Det ena med det fjärde.

Så här i sommarhettan gömmer jag mig nu inomhus efter flera dagar på stranden. Med allt tidningstittande och iPhone-appande har jag gjort små upptäckter att dela.

Jag är inte rabiat. Jag äter pizza (N. Orrenius, 2010)

Den här reportageboken om Sverigedemokraterna av Sydsvenskans Niklas Orrenius är lättläst, initerad och intressant. Dessutom förhållandevis nyanserad, vilket känns viktigt i sammanhanget. Den lyfter frågor som är ytterst viktiga att ställa sig inför valet i höst: vad innebär demokrati? Vad får man lov att säga i Sverige? Hur tokig får man vara? Ur ett IKT-perspektiv är det också intressant att se hur effektivt bloggosfären kan användas av opinionsbildare som inte bereds plats i gammel-media. Vi ska nog inte inbilla oss att vi kan tiga ihjäl ovälkomna tyckