Domen över smileys!

Nio stycken har röstat i Smileysundersökningen. Utifrån detta digra underlag, kan jag i alla fall dra slutsatsen att jag bland andra IKT-intresserade pedagoger borde kunna använda smileys utan större betänkligheter. Fem personer har valt att kalla dem både "praktiska" och "inte så farliga". En anser dock att de är "djävulens avkomma". Precis som vid all annan kommunikation handlar väl det här om att göra en bedömning av mottagaren. En viss åtstramning kommer jag nog att försöka få till stånd och så får jag släppa loss bland likasinnade.

Road to grammar! Eller?

Efter en teknisk miss som innebar att jag stod utan det material jag hade tänkt att använda fick mina elever testa en sajt åt mig istället. Sajten heter roadtogrammar.com och elevernas uppgift var att testa de ord- och grammatikrelaterade quiz och spel man finner där och avsluta med att skriva ett kort utlåtande. Tio elever hann göra detta och av dessa var åtta klart positiva och tyckte att vi skulle använda sajten i framtiden.

Sajten innehåller traditionella flervalsquiz av varierande svårighetsgrad, olika spel (både för ensam- och parspel) samt nedladdningsbart material i pdf-form både för pedagoger och elever. Titeln på sajten: "vägen till grammatik" är lite missledande eftersom här erbjuds mycket mer i form av diskussionsmaterial, vokabulärträning, tips för att "låta" mer engelsk och så vidare. Så här sa eleverna:

It’s a much more funny way to learn grammar than just read about it in books. It’s great that you can choose categories that you have to practice on. You also get a wider knowledge about specific things with categories like animals and aiportnames. I think it’s good to involve this site when you are teaching grammar.

I have played games and done quizzes and it was fun! And I learn better if it’s fun. There is very mutch to choose between, many options to make it easier to learn. I think we should use this more

Roadtogrammar.com drivs av en skotte vid namn Emile Alexander Dodds som har 15 års erfarenhet av att undervisa i engelska som andraspråk.

Bildsökresultat med endast tillåtna bilder!

En kollega tipsade mig idag om att man med hjälp av de avancerade inställningarna i Google kan begränsa sökresultaten till att visa endast bilder som är tillåtna att använda. Vilken hjälp! Man fick börja med att klicka i att man endast var ute efter bilder i resultatlistan (gör det i spalten tillvänster). När man därefter klickade på "avancerade inställningar" fick man upp rutan till vänster. Där valde jag den snålaste inställningen, dvs. bilder som får användas kommersiellt och ändras, och sökte på "bacon."

Jag valde bilden med bananlindad bacon av FotoosVanRobin på Flickr, men här fanns gott om sökresultat, mer än vad jag orkade gå igenom. Vilken bild man än väljer ska man naturligtvis göra sitt bästa för att kolla upp om bilden verkligen är fri att använda. Bananbilden fick jag använda om jag hänvisade till upphovsmannen samt publicerade den under samma licens, vilket jag gör.

Death by PowerPoint och hur man undviker det

För ett halvår sedan tipsade jag om två Youtube-klipp där David Phillips föreläser om hur man undviker att ta livet av folk med PowerPoint-presentationer. För att påminna folk om att detta är en synnerligen plågsam hädangång visar jag här en annan föredömlig presentation alla lärare bör ta sig tid att bläddra igenom. Och skolledare, och besökande föreläsare, och överhuvudtaget alla som tänker begära att många människor samtidigt lyssnar på vad de har att säga. Presentationen är slagkraftig och går snabbt att bläddra igenom.

Tack till Charlotta Wastesson som hittade det här och visade det på sin blogg Charlotta Wastessons bollplank.

Death by PowerPoint

View more presentations from www.kapterev.com.

Kluriga mattefrågor för elever som vill jobba på Google!

Jag håller just nu på att läsa Google-koden av Andreas Ekström och här beskriver han bland annat den långdragna procedur som en anställning på Google föregås av. Han skriver:

Först lämnar man en ansökan elektroniskt, via Googles egen jobbsajt. En kvittens kommer automatiskt och inom någon vecka dessutom något mer personligt i mejlform. Om Google alls är intresserade görs i nästa steg en grundläggande kontroll av personens bakgrund och meritering. Efter det blir det ett telefonsamtal eller två. Sedan, men först då, kan det bli tal om att komma på intervju... Numera ligger snittet någonstans mellan sex och åtta intervjuer per anställning.

Intervjuerna i sig är inga lätta saker för oss normalt begåvade (dit jag räknar mig själv) och nyligen fick sajten Business Insider frågan från en läsare som fått tid för en intervju, om hur han kunde förbereda sig. BI har kontakter och stod snart till tjänst med 15 Google Interview Questions och en del allmänna råd.

