Hur ser nästa steg ut?

Idag har jag en dejt med mig själv i sommarvärmen. Jag sitter på mitt favoritfik med gott kaffe, laptoppen och flera nyinhandlade magasin som sällskap. Medan jag växlar lite mellan att flippra på datorn, facebooka och bläddra i tidningarna märker jag hur min hjärna så sakteliga har börjat hämta sig efter sin närmast totala nedstängning under sommarlovets första veckor. Snömoset börjar rinna bort; dimmorna skingras. Vad infinner sig då - jo, en spirande förväntan inför nästa termin och tankar om mina kommande stordåd som pedagog!

Tankarna kluckar runt som ljumt skvalpande vågor i huvudet. Idéer kring vad jag ska skriva om i artikeln för Svenskläraren i höst och hur jag också ska prova Twitter som responsverktyg (tack Kristina Alexandersson!), vänslas med tankar om hur jag med arbetslaget ska lägga upp en övergripande plan för webben i undervisningen i de tre årskurserna och hur jag ska formulera en stimulerande uppgift i svenska B där eleverna ska få spela in radioprogram.

En av de mest spännande uppdragen jag kommer att ha i höst är det som förändringsagent (med rätt att...blogga?). Uuppdraget kommer jag att dela med lärare från andra program på skolan, och vår uppgift blir att inspirera och vägleda våra kollegor, både de som redan kommit igång, och de som står beredda att dra på sig rymoverallerna och störta ut i cyberrymden. Jag kan inte vänta!! Fast jo, kanske sex veckor till kan jag faktikst bärga mig!