passager, eller fäst post-its vid sidan för att komma ihåg idéer du fått (se bild till höger). Det slutar dessutom inte där. Har du samlat ihop ett gediget webbibliotek i ett särskilt ämne och vill dela med dig till andra? Det är lätt, det är bara att skicka eller publicera länken. Här är till exempel länken till en samling artiklar om Wikipedia som jag satt ihop: http://www.diigo.com/list/camilla75/wikipedia

Gör så här:

1. Skapa ett konto på Diigo
2. Installera Diigos Web Highlighter i webbläsaren (här: Chrome, men finns till alla webbläsare)
3. Surfa och spara dina fynd (du kan skapa listor till olika ämnen)
4. Dela med dig - om du vill!

Diigo finns att få till din iPhone, och har du haft Delicious att spara bokmärken i tidigare kan du både exportera och importera dina befintliga bokmärken därifrån.

Vilka användningsområden har detta då för lärare? Förutom att man själv kan behöva sortera och organisera det material man stöter på, på webben, kan det även vara ett värdefullt redskap för elever som arbetar i projektform, eller med projektarbete. Det kan också vara praktiskt om du ensam, eller tillsammans med eleverna vill skapa ett gemensamt bibliotek över ett ämne. Här är Diigos egen video som beskriver tjänsten:

Diigo V5: Collect and Highlight, Then Remember! from diigobuzz on Vimeo.

Specialpedagogiska hjälpmedel på webben

Readplease.com

Här kan man ladda ner en gratisversion av programmets om läser upp text för dig. Det enda tillgängliga språket är engelska. Man kan ställa in talhastighet och storleken på text. Egentligen är det ett helt extern program och du använder det genom att kopiera och klistra in den text du vill ha uppläst. Uppläsarens röst är tydligt mekanisk, men visst skulle det här kunna vara till hjälp om man vill få saker uppläst på engelska.

Naturalreaders.com

Detta är en liknande tjänst med en gratisversion. Här finns dock en smidig funktion i form av en liten spelare du drar med dig. Du behöver alltså inte klippa ut och klsitra in någon annanstans utan gå bara till webbsidan, markera det du vill läsa och klicka på play på spelaren. Endast en röst på engelska är tillgänglig, men du kan påverka talhastigheten här också.

Speak it!

Speak it är en app man laddar ner till sin iPhone för 15 riksdaler. Numera finns det gott om elever som faktiskt har iPhones och för de som är dyslektiker kan en så nim produkt vara väldigt praktisk. Det finns fyra engelska/amerikanska röster inkluderade när man köper appen och sedan kan man köpa till ytterligare röster på engelska, franska, tyska, italienska, spanska, arabiska, holländska, grekiska, polska, och många andra språk varav två svenska faktiskt! "Erik" och "Elins" röster (7 kr/ styck) fungerade riktigt bra!

Ovanstående tjänster är inga mirakel precis om man vill ha en tjänst där det låter som om en livs levande person läser texten, men "in a pinch" kan det vara bra att ha tillgång till. De två gratisversionerna täcker bara in engelska, men om man använder betalversionerna finns även svenska tillgängligt. På iPhone-appen kunde man alltså köpa till två svenska röster. Om man vill ha fler tips på program för talsyntes kan man besöka ungkompensation.se och läsa mer.