I boken Blink av Malcolm Gladwell kan man läsa om hur vi människor använder vårt undermedvetna till att göra "snap judgements". Ibland kan detta vara bra - man känner av en fara innan ens medvetna jag upptäcker den - och ibland kan det vara negativt - vi dömer människor utifrån fördomar våra medvetna jag inte tror att vi har. Läs om det här experimentet från boken:
Two Dutch researchers did a study in which they had a group of students answer forty-two fairly demanding questions from the board game Trivial Pursuit. Half were asked to take five minutes beforehand to think about what it would mean to be a professor and write down everything that came to mind. Those students got 55,6% of the questions right. The other half of the students were asked to first sit and think about soccer houligans. They ended up getting 42,6% of the Trivial Pursuit questions right. The "professor" group didn't know more than the "soccer houligan" group. They weren't smarter or more focused or more serious. They were simply in a "smart frame of mind", and, clearly, associating themselves with the idea of something smart, like a professor, made things a lot easier...The difference between 55,6 and 42,6 percent, it should be pointed out, is enormous. That can be the difference between passing and failing.
Avslutningsvis nämner jag någonting en föreläsare vid Lunds universitet sa till sina ABM-studerande (Arkiv, Bibliotek och Museum): "det finns ingen bra negativ respons - den enda bra responsen är positiv". Punkt.
Intressant inlägg!
SvaraRaderaJag håller med om att lärares respons är mycket viktig för elever. Lärare kan bekräfta sina elever och hjälpa dem att bygga en positiv självbild, men det måste ske i förhållande till tydliga förväntningar och krav. Att bara säga att allt som eleverna gör är jättebra och att man är sååå stolt över dem, oavsett hur lite de anstränger sig, är inte trovärdigt. Och responsen måste vara trovärdig för att ha tyngd!
Tiden går så snabbt! Redan fredag igen. Ska vi höras i morgon via Skype samma tid?