Frågorna är riktiga tankenötter och jag tänkte att de borde få vilket mattelärare som helst på banan. För elevernas del kanske det är trevligast att ta sig an de här frågorna i gruppform och matteläraren bör nog välja ut de lämpligaste. Om inte matteläraren själv orkar räkna ut svaren, eller HINNER, kanske vi ska säga, ja, då kan man få svaren här: the answers.

Vem äger innehållet i min blogg - jag eller Google?

När jag läste Andreas Ekströms bok Google-koden satte jag igårkväll  nästan kvällstéet i halsen när jag läste hans citat ur Googles Användarvillkor:

Genom att skicka in, lägga upp eller visa materialet beviljar Du Google en evig, oåterkallelig, global, royalty-fri och icke-exklusiv licens att mångfaldiga, anpassa, ändra, översätta, publicera, offentligt framföra, offentligt visa och distribuera det Material Du skickar in, lägger upp eller visar på eller genom Tjänsterna. 

Av dannysullivan på Flickr.com http://bit.ly/eQqeBT

Jag började undra om jag egentligen kunde besluta kring mitt eget material när det gällde till exempel att göra det tillgängligt för alla via Creative Commons. Med viss oro letade jag upp Användarvillkoren (som jag ska erkänna att jag inte ägnat många ögonblick åt) och kunde med lättnad se att Ekström utelämnat en del inledande och avslutande ord:

11.1 Du behåller upphovsrätten och alla andra rättigheter som Du redan innehar i det Material Du skickar in, lägger upp eller visar på eller genom Tjänsterna. Genom att skicka in, lägga upp eller visa materialet beviljar Du Google en evig, oåterkallelig, global, royalty-fri och icke-exklusiv licens att mångfaldiga, anpassa, ändra, översätta, publicera, offentligt framföra, offentligt visa och distribuera det Material Du skickar in, lägger upp eller visar på eller genom Tjänsterna. Det enda syftet med denna licens är att göra det möjligt för Google att visa, distribuera och marknadsföra Tjänsterna (min fetstil)

Aha! För mig som juridisk lekman blir detta tydligare. Jag äger det innehåll jag skapar, men Google får använda det fritt. Om jag vill, är det alltså upp till mig att besluta om även andra får använda det fritt. Jag inser att begreppen licens och upphovsrätt inte var helt tydliga för mig, och ämnar begrunda den skrift (pdf-format) från .se som heter Copyright-Copyleft. En guide om upphovsrätt och licenser på nätet (Mattias Klang).

Googles bok om webben

Twitter kan vara bra på mycket. Bland annat fick jag i förra veckan en tweet från Mashable's Pete Cashmore som berättade att Google har släppt en interaktiv bok online om webben: Twenty Things I Learned About Browsers and the Web. I boken förklaras på ett förståeligt sätt hur webben och webbläsare fungerar, hur man skyddar sig där, och vad cookies, HTML och plug-ins är. Bland annat.

Innehållet är presenterat som om det vore en vanlig bok. Man bläddrar som i en sådan, men här finns piffiga webbifieringar som möjlighet att skriva ut enskilda kapitel och dela på t.ex. Facebook eller Twitter. De trevliga illustrationerna, ett pedagogiskt presenterat innehåll och den ögonvänliga lay-outen charmar mig. Naturligtvis vore det möjligt att använda enskilda kapitel till undervisningen som utgångspunkt för läsförståelse på engelska, eller bakgrundsinformation om webben. De flesta - från nyfikna nybörjare till vana surfare - kan lära sig något här.

Är smileys pinsamma?

Jag har den senaste veckan börjat inse att jag inkluderar smileys i snart nog vartenda meddelande (mail, sms, statusuppdateringear, tweets) jag skickar. I stort sett all informell korrespondens, ibland även till människor jag inte känner så väl, får med sig någon form av smiley. Jag förmodar att även mina inlägg ibland har haft det:P

Amerikanarna var först - 1881 http://bit.ly/cLHKEk

I början var det begränsat till sms till elever, men det är ett minne blott. Därför undrar jag om det inte är dags att börja ifrågasätta mitt eget beteende:S Jag ryser ibland  när vuxna ska va "nere" med elever med avsikt att visa att man minsann inte är någon  stofil, som om man måste skämmas för att man har andra kulturella referensramar än tonåringar, och jag har undrat om mina mottagare ibland tänker: "vilken tönt!?" när de tar emot mina meddelanden.

Det finns ju också ett mått av lättja i användandet av smileys. I stället för att vara så noggrann i sitt ordval att ens intentioner inte kan missuppfattas, avslutar man sitt meddelande med en :) som har fått någon allmän innebörd av att allt är välmenande och utan underliggande hostilitet eller ironi. Det är ju inte särskilt utvecklande :(

Så jag måste fråga mig: kan det vara så att jag uppfattas som både lat och töntig? Eftersom jag inte är kvinna nog att göra den här bedömningen själv får ni gärna kommentera samt/ eller delta i min vetenskapliga ;) undersökning här intill.

PS. Alla smileys i det här inlägget är ironiskt menade.

Nationella provet och datorer

På grund av en kommentar på en av mina tidigare inlägg om nationella prov och elevdatorer: Angående nationella provet i svenska mailade jag Uppsala universitet och undrade hur diskussionerna ser ut kring detta. Jag skickade med länkar till inlägget ovan, samt ett annat jag skrivit: (Nationella) prov och elevdatorer?. Jag bad de ansvariga kommentera, och så här såg svaret ut:

Tack för synpunkter på datoranvändningen vid proven. Jag skickar detta till ansvarig på Skolverket, där en diskussion pågår om formuleringarna runt datoranvändning. Tanken är att datoranvändning ska bli det normala, inte papper och penna. Men, kommunernas datorläge råder varken vi eller Skolverket över. Det är inte förbjudet att låta eleverna använda egna datorer - de regler som anges i informationshäftet behövs för att provsituationen ska bli så likvärdig som möjligt i hela landet.

Någon gång i framtiden kommer proven att ges i datoriserad form men där är Skolverket inte klara med plattformen än.

Uppsala är alltid bra på att svara när vi ställt frågor kring NP, och så även den här gången. Svaret ger ju löften inför framtiden och det verkar som om det sätt vi löste vår provsituation på var acceptabel. Jag ser fram emot Skolverkets svar, eftersom bollen verkar ligga hos dem.

Inbjudningskort via webben

Jag tillhör dem som tycker att det är trevligast med personliga inbjudningskort som kommer med snailmail i tjocka, styva kuvert. Förra hösten var jag ute i tillräckligt god tid för att skicka ut sådana till vårt årliga familjekalas (vi fyller år ungefär samtidigt alla tre), men i år tröt tiden. I stället för att bara skicka mail till alla hittade jag i alla fall trevliga evite.com.

Man skapar ett snyggt kort utifrån olika teman (amerikanskt traditionella, men det funkar), och specificerar på vilka sätt mottagarna kan tacka ja. Högst upp ser ni hur vår inbjudan såg ut.

Man kan även lägga till lite text om man behöver meddela sig lite mer i detalj med sina gäster. Bara timmar senare kunde jag glatt konstatera att jag fått flera gäster på min tillställning. Jag kunde se vem som tackat ja och vem som behöver betänketid. Dessutom fanns det möjlighet för gästerna att lämna kommentarer och ställa frågor. Mycket praktiskt!

Om man dessutom är som Rachel i Friends (kära gamla Friends!) och är väldigt noggrann med vilka gåvor man är intresserad av att ta emot, kan man även använda sig av den utmärkta tjänsten wishlistr.com där man kan önska sig exakt vad man vill ha och meddela folk detta.

Jag vill också meddela att jag är fullt medveten om att detta inte har något med undervisning att göra, om man inte på ett väldigt spektakulärt sätt vill bjuda in eleverna till världens fräckaste prov, men det var väldigt fiffigt och vi är ju inte bara lärare utan även alldeles vanliga människor. Hoppas ni kan få nytta av även detta!

Youtube-klipp i Powerpoint

Jag heter Freddy Johansson och är kollega till Camilla på Pauli Gymnasium. Jag kommer med jämna mellanrum göra mindre inlägg på IKT-skafferiet innehållandes små tips som kan underlätta vårt arbete i klassrummen.

Mitt första tips rör Powerpoint. Jag använder mig ofta av Powerpoint-presentationer när jag ska visa något nytt för eleverna. Programmet ger mig möjligheter att skapa en presentation som innehåller en härlig mix av ljud, rörelse och bilder. Dessa brukar verkligen lyfta elevernas engagemang. Jag har dock saknat möjligheten att lägga in filmklipp från nätet i presentationerna, det är inte särskilt smidigt att skifta mellan Powerpoint och t.ex. Youtube när man vill visa ett klipp för att sedan återvända till Powerpoint.

Våra stationära datorer har Powerpoint 2002, vilket, förklarligen, har en del begränsningar jämfört med den senaste versionen. En av dessa begränsningar är just att det saknas funktion för att lägga in en streamad filmsnutt.

Efter en del letande hittade jag programmet iSpring Free som lägger till en funktion i Powerpoint för att bädda in ett Youtube-klipp direkt i din presentation. Det funkar strålande, är lätt att använda och är verkligen värt att installera. Programmet kräver dock att du är uppkopplad till nätet när du kör din presentation. Testa det gärna!

Mer om Slideshare

Jag fick det här mailet från Slideshare när jag hade verifierat min email-adress. Bevisligen kan man göra mycket mer med det här verktyget än att publicera presentationer, och jag tog ett snabbt skärmklipp med Jing för att ge exempel. Jag kommer säkerligen att återkomma och säga mer om Slideshare när jag har använt mig av det lite mer.

Visa dina presentationer på Slideshare.net

Jag har sett (bland annat på Kristina Alexanderssons blogg) att det går att bädda in ppt-presentationer på webbsidor på ett snyggt och smidigt sätt. Jag har bara inte vetat hur. Ibland har mina elever till och med haft problem att ladda ner mina presentationer närjag har länkat till dem via Dropbox publika mapp. Meckigt, naturligtvis. Och irriterande.

Idag hade jag dock möjligheten och det höga nöjet att lyssna på Kristina Alexandersson live eftersom hon besökte Malmö och vårt Stadsbibliotek för att prata om sociala medier i skolan. Hon använder, och tipsade om, slideshare.net. Så enkelt det var! Och så användbart. Nu kan eleverna titta på mina presentationer direkt på klassbloggen. Inget mer meck och molnet står för utrymmet. Tack Kristina!

Som exempel visar jag en presentation jag använt för grunderna i svensk språkhistoria.

Språkhistoria   bas

View more presentations from CamillaLindskoug.

Tidigare i år skrev jag ett inlägg som citerade Malcolm Gladwells bok Blink. Citatet beskrev en undersökning som visade att elever som befann sig i "a smart frame of mind", dvs. ett mentalt läge där de kände sig smarta, presterade bättre än elever som befann sig i "a stupid frame of mind." Nu har jag precis läst Predictably Irrational av Dan Ariely. Han visar på många andra undersökningar med samma resultat: försökspersoner som påmints om ålderdomens krämpor rör sig långsammare, asiatiska kvinnor presterar bättre i mattetest när de påmints om sin etnicitet (vi har fördomar som säger att asiater är bra på matte), och sämre när de påminns om att de är kvinnor (kvinnor är enligt liknande fördomar sämre på matte), o.s.v.

Som lärare slår det mig med allt större kraft vilket enormt pedagogiskt värde det måste ha att jag kan framkalla ett mentalt tillstånd hos mina elever som gör att de identifierar sig med adjektiv som: smart, aktiv, kunnig, intresserad och kapabel. Människor som t.ex. är svårt sjuka har ett "happy place" som tillflyktsort. Det kan vara ett minne som är särskilt harmoniskt, lugnande och härligt. Genom att tänka på detta, genom att förflytta sig till sitt "happy place" kan personen lättare stå ut med stundens svårigheter. Inför nästa prov ska jag tillsammans med mina elever försöka skapa ett "smart place". Fortsättning följer.

LR tycker till om sociala medier

Lärarnas Riksförbund har gett ut en rapport med namnet "Elever och lärare online - var går gränsen?". I en undersökning med 500 elever, 500 föräldrar och 500 lärare har de ställt frågor som rör främst kontakten mellan lärare och elever i sociala medier samt hur lärarnas tillgång till datorer ser ut. I rapporten har de presenterat en del intressanta slutsatser som jag citerar:

Sociala medier har kommit för att stanna och det är dags för skolan att finna vägar för att dra nytta av de fördelar som sociala medier för med sig.

Det är väldigt skönt att lärarnas egen organisation på ett klart och tydligt sätt ger sociala medier en särställning som ett verktyg i undervisningen. Det räcker inte längre att använda webben som uppslagsverk, man måste utnyttja de sociala kontaktytor webben erbjuder. Vidare observerar rapporten att:

Detta [användandet av sociala medier] ska bejakas men de sociala medierna kan aldrig ersätta det personliga mötet mellan lärare och elev. Ju mer arbete som förläggs till internet, desto viktigare blir också mötet med läraren.

När man pratar om webben och sociala medier märks det ibland att folk förutsätter att  mötet i klassrummet ska ersättas med mötet på webben. Inget kunde vara längre från sanningen. De sociala medierna underlättar och stärker hela interaktionen mellan elev och lärare. LRs linje att användandet av sociala medier och webben snarare kräver en större lärarnärvaro än tvärtom, är helt korrekt.