När man är hemma sjuk är det som lärare lätt att oroa sig för att hela upplägget, arbetsron i klasserna och kontinuiteten ska bli bamsepannkaka. Och lite på ända går det ofta. Läraren behövs i klassrummet. Men, med hjälp av klassbloggarna tycker jag att det har blivit lättare att ge tydliga instruktioner när jag själv måste vara borta.
Både vikarien och eleverna kan gå in och titta och mina ord och avsikter blir inte förvrängda i den visklek som annars brukar uppstå vid lärarfrånvaro. Läraren viskar till skolsekreterare, skolsekreteraren viskar till vikarien, vikarien viskar till eleverna och ja, sen kan det bli vad som helst om man har otur.
Denna veckan har jag varit borta måndag-onsdag med en förfärlig förkylning. Jag väljer att tro att jag säkert haft Hong Kong-influensan, eftersom det känns passande hemskt, men på 10 minuter fixade jag den här lektionen med instruktion till mina tvåor. Vikarien behöver bara öppna dörren, ta närvaro, och titta på. Och stoffet är det en elev som valt, om ni minns min tidigare uppgift där eleverna i tvåan själv fick välja material till Engelska B.
Samtliga lektioner den här veckan har lösts på liknande sätt. Själv ska jag nu gå ut och hämta mitt te, och förbereda mig inför ett riktigt True Blood-maraton framför datorn:) Krya på mig!
Jag löser det ofta som du, framför allt om man vårdar ett barn som helst vilar framför teven. Lärarjobbet läggs ju på hög om man är borta och det är aldrig roligt att låta elever stanna upp i en arbetsprocess. Så för mig är lärplattformen (ska testa bloggformatet så snart som möjligt) en superbra lektionshjälpare.
SvaraRaderaSom en trist paragrafryttare måste man ju ändå fråga sig, sjukskriver du dig när du jobbar hemifrån?
Paragrafryttare tycker jag gott man kan vara ibland. Jag erkänner att jag både har rättat lite uppsatser och planerat en liten lektion idag fast jag varit sjuksriven.
SvaraRaderaMen jag också tittat på fem avsnitt av True Blood (60 minuter/st). Så jag tycker jag har lyckats vila en hel del också:) Får jag godkänt?
Åhhh ... om det inte hade varit för den där Hongkong-influensan så hade jag varit riktigt avundsjuk!
SvaraRaderaJa, det var faktiskt lite härligt att begrave sig i pop cult en hel dag!
SvaraRadera