iMovie - guide!

Här kommer en enkel guide till hur man använder iMovie för att göra en enkel film. Resultatet kunde ni se i mitt föregående inlägg. För elevernas del föregås naturligtvis detta av ett förarbete där planering av innehåll och filmning genomförs.

Efter sista steget nedan (steg 13) laddar du upp din film till valfritt mål (kamerarullen, Youtube etc.) Detta kan ta en liten stund men det är bara att  ah lite tålamod:) Använd Dela-ikonen som syns på första bilden för att göra detta (två steg till höger om +-ikonen som pilen pekar på).

1. Öppna appen och tryck på + för att
starta ett nytt filmprojekt

2. Infoga videoklipp från ditt bibliotek genom att
klicka på någon av ikonerna.

3. Om du klickar på dina klipp får de en gul ram.
Då kan du genom att dra i reglaget klippa och
trimma det. Om du dubbelklickar på ditt klipp...

4. ...kommer du till till klippets inställningar.
Här kan du bestämma om t.ex. vill ta bort ljudet
från klippet, vilket jag gjorde eftersom jag ville
lägga på annat ljud i efterhand. På titelstil kan
du välja ett tema, men det är ett rätt grovt verktyg.

5. Mellan klippen finns den här lilla knappen.
Med den bestämmer du hur dina övergångar
ska se ut.

6. Att välja alternativet upplösning var rätt
smidigt. Jag valde dock ett tema "Lekfull" för
att testa något annat.

7. För att lägga till ljud går du tillbaka till bib-
lioteket (se bild 2) och väljer "Ljud"

8. Ljudtillägget lägger sig under videoklippen.
Du kan redigera dem genom att dubbelklicka.

9. Då kan du reglera ljudvolymen på det ljud
du lagt till.

10. Du kan också spela in din egen röst och
lägga till som ljudspår. Klicka på den lilla
mikrofonen överst.

11. Sedan spelar du bara in det du vill säga. Du
ser i listen precis var i klippet din röst "befinner"
sig. Röstens volym kan du också reglera så
att det blir en bra balans mellan de olika ljudspåren.

12. Om du vill kan du också använda vanliga
bilder från ditt bibliotek. Antingen som komplement
till din video, eller till ett bildspel. Det är kamera-
ikonen längst ner i mitten du klickar på för
att välja vilka bilder du i så fall vill använda.

13. Du kan styra hur lång tid bilden visas genom
att dra i de gula reglagen, och du kan styra hur
zoomningen på bilden ser ut genom att välja
start- och slutläge. Jag rekommenderar att du
använder bilder i liggande format eftersom
appen automatiskt klipper ner din bild till det
formatet för att undvika svarta kanter.

Gör filmer lätt med eleverna!

Att göra korta filmer är ett bra och roligt sätt för eleverna att visa vad de kan. Tidigare har jag använt Windows Movie Maker för ändamålet, men häromveckan undrade min chef om man inte kunde göra det ännu lättare för sig genom att låta eleverna använda mobiltelefonerna. "I'm on it!" svarade jag och åt upp min fisk i bearnaisesås.

 En bit inpå jullovet testade jag dock att göra en kort film om den enda person jag har en massa material på - min son! Jag använde iMovie, en app som är Apples egen och som finns för 38 kr och då funkar både på iPhone och iPad. Att göra filmen var enkelt måste jag säga, och när den var färdig överförde jag den till YouTube som olistad. Här fanns också andra alternativ. Man kunde i stället välja Vimeo, eller bara spara filen på telefonen, bland annat.

Fördelarna med iMovie vara att här fanns trevliga förinspelade trudelutter och ljudeffekter. Appen var i stort sett självförklarande och väldigt enkel att använda. Nackdelen var att det inte gick att lägga till text till bilderna och övergångarna utan att använda de olika temana som gjorde att det kom en stor textblaffa som täckte säkert en tredjedel av bilden. Jag hittade heller inget sätt att lägga till för- och eftertexter till filmen.

Att göra film är en bra redovisningsform om man vill slippa från att alltid "hålla tal inför klassen" som enda muntliga redovisningssätt, även om detta naturligtvis går att variera på olika sätt. Det kan också vara ett av flera alternativa redovisningssätt för en och samma uppgift. Att göra porträtt, reportage, nyhetsprogram, och intervjuer i "TV-format" ger eleven goda möjligheter att visa att de kan anpassa sig till ett sammanhang, och min erfarenhet är dessutom att eleverna har god genreuppfattning när det gäller TV.

Ett alternativ till iMovie är ReelDirector som också funkar både till iPhone och iPad och som kan fås för 15 kr. Här ska det gå att lägga in för- och eftertexter. Inom kort kommer enkel guide till båda programmen! Nedan är min film (med mycket abrupt slut:)) om Sam. Den tog ca. 20 minuter att göra.

Användbar sajt skapar källförteckningar

Är det någonting jag minns från studietiden är det allt pill med källförteckningar. Visst fick man mallar och instruktioner, men de källor jag använde var inte alltid helt lätta att klämma in och tämja med mallens hjälp. Detta är ju något man tragglar en del på gymnasiet för att förbereda eleverna, men nu finns det faktiskt hjälp att få!

På sajten citethisforme.com får man hjälp! Man väljer typ av källa (i dagsläge finns bok, dagtidning, tidsskrift, webbsida, blogg, DVD, video, film, email. intervju, podcast, och foto och video på webben) och fyller i forumläret med den information man har tillgänglig. Man klickar "Lägg till i lista" och när man är färdig, Ladda ner till Word. Färdigt.

Sajten är organiserad efter Harvardsystemet. Detta blir modellen för våra elever som skriver projektarbete. Den finns än så länge bara på engelska, men naturligtvis kan eleven sedan redigera sin källförteckning i Word-dokumentet och skriva till exempel [Hämtat] i stället för [Accessed].

När jag dessutom vände mig till sajten för att ställa frågor fick jag svar inom 24 timmar. Då fick jag reda på att sajten drivs av en universitetstuderande från Storbrittanien (inget namn eller universitet nämns dock) samt att även OpenOffice's Writer och Pages borde funka att ladda ner källförteckningen i. Det vore kul att höra vad ni andra tycker om CitehisForMe.com och om där finns någon som har källförteckningens perfektion som käpphäst i livet (min är korrekta styckeindelningar) så får ni gärna ge ert utlåtande!

Få koncentrationen att funka med dator i klassrummet

Från kollegor, projektarbeten och nu senast på UnosUnos dragning om vad en-till -en-datorer har inneburit för eleverna i klassrummet, återkommer något många är frustrerade över: Facebook, Facebook, spel, Facebook. Eleverna gör inte vad de ska med datorerna och maskinerna blir snarare energitjuvar för både elever och lärare, än en hjälp att uppnå högre mål.

Själv känner jag naturligtvis igen det här, men tycker ändå att jag har fått det att fungera. Följande vill jag särskilt lyfta fram som viktiga strategier för att få det att fungera i klassrummet.

Tydliga instruktioner

Det allra viktigaste är att aldrig låta eleverna "surfa fritt" eller leta information "på nätet". Om du själv hade varit vilse i ett oändligt landskap eller inte vetat riktigt var du skulle eller vad du skulle göra där - hade inte du gärna vandrat till det ställe där alla dina vänner var och du kände dig hemma? Enter Facebook.

Originalbild av Louis Argerich on Flickr (CC BY 2.0) Redigerat av mig.

Naturligtvis är det bra för eleverna att träna på att söka bra information på webben, men alla uppgifter behöver inte innebära att de ska göra det. Det är tvärtom bättre att göra detta vid särskilda tillfällen där eleverna också har fått undervisning och redskap för just det ändamålet. Om det inte är själva informationssökandet som är syftet med uppgiften är det bättre att läraren visar eleverna var det ska ta vägen, berättar vad de ska göra där, och varför de ska göra det.

Ska lektionen spenderas på webben är det också viktigt att uppgiften presenteras digitalt med länkar till alla ställen eleverna ska besöka så att de inte behöver leta upp dem. Det sparar mycket tid, och förhindrar att eleverna kommer på villovägar.

Här är ett exempel på en lektion i engelska med styrda övningar på Internet: Dante's Hell

Ha uppsikt över skärmarna 

När eleverna arbetade med papper och man vill se vad de gjorde hade man bra översikt framifrån. Nu måste läraren röra sig mycket bakom eleverna för att se vad de arbetar med. Att sitta på en bänk längst bak i klassrummet och beskåda arbetet kan vara väldigt avslöjande, och hjälper också en del elever att hålla sig till arbetet i stället för att frestas iväg på annat.

För att läraren lätt ska kunna avgöra vad eleverna gör genom att skymta deras skärmar måste man ha rört sig lite på webben, och veta hur olika sidor ser ut. Det gäller alltså att orientera sig på webben. Om läraren är vilse där, är det inte konstigt att eleverna också blir det. När det gäller att ha uppsikt över vad eleverna gör finns det ännu en fördel med att ge eleverna tydliga instruktioner som styr nätvandringen. Om du vet var de ska vara, vet du ju också hur där ser ut och du kan lätt se om eleverna gör vad de ska.

Nedan ser du skärmklipp från ett par stora sajter som elever ofta besöker, och som är lätta att känna igen även på håll.

Youtube! Loggan finns uppe i vänstra hörnet. Stor video till vänster och reklam och små tumnaglar av videoklipp i en kolumn till höger. Eleverna använder Youtube för att lyssna på musik, men också för att hitta instruktionsvideos. En elev som skulle hålla tal om cricket och inte förstod reglerna när han läste om dem (who would??) begav sig till Youtube för att se hur det gick till. Smart!

Spotify - musik på nätet! Skärm i svart och grått med verktyg i kolumn till vänster och låtlista i stora fältet högerut. Lätt att känna igen! Här kan elever verkligen förbereda spellistor att lyssna på, på lektionerna när det är läge för det. Spellistan går sedan av sig själv medan eleven jobbar med annat och de kan sköta paus/play etc. genom genvägar på tangentbordet. Praktiskt!

Facebook. Ingen vidare presentation nödvändig? Blått och vitt. Ligger ofta i bakgrunden på en flik. Eleven kan se på fliken om de får meddelanden eller chattmeddelanden, och lockas då ofta iväg för att läsa och svara. Jag brukar be eleverna klicka bort fliken på mina vandringar runt klassrummet.

Det konstruktiva tjatet

Sedan är det envisa, tydliga, men vänliga påminnelser som gäller. Och man får inte ge upp. Viktigt är dock att prata med eleverna om funktionen av att man påminner dem. Det tas emot annorlunda om man är överens om att lärarens syfte med påminnelserna är att hjälpa eleverna att koncentrera sig, snarare än att kontrollera dem.

För elever som själv upplever att Facebook lockar dem för mycket kan det vara bra att tipsa dem om att inte ha Facebook som startsida (t.ex. när man klickar på hemknappen, eller när man öppnar en ny flik) eller genväg. Surfare är lata, och ett par klick istället för ett kan göra skillnad.

Värt att notera är att man inte behöver tjata på elever som sköter sitt skolarbete och klarar av att styra sig själv till arbete. Om sådana elever undantagsvis tar en mikropaus på Facebook vid lämpligt tillfälle är ju inte det något att uppröras över. Det är ju tvärtom bra för koncentrationen att pausa från arbetet med jämna mellanrum och om eleven på egen hand återvänder till uppgiften inom en rimlig tid är det ju bara att gratulera.

Musik

Något jag haft stor nytta av är att alla elever nu har möjlighet att lyssna på musik medan de arbetar. Hörlurar har jag i klassrummet (ca. 15 räcker till en klass, eftersom de flesta elever har öronsnäckor själv). Ska de arbeta på egen hand är det musik som gäller. En del elever jobbar hellre utan och det funkar bra eftersom det nästan alltid är tyst i klassrummet. Eleverna brukar använda Spotify, Youtube eller mobiltelefonen för att lyssna på musik. Alla varianter är okej. Jag brukar be dem att ha färdiga spellistor eftersom det bryter koncentrationen om de ska sitta och hitta nya musikvideos på Youtube hela tiden.

Detta funkar som en hjälp för de flesta elever. En del spenderar dock för mycket tid åt att lyssna OCH titta på musikvideos på Youtube eller är benägna att utdraget och omständligt leta ny musik efter varje låt. Då får man diskutera med eleven hur man ska göra för att musiken ska hjälpa dem i stället för att störa i tid och otid. I vissa fall kommer man fram till att det är bättre att inte lyssna på musik överhuvudtaget.

För det vidare - en satsning i Skolverkets regi!

Under det närmsta året kommer jag förutom här på IKT-skafferiet, även att blogga i Skolverkets regi på deras sajt Fordetvidare.se. Sajten har skapats på uppdrag av regeringen och har som syfte att locka unga människor till läraryrket. Min roll blir att tillsammans med fem andra lärare i Sverige blogga om hur det är att vara lärare. I ett pressmeddelande som skickades ut i tisdags säger jag så här om mitt skäl att delta i satsningen:

- Jag vill bidra till en jämvikt i debatten och ge en mer nyanserad bild av läraryrket. Därför kommer jag att skriva om min vardag - både om utmaningarna och om de glada stunder som gör att jag så gott som varje kväll kan känna mig sugen på vad morgondagen har att erbjuda.

Med debatten menar jag den nästan enbart negativa uppmärksamhet som riktats mot skolan och lärare de senaste åren. Det är en debatt som behövs, men den är ensidig, och där vill jag ge en annan bild av skolan -min! Här nedan listar jag de andra spännande lärare som också bloggar tillsammans med mig på sajten, samt länken till min blogg där. Besök oss gärna och se om du känner igen din egen vardag!

Josef Sahlin
Kristina Olsson
Mats Larsnäs
Anne-Marie Körling
Carl-Mikael Larsson
Camilla Lindskoug

Google Documents och projektarbetet

Inledning

Förra året var det valfritt för våra elever att använda Google Docs för loggboksskrivandet. Vi testade flera olika modeller och eleverna kunde välja mellan att lämna in via mail, genom att använda en blogg, eller genom att ha ett loggboksdokument i Google Docs. Dock var det obligatoriskt för alla att skriva rapporten i Google Docs. I år använder jag och Karolina uteslutande Google Docs för våra elever och här ska jag förklara varför och hur.

Mål 

Det första att påpeka är att betygen ska sättas på individen. På vårt program arbetar eleverna nästan uteslutande i grupp, vilket ibland kan göra det svårt att bedöma varje elevs individuella insats i projektet. Här följer några mål som finns angivna för kursen i projektarbete som är relevanta i sammanhanget:

• kunna upprätta en projektplan och vid behov revidera denna
• kunna föra loggbok över arbetets gång och fortlöpande redovisa processen
• kunna göra en skriftlig redovisning av projektet som beskriver arbetets gång från idé till slutprodukt
• kunna skriftligt eller muntligt värdera arbetsgång och resultat.

Att kunna göra en skriftlig redovisning av projektet innebär hos oss att man skriver en rapport. Denna är gemensam för gruppen. Tidigare har det varit svårt att bedöma den enskilda elevens insats här. Även det sista målet om att värdera arbetsgång och slutresultat, är något som ska tas upp i rapportens diskussionsdel.

Organisation

I Google Docs har jag nu en mapp som heter PA. Den innehåller en mapp per grupp (mappen innehåller i sin tur elevernas loggboksdokument, rapporten (när de kommit så långt), projektplan osv. Rapporten och projektplanen har alla i projektgruppen samt vi två handledare tillgång till. Loggboksdokumenten har bara vi handledare samt eleven i fråga tillgång till.

PA-mappen innehåller också en kalkylfil där vi noterar vem som lämnat in loggböckerna (varannan vecka ska de göra detta), noteringar från handledningstillfällena, samt förra årets PA-dokument för referens. Dessa senare dokument har bara jag och min kollega tillgång till.

Loggböckerna

Eleverna har som sagt vars en loggbok där de dokumenterar vad de gör, reflekterar, utvärderar och ser kritiskt på sitt arbete och tänkande. Loggböckerna ska eleverna skriva i minst varannan vecka, men många skriver oftare i dem. Två dagar innan varje handledningsmöte läser vi handledare loggböckerna och kommenterar och noterar att vi läst. Innehållet (och annat) diskuteras sedan på handledningsmötet.

Rapporten

När det gäller rapporten skriver eleverna som sagt den gemensamt. Vi uppmanar alla elever att endast skriva i rapporten inloggade på sitt eget konto. GD samlar nämligen i varje dokument historik om vem som skrivit vad, när detta har skett, samt vilka ändringar som gjorts.

I GD kan eleverna arbeta i samma dokument samtidigt från olika datorer och det gör att eleverna kan sitta antingen tillsammans eller var för sig och skriva i samma rapport. Detta är en praktisk finess som gör att man alltid har tillgång till samma version, ar man än befinner sig. Dessutom finns det en chattfunktion kopplat till varje dokument vilket underlättar samtal kring dokumenten medan det växer fram.

När du har ett dokument öppet hittar du den här informationen under Arkiv - Se omarbetningshistorik. När du klickat på det dyker det upp en kolumn till höger med en lista över alla som ändrat i dokumentet med tiderna för händelsen. Personerna har olika färg. Klickar du på en person visas i texten vad personen har tagit bort (överstruket) och lagt till. Detta är markerat i personens färg. Jag tagit bort namnen på bilden nedan, men de står annars bredvid de färgade fyrkanterna i högerkolumnen, som det gör bredvid min gröna fyrkant överst i listan.

Med hjälp av omarbetningshistoriken kan man i princip se hur hela rapporten har vuxit fram. Det tar tid att gå igenom, men det är samtidigt viktigt att kunna se vem som har bidragit till rapporten och hur. I ett kommande inlägg tittar jag mer på omarbetningshistoriken och vilken nytta man kan ha av den i undervisningen.

Projektplanen

En projektplan, med till exempel riskanalys och tidsplan, ska upprättas av varje grupp. Detta finns angivet i kursens mål, samt att eleven vid behov ska kunna revidera den. Här blir omarbetningshistoriken återigen viktig då man kan se hur, när och av vem dokumentet ändrats.

Google Docs som verktyg för formativ bedömning

Inledning

Jag läste under terminens första tumultartade veckor boken Lärande bedömning av Anders Jönsson, som handlar om formativ bedömning. Det var otroligt inspirerande läsning som satte ord och begrepp på mycket jag redan sysslade med, men som också gav mig verktyg att gå vidare med. I det arbetet har Google Documents varit otroligt viktigt och i det här inlägget berättar jag om hur man kan använda GD för dokumentation, bedömning.

Dokumentation

Förra året fick mina tvåor skapa mappar i Google Documents i mina ämnen. En i svenska och en i engelska. Mapparna fick de sedan dela med mig, vilket i sin tur betydde att de gav mig tillgång till alla dokument de placerade där. I år har alla mina årskurser fått göra detta i alla mina kurser. När de gjort detta skapar jag i min tur en mapp per kurs där jag lägger alla elevmappar. Låter det komplicerat? Det är det inte. Det är en del tråkarbete med att få allt organiserat, men när det väl är gjort får man tillbaka i kvadrat och kubik!

Jobbar man händelsevis enligt portfoliometoden eller inslag av densamma är detta naturligtvis ett väldigt bra verktyg eftersom både läraren och eleven har full tillgång till materialet. Dessutom kan man ju bjuda in fler delare om man vill, t.ex. föräldrar. Även presentationer kan sparas och de vanligaste formaten stöds i GD. 

Som ni ser ovan har jag även bett de elever som nu går i tvåan att lägga föregående års produktion i en särskild mapp och det har redan visat sig värdefullt att kunna gå tillbaka till detta material och ha det tillgängligt, t.ex. om man vill se elevens utveckling under en längre period. Hittills har dock den största nyttan varit att jag har tillgång till goda exempel att visa nya elever. När mina nya ettor skulle skriva källanalys hittade jag lätt tre källanalyser från förra året som jag kunde visa dem. 

Bedömning

Jag sätter inte betyg på enskilda uppgiften och examinationer. I stället får eleverna i förväg reda på vilka mål jag har med ett kommande moment och efter vilka kriterier eller kunskapskrav de kommer att bli bedömda. När examinationen är över får de respons i form av ett papper där kriterierna står. De kriterier eleven har nått upp till har jag strukit över med grön penna. På lappen har jag också skrivit motiveringar och hur jag tänkt när jag gjort bedömningen.

När detta är gjort - tappa inte sugen än! - har jag fört in resultaten på en kursplan jag färdigställt för varje elev. I slutet av kursen ser man tydligt vilka kriterier som är uppnådda och vad eleven följdaktligen bör få för betyg på kursen. Att arbeta så här har många fördelar som jag inte går in på här. Nackdelen tidigare har varit att jag har haft hand om dessa dokument. Eleven har kunnat titta på dem när de ber mig, men jag (jag erkänner) har inte varit bra på att kopiera och dela ut, och elevernas tillgång till dessa viktiga dokument har alltså varit begränsad.

Enter Google Documents! Nu har jag den individuella kursplanen/ ämnesplanen i Google Docs och jag har delat den med eleverna. De har full tillgång till den, och även föräldrarna kan erbjudas delning. Dessutom ges all skriftlig respons på olika moment i Google Documents.

På bilden nedan har jag gett respons efter ett läxförhör i engelska på en roman. Hela momentet (som inbegriper flera olika kriterier på varje nivå) är inte examinerat än och därför finns här inget grönmarkerat. Detta är kursens första moment. Efter läxförhöret har jag dock kommenterat de kriterier som är berörda och förklarat hur eleven förhåller sig till dessa utifrån läxförhöret.

Respons

I Lärande bedömning berättar Anders Jönsson om vikten av skriftlig bedömning (som naturligtvis kan och bör diskuteras med eleven) i förhållande till kända kriterier och att responsen ska vara en viktig del av lärandeprocessen. Att se exempel på vad man förväntas klara av, och att examinationen inte är sluthållplatsen i momentet är också viktigt. Här berättar jag kort om hur jag utnyttjat GD i årets första  moment där jag försökt att jobba helt enligt Jönssons modell.

Med tvåorna har vi haft ett moment som vi kallar filmanalys. De har först fått analysera ett filmklipp i grupp. Därefter har en annan grupp fått ge dem respons utifrån de aktuella kriterierna (efter att vi gått igenom vad de innebär grundligt). Varje grupp har sedan fått ta del av den respons de fått, och jag har pratat med varje grupp om hur de uppfattat responsen och berättad vad jag tyckte om deras filmanalys och responsen de fick på den. Här hade vi kunnat bada i ett hav av papper. Men med hjälp av GD har jag relativt lätt med lite Cut'n Paste kunnat administrera hela denna responsmaskin. Både analsyerna och responsen har varit anonymiserade. 

För övrigt, är det ett smidigt sätt att ge respons som både du och eleven har tillgång till under hela skolgången. Man kan skriva direkt i dokumentet, markera ord eller sektioner med överstrykningspenna, eller markera och sedan kommentera ord eller delar av texten. Eleven kan svara på dina kommentarer. Se nedan.

Råd och tips

Inpränta vikten av att eleverna lägger sina dokument i den delade mappen! De har ett fåtal dokument; du har hundratals. Om de bara delar dokument med dig hipp som haver kommer du att drunkna i ett hav av oorganiserade dokument. Alltså: finns det inte i deras mappar, så finns det inte alls.

Inpränta vikten av att namnge dokument. Igen: du har många dokument. De har få. Det sparar mycket tid att omedelbart kunna identifiera ett dokuments innehåll utan att behöva öppna det.

Inpränta vikten av att skriva i GD från början vid de tillfällen du vill ha full historik tillgängligt. Vid prov, vid grupparbeten, eller vid tillfällen när du vill se själva skrivprocessen är det viktigt att eleverna skriver i GD från början och inte någon annanstans (t.ex. i Word) för att sedan bara ladda upp det färdiga dokumentet i GD. Tjata, tjata.

Håll ordning i din låda. Det blir snabbt mycket att hålla reda på. Skapa mappar (heter samlingar i GD) redan från början för att skapa reda i det hela.

Framöver...

Framöver kommer jag att berätta om hur jag och min kollega använder GD i kursen PA1201 (projektarbetet), samt hur omarbetningshistoriken funkar i GD och vilken nytta man kan ha av den.

För er som kommer på TeachMeet i Helsingborg den 13/10 kommer jag att visa det jag berättat om här. Om maskinen lottar fram mig naturligtvis:)

Skriv gärna frågor i kommentarfältet. Jag vet att jag har förutsatt en del baskunskaper i GD i det här inlägget.

Hur mycket kan jag blogga om mina elever?

Colourbox.com

I våras blev jag inbjuden och tackade ja till att delta i Skolverkets stora satsning "För det vidare" (webbplats kommer). Min uppgift i satsningen, som går ut på att locka unga att läsa till lärare, är att tillsammans med fem andra lärare blogga om min lärarvardag. Ungefär. Det ska bli fantastiskt roligt och jag ser fram emot att berätta om hur jag upplever mitt yrke, som jag älskar.

I takt med att lanseringen av sajten kommer närmre har jag börjat tänka mer konkret på uppslag till blogginlägg, och jag har börjat inse att jag i mycket större utsträckning än tidigare (här på IKT-skafferiet) kommer att skriva om konkreta situationer, och möten med specifika elever och grupper. En viktig fråga måste därför ställas: hur mycket kan jag egentligen berätta om elevernas och mina gemensamma upplevelser, utan att lämna ut dem för mycket?

Naturligtvis får man ju använda sig av sitt sunda förnuft, inte nämna elevernas namn, eller berätta om förtroenden man fått på ett sätt som gör att man kan gissa sig till vem det rör sig om, men utöver det, var går gränsen? Jag tänkte ta upp det till diskussion med eleverna, men ni som har erfarenhet av det här får gärna berätta hur ni har resonerat!

IKT - bells and whistles?

Jag har märkt att jag tyckt det varit svårt att komma igång med IKT-tipsandet i höst, och det kan man naturligtvis skylla på mycket, till exempel den alltid lika hektiska uppstarten. Men sanningen är nog snarare den att jag lite tappat smaken för gadgets, roliga program, och annat glatt som man ibland kanske använder mest för att det kan vara kul.

colourbox.com

Jag har ju skrivit en del om skolans ansvar för att lära elever använda datorn som ett arbetsredskap i stället för ett nöjescenter, och det är där någonstans jag har landat. I Google Documents, i Dropbox, i Youtube/ TED. Senare i höst kan jag tänka mig att bloggen som medel för kommunikation gör entré, samt bokmärkeshanterare och informationssorterare som Diigo och Delicious.

Upprinnelsen är den kritik jag fick av en del av mina ettor förra året - att det blev för mycket trixande med datorn, och för många konton de aldrig använde igen. Även om många tyckte det var kul, var signalen klar och min lärdom given: använd datorn som ett stöd för undervisningen; gör det selektivt; och strunta i "the bells and whistles".

Något "glatt" ska nog få slinka in framöver. Den lusten återvänder säkert, men det är en viktig erfarenhet att elever inte tycker allt är kul bara det görs på en dator, och att det kan vara vanskligt att använda elever som försökskaniner i allt för stor utsträckning. Vilket jag naturligtvis borde kunnat lista ut på egen hand.

Två bra appar till Maccen

Nu sitter vi här på Pauli gymnasium med våra nya MacBooks. Ettorna får sina i nästa vecka. Det tar ett tag att vänja sig och därför tipsar jag här om två bra appar jag hittade: Skitch och Mindnode! Med Skitch kan du ta skärmklipp på datorn och redigera dessa med hjälp av pilar, text, och frihandsritningar, vilket är användbart så fort du egentligen ska visa eleverna något på datorn eller konstruera någon slags manual.

Då Skitch kanske är mer till lärarens hjälp, kan Mindnode sannerligen vara till gagn för eleverna. Det är nämligen ett väldigt lättanvänt program för att rita tankekartor. Båda apparna är gratis. Mina alster ser ni nedan. Enjoy!

Skitch med pil, cirkel och text!

Mindnode-tankekarta

Ett stjäl [sic] att ladda ner olagligt.

The Holy Grail?

Hela sommaren har jag längtat efter den 29 augusti då Lil Waynes efterlängtade Tha Carter IV släpps efter åratals spekulationer, och uppskjutna releasedatum. När nu de sista självande timmarna av väntan tickar förbi tänkte jag att jag i alla fall kunde gå in och förhandsbeställa skivan för att förstärka känslan av att väntan snart är över.

Men se det gick inte. För jag bor ju inte i USA. Jag försökte skapa ett amerikanskt iTunes-konto, men för det krävdes en amerikansk adress, vilket jag ska erkänna att jag efter en timmes kverulerande faktiskt fejkade. Men det räckte ändå inte eftersom iTunes upptäckte att mitt kontokort inte var amerikanskt. Jag ska inte berätta om alla innovativa tips jag stötte på när jag surfade efter en lösning på problemet. I stället frågar jag följande:

Hur tänker skivbolagen, eller om det nu är iTunes? Är det inte bättre med sex miljarder potentiella kunder i stället för 310 miljoner? Med endast analog musik kanske det funkar att dra ut på plågan för att bygga upp en hajp kring en produkt, men i en digital värld gör det inte det. Folk hittar plattan på andra ställen och laddar ner den olagligt i stället. Många gör det säkert med föresatsen att sedan betala för produkten när möjligheten till slut erbjuds (ni hör hur bisarrt det låter!), men hur många kommer ihåg att göra det, och hur många gör det om skivan visar sig vara kass?

Jag kan inte sluta mig till annat än att de eventuella hinder som kan finnas (belastning av servrar, anpassning av format och avtal) kan lösas på antingen teknisk eller logistisk väg. Och det borde det väl vara värt lite extra jobb om man kan tjäna mer pengar? Dessutom gör det mig heligt förbannad att en industri som så högljutt och hjärtskärande klagat över alla brottslingar som stjäl deras produkter, inte är mer måna om ta hand om alla kunder som mer än gärna betalar!

Vill ni läsa en bok som intressant, initierat och sansat diskuterar hur en hel generation håller på att kriminaliseras av förlegade upphovsrättslagar? Läs Lawrence Lessig's Remix.

Vill ni läsa en intressant, skrämmande, självömkande diskussion om hur webben har tagits över av en talanglös, tjuvaktig pöbel som dödar äkta kreativitet? Läs Jaron Lanier's You Are Not a Gadget.

Introduktion 2 - att använda Gapminder i klassrummet

Gapminder startades av den karismatiske svensken Hans Rosling och på denna sajt har han gjort statistik till ren underhållning. Man måste se det för att förstå det (tillsammans här på den klassiska Wealth and Health of Nations!) Eftersom Rosling är svensk får just vi lite specialbehandling på sidan i form av bra översättningar. Här finns också speciella sidor för lärare med förslag på lektionsupplägg, gratis downloads (t.ex. videoklipp och PowerPoints). 

När man söker på de olika statistiska bubbelgraferna som publicerats kan man på ett mycket föredömligt sätt se var siffrorna ursprungligen kommer ifrån. 

Genom att markera länder man är intresserad av i högerkolumnen kan man också göra dessa länder/bubblor extra synliga i graferna. 

Använd Gapminder för att:

• visualisera historiska skeenden 
• för att komplettera ett ämnesområde med illustrativ statistik
• för att jämföra det liv vi har möjligheten att leva här i Sverige, med andra
• för att diskutera och jämföra hur statistik kan visas och se ut, och vilka konsekvenser detta kan ha för vår tolkning av den. 
• Jämför utvecklingen i två länder genom att markera dem enligt ovan (t.ex. Sverige och Frankrike)

Introduktion 1 - att använda YouTube i klassrummet

YouTube är den tredje mest besökta sajten på webben efter Google och Facebook (alexa.com den 11 augusti 2011). För eleverna är den en källa till mycken och intensiv uppsluppen underhållning. En kort beskrivning skulle kunna vara: webbsajt där användare laddar upp videoklipp som delas med och kommenteras av andra.

Tidigare har det varit ett svårt och grannlaga arbete att bedöma om olika videoklipp har innehållit otillåtet material (t.ex. upphovsrättsskyddad musik), men i somras blev det äntligen möjligt för personer som laddar upp sina alster att använda Creative Commons licenser till dem. Det innebär att den som laddar upp klippet, även kan markera hur det får användas och spridas av andra.

Videoklippen kan användas:

• som utgångspunkt för diskussioner 
• som introduktion till ett nytt ämnesområde 
• som föremål för filmanalys 
• som hörsförståelseövningar på språklektioner 
• som instruktion (här finns mängder av instruktionsvideor) 

Ta för vana att tipsa varandra om roliga, intressanta klipp ni hittat så att ni kan bygga upp en bibliotek för framtiden. Man kan titta på videos på YouTube utan att ha ett konto eller vara inloggad, men om du vill spara videoklipp i listor och om du vill kommentera på andras videoklipp, så måste du vara inloggad.

Lektion i engelska B utifrån ett Charlie Chaplin-klipp
Lektion i engelska B utifrån Oprah on the Letterman Show

Två bra klipp om hur man (inte) gör en bra PowerPoint

Helpdesk Norge - ett roligt klipp om hur svårt det kan vara att testa ny teknik

I ett senare inlägg kommer jag att säga mer om hur man publicerar egna videoklipp på YouTube.

Föreläsning för Katedralskolans lärare

Igår förmiddag höll jag en föreläsning för Katedralskolans (Uppsala) lärare med titeln ”Vad gör webben med klassrummet… och hur kan jag använda den?”, men en förmiddag går snabbt och många saker fick hoppas över för att inte åhörarnas öron alldeles skulle trilla av. Därför tänkte jag mig framöver en serie inlägg där jag berättar om de tjänster som inte presenterades och ger förslag på hur man kan använda dessa i undervisningen. Då får jag också möjlighet att lite mer detaljerat visa hur man går till väga, eller var man kan vända sig för att hitta ytterligare instruktioner.

Håll alltså utkik här framöver, kära kollegor,eller prenumerera på innehållet genom att fylla i formuläret i högerkolumnen.

Tack till alla er som lyssnade, och för all pepp och uppmuntran jag fick efteråt!

Sandviken 2011

View more presentations from CamillaLindskoug.

Det organiska klassrummet

Många är de sommarlov jag gått och fått fina idéer om saker man kan göra i klassrummet. Resor till England har fått en extra guldkant genom att jag köpt, tagit eller samlat på mig saker att använda i undervisningen. Men ändå, hur få är inte gångerna jag faktiskt fått användning av sommarens alla uppslag?

Varför är det så? Och varför är det så svårt att infria chefens önskemål om en läsårsplan för undervisningen? Till och med jag hör ju att det är en bra föresats. På pappret i alla fall. Problemet är bara att jag aldrig följer de där planerna. Med åren när översikten blivit bättre smyger det sig också in en vag oro om att jag "missar" viktiga saker jag borde ha tagit upp. Fått med. Bara för att jag gjort annat än jag från början planerat.

colourbox.com

Som mångårig trygghets-, strukturs- och ordning och reda-narkoman tvingar dessa tillkortakommanden till eftertanke och jag slås av vilken organisk miljö ett klassrum är. Så svårt det är att veta hur det kommer att bli där inne när allt väl satt igång. Så många människor, situationer, önskemål, drömmar, konflikter, band och intressen där finns. Om jag planerar min undervisning utan att ta hänsyn till detta, kvittar det om jag kommer ihåg att gå igenom do-omskrivning eller inte, för det kommer antagligen inte att landa hos eleverna ändå.

Det blir så tydligt varför jag inte kan planera färdigt hela projekt och uppgifter innan jag har eleverna framför mig och omkring mig. De är ju den viktigaste ingrediensen! Jag måste veta var de befinner sig som grupp, kunna känna av dem och föreställa mig hur jag ska göra, hur jag ska formulera ett problem för att de ska bli sugna och nappa, innan jag sätter igång och planerar mer i detalj.

Läsårsplaneringar och sommarjobb i all ära. Ju längre jag arbetar, desto mindre roll spelar de i mitt yrkesliv (glöm för en stund att jag sitter här och skriver, det gills inte!). Det är klassrummets virtuos jag vill vara. Och när man väl står där och tillsammans (eleverna må inte alltid veta hur mycket "tillsammans" det faktiskt är) har listat ut vad man ska göra ett tag framöver, ja, då är det naturligtvis dags att sätta igång och jobba, och förbereda, och planera. Så, min chef - och eleverna med - kan visst få en läsårsplan. Men den kommer att vara vag. Och den kommer att åtföljas av en stor brasklapp som säger: "planerna kan komma att ändras"!

Presentation om QR.koder för introduktion i klassrum

Idag har jag gjort en kort presentation om QR-koder som man kan använda i klassrummet som introduktion till tekniken. Jag har använt default-läget i PowerPoint för att man lätt ska kunna anpassa presentationen efter egna behov. Tanken är att man efter sista bilden kan fortsätta och lägga till egna bilder där man presenterar en uppgift - kortare eller mer omfattande - där eleverna ska använda sig av QR-koder.

Ladda alltså ner presentationen och öppna den i PowerPoint. Till varje bild finns det text i anteckningsfältet till läraren med förklaringar till bilderna och förslag på vad man kan ta upp med eleverna. Det kan naturligtvis även vara bra att titta på själv om man vill ha lite mer information om QR-koder. Ladda ner presentationen här!

Qr koder

View more presentations from CamillaLindskoug.

När någon läser av någon av mina eller elevernas koder vill jag naturligtvis att det ska snyggt ut. För att jag ska kunna skapa och publicera QR-koder med hjälp länkar har jag skapat en blogg som bara kommer att innehålla mina eller elevernas alster. Jag har ställt in att mobilversion ska visas på mobiltelefoner. Arkiv saknas eftersom här inte kommer att finnas inbördes relationer mellan de olika inläggen, och endast det senaste inlägget visas på förstasidan. Allt detta gör att sidan blir snabb att ladda. Ibland kanske man dessutom har upplägg som gör att man inte vill att eleverna ska kunna titta "i förväg" så att säga. Adressen är: http://qr-koder.blogspot.com/ men den har inte börjat användas än av naturliga skäl. Hur jag använder den får jag återkomma till i höst när jag sätter igång. Det går även bra att använda typewith.me för att snabbt skapa texter man kan länka till. När man använder dessa två tjänster kommer texterna att se ut så här på en iPhone:

Den första visar typewith.me och den andra Bloggers mobilversion. Jag testade även att länka till ett Google Docs men detta krävde hela tiden inloggning på Google-kontot trots att jag hade angivit att det skulle vara öppet för alla.

I min första version av detta inlägg publicerade jag en QR-kod som gjorde att man påbörjade ett SMS till mig där man kunde ge tips på hur man kan använda koder i undervisningen. Efter en halvtimmes begrundande tog jag dock bort den. Att i praktiken lägga ut sitt mobiltelefonnummer, tillgängligt för alla, på webben, kändes inte som en helt lyckad idé. Men ge gärna förslag i kommentarfältet:)

QR-koder i undervisningen

Efter att lite motvilligt ha insett att geocaching aldrig kommer att bli min grej eftersom jag inte gillar att sticka in mina händer i mörka vrår (för många råttor i Malmö för att jag ska våga), slogs jag i sommarregnet av QR-kodernas dolda budskap och min hjärna började jobba för högtryck med att komma på intressanta sätt att använda dessa på i klassrummet! Det här är en snabbinsats på bloggen ska jag tillägga. Jag har absolut inte provat allt detta själv, men lägger in lite länkar på slutet som verkar bra om man vill läsa vidare fast det är sommarlov.

Vad är en QR-kod?

Du har säkert sett dem. Små kvadrater med svart-vita rutmönster som dyker upp här och var i staden - ofta i samband med reklam. QR-koden innehåller helt enkelt dold information, ungefär som en streckkod. I samband med reklam kan det till exempel vara ytterligare, eller utförligare information om varan eller erbjudandet. Dessa små informationsrutor kan man dock skapa själv och ladda med egen information!

Vad behöver man?

Du kan skapa koden med flera gratisprogram på nätet. Sedan kan du till exempel skriva ut dem på klistermärken eller vanligt papper, beroende på vad du ska ha den till. För att tolka QR-koder behöver du en smartphone (om vi ska tänka oss att vi ska vara mobila) med en kamera och en QR-app. Om du stöter på en kod, öppnar du din QR-app och med den tar du sedan en bild av koden som sedan tolkas åt dig.

Vad kan du använda dem till?

Böckerna i skolbiblioteket kan förses med QR-koder som ger en recension av boken, vilket kan vara behändigt för potentiella låntagare. Recensionerna skrivs naturligtvis av dina elever, som vips har fått en reell situation och mottagare att förhålla sig till.

Du vill kanske lära eleverna något om deras stads miljösatsningar för natur- eller samhällskunskapen? Spela in video eller ljud där du berättar och sätt upp QR-koder på väl valda ställen i närområdet. Eleverna kan sedan ta bilder för att visa att de varit där och svara på frågor som de skickar in till dig via SMS.

Sätt upp QR-koder där eleven måste använda omgivningen för att lösa en (matematisk?) gåta.

Låt elevera skriva en berättelse som tar med läsarna på en faktisk resa i staden. Berättelsen kan bestå av flera olika koder som "utspelar" sig på olika platser. De kan naturligtvis också få läsa utdrag ur en roman eller dikter som utspelar sig i den miljö där koden är placerad, vilket kan förhöja upplevelsen. Tänk att upptäcka Bellman på plats i Stockholm (för de som nu bor där!) I koden kan man till och med inkludera bilder som visar hur det såg ut när det begav sig.

Allt detta och mycket mer kan naturligtvis genomföras på engelska och andra moderna språk!

Nyttan?

Att få lämna klassrummet är aldrig fel, och något jag tänkt mycket på är den begränsade idrott och hälsa eleverna kommer att få med det nya gymnasiesystemet. Forskning har många gånger säkerställt det positiva sambandet mellan motion och god koncentrations- minnes och inlärningsförmåga. Det blir alla lärares ansvar att försöka främja goda motionsvanor och QR-koder kan sannerligen vara ett sätt att få ut ungdomarna på promenad!

Att se och höra saker på andra ställen än i klassrummet (som sällan är en fröjd för sinnena vad gäller inredning, färg och form) gör också att eleverna kan få en rikare upplevelse, vilket stärker engagemang och intresse.

Vem har smartphone?

Alla elever har inte smartphones, men tillräckligt många har faktiskt det är i alla fall min upplevelse. Elever kan skickas ut i par eller grupp där minst en elev har smartphone och apparna för att läsa QR finns i gratisversioner, men dessa får de naturligtvis ladda ner först.

När det gäller att skapa QR-koder behöver inte eleverna ha smartphone utan detta kan göras vid datorerna.

Länkar att grotta ner sig i!

QR-codes in Education
40 Interesting Ways to Use QR-codes in the Classroom
Tell a Story with QR-codes
How to Use QR-codes in Student Projects

När datorerna stjälper mer än hjälper - vad gör man då?

Under ett möte med mina svensklärarkollegor i morse nämndes återigen ett problem som flera lärare stöter på i det dagliga arbetet, nämligen att eleverna inte förmår koncentrera sig när de har tillgång till sina datorer under lektionstid, samt att elever i allt högre utsträckning under terminens gång låter bli att ta med sina datorer till lektioner, ibland uttryckligen för att ge sig själv studiero. Den stora boven har av många elever identifierat som: Facebook. Finns det där, "KAN man helt enkelt inte låta bli."

Här finns det stora skillnader mellan olika klasser och program på vår skola och därför saknar jag erfarenhet kring hur man som lärare löser den här typen av problem. I mina klasser har jag enstaka elever som ibland "missbrukar" datorerna på ett sätt som inverkar på deras skolarbete, men det är inte så på klass- eller gruppnivå.

www.colourbox.com

Eftersom jag saknar egen erfarenhet av att lösa detta problem tenderar mina råd till kollegorna att bli för generella. En utgångspunkt är ju naturligtvis att om datorerna används så tar eleverna med dem, vilket kan vara en nyckel i vissa klasser. Jag har också tidigare påtalat att datoranvändningen för eleverna i huvudsak är nöjesfokuserad när de kommer till oss, och att det är vår uppgift att lära dem använda datorn som ett arbetsredskap. I vissa klasser kanske denna process även måste innebära att elevernas tillgång till datorerna ökar endast i takt med att datorn genomgår denna förvandling i elevernas ögon. Och - naturligtvis har jag lyft fram samtalet, snarare än regler och förbud, som en viktig framgångsfaktor i sammanhanget.

Faktum kvarstår dock: jag saknar KONKRETA FÖRSLAG och EXEMPEL på hur andra lärare med erfarenheter av ovanstående dilemma har löst detta! Därför EFTERLYSER jag nu detta! Kör hårt i kommentarfältet är ni snälla:)

Webbens nyckelord: social

Man kan lugnt säga att den sociala aspekten genomsyrar det mesta av webben sedan ett par år tillbaka. Allt kan gillas, favoriseras, kommenteras och diskuteras. Och detta är bara de sociala handlingar som erbjuds på de flesta handels- och publiceringssajter. Naturligtvis finns också de renodlat sociala sajterna där den digitala samvaron står i centrum: Facebook och Twitter för att nämna några centrala giganter.

Begreppet irl (= in real life) känns numera förlegat och får en mer att tänka på svunna tider, då Internet präglades av anonymitet. Diskussioner kring säkerhet och fula gubbar florerade. Idag är det inte många som drar sig för att väldigt öppet och ibland något gränslöst visa vem de är med all tänkbar tydlighet. I Facebookgänget får du inte ens vara med om du är anonym. Facebook klagar ifall du har en tydligt "anonym" identitet. och inte många försöker slingra sig. Vad är poängen med Facebook om folk inte kan hitta dig, och inte vet vem du är?

Social Media 01 by  Rosario Ochoa (CC BY 2.0)

Som jag skrivit innan i inlägget Twitter - och kvinnan med två ansikten suddas gränserna mellan det privata och professionella lätt ut i de sociala medierna. I framtiden lär fler roller och indentiter blandas ihop. Den generation som sedan tidig tonår figurerat på Internet och skapat sig en digital identitet som med tidens gång kan bli rätt fyllig, kommer i livets olika skeden att få tillfälle att fundera över hur sjutton de ska sudda ut det förlutna eller stöpa sig själv i nya former. Övergångarna från studentliv till arbetsliv, från singel- till parliv, från barnlöshet till föräldraskap och, slutligen från arbetsliv till pension, kommer alla att ge oss anledning att begrunda de digitala versionerna av våra jag. Sanningen är att vi idag inte har någon egentlig, sakligt grundad översikt över vad eventuell social gränslöshet på webben kan innebära för oss i framtiden.

Den som har varit försiktig, betänksam och selektiv när det gäller statusuppdateringar, bilder och kommentarer kommer kanske att klara de här övergångarna bättre. Eller så kommer så många att "lida" i sviterna av åratals medial överexponering att ingen kommer att känna sig villig att döma andra, av rädsla för att ens egna aktiviteter ska synas mer ingående. Vill man vara positiv kan man hoppas att detta kommer att  göra mänskligheten mer förlåtande, vidsynt och accepterande.

Webtreats Social Media Magic Marker Icons by webtreats (CC BY 2.0)

Ska man återkomma till hur ens digitala identitet kan påverka den professionella sfären kan man konstatera att värdet av det man tidigare kallade ett "stort nätverk" har en helt annan tyngd idag. Man kan lätt föreställa sig att det är mer effektivt att skicka ut en efterlysning via sitt sociala medienätverk, där alla på en sekund kan se ens önskan om sommarjobb, uppdrag, lägenhet, eller borttappad DJ-dator (Mark Ronson i förra veckan), än vad det tidigare var att ringa till alla i Rolodexen för att förhöra sig om samma sak. Naturligtvis kunde man väl sätta sin sekreterare på det, men då skulle hon ju kanske inte hinna knattra in morgonmötets viktiga PM på skrivmaskinen.

Ens professionella validitet och värde speglas ju också i de profiler man har på nätet. På Twitter skapar musiker en fanbase genom att belöna retweets med att idolen följer en. Eller, om man ska vara cynisk, att idolens assistens följer en. Har du tillgång till en del nyckelperoner med tusentals viktiga kontaker på Facebook eller LinkedIn ökar du dramatiskt dina chanser till arbetstillfällen, men också det faktum att dessa viktiga personer har valt att följa eller liera sig med dig är naturligtvis en signal till andra att du också är lite viktig.

Cross, St Pancras Old Church, London
by GanMed64 (CC BY 2.0)

Samtidigt finns det en tendens att numera påtala digital lösaktighet. När Tila Tequila till slut hade över miljonen vänner på MySpace var det ju inte precis en fjäder i hatten att vara en av dem. Inte kändes den vänskapen så speciell då. Och känslan av att ha prostituerat sig själv när man önskat sig @LilTwist som följare på Twitter genom att på hans uppmaning retweeta ett meddelande och sedan INTE blir följd, är inte kul. Det föder till och med en smula bitterhet. (Eftersom han är typ 18, och jag är 35 och borde veta bättre, har jag dock förlåtit honom).

Avslutningsvis. Vid årsskiftet kunde man på Facebook få en vacker, snirklig sammanfattning i text av sitt Facebookår. Det var trevligt och lite vemodigt. Med denna i åtanke kan jag redan för mitt inre öga se den app, som i livets slutskede samlar in all den information som under ens livstid publicerats på webben, för att effektivt bearbeta, frisera och producera en multimedial (och interaktiv) dödsruna av den sociala varelse som varit - du.

Tydlig avsikt när det gäller IKT i samhällsprogrammets examensmål

Från colourbox.com

När jag för ett antal månader sedan läste ämnesplanerna för svenska 1 och engelska 1 måste jag säga att jag blev besviken. Jag tyckte inte att ämnesplanerna tryckte nog på förmågan att orientera sig i digitala miljöer, och använda digitala redskap.

När jag nu till slut har gjort slag i saken och läst merparten av de lagar och förordningar som reglerar gymnasieskolan - i den ordning vi har fått oss föreskrivna - känner jag mig lugnare. I examensmålen för samhällsprogrammet står det tydligt:

Utbildningen ska behandla mediernas och informationsteknikens förutsättningar och möjligheter. Eleverna ska därför ges möjlighet att utveckla dels kunskaper om kommunikation och om hur åsikter och värderingar uppkommer, dels färdigheter i att kommunicera och presentera sina kunskaper, bland annat med hjälp av digitala verktyg och medier... Utbildningen ska  därför utveckla elevernas förmåga att söka, sovra och bearbeta information med källkritisk medvetenhet. 

Detta är väl relativt löst formulerat, men läser man sedan Kommentarerna till examensmålen (s. 259) framgår det än tydligare att man lägger vikt vid det här (min kursivering):

Kommunikation och modern medie- och informationsteknik betonas i examensmålen och är viktigt för hela utbildningen, inte bara för medieinriktningen. Med medier avses budskapets bärare och med informationsteknik de tekniska förutsättningarna att förmedla. Information sprids genom en mångfald av olika medier på ett sätt som innebär att den enskilda människans möjligheter att sprida åsikter snabbt, såväl lokalt som globalt, ständigt utvecklas. Detta ställer stora krav på samhällsmedborgarna att behärska de nya medier som utvecklas och att kunna använda dem i det dagliga livet. I utbildningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om kommunikation och om hur åsikter och värderingar uppkommer. De ska också ges möjlighet att utveckla färdigheter i att kommunicera om och presentera sina kunskaper, bland annat med hjälp av digitala verktyg och medier. Det ställer krav på att arbetssätt som inkluderar detta ingår i utbildningen, och att olika typer av relevanta verktyg är tillgängliga för eleven.

Oavsett vad som står angivet i de enskilda ämnesplanerna är det alltså centralt for programmet att eleverna ges goda möjligheter att utveckla sin förmåga att navigera och bli goda medborgare i Den Nya Världen: Internet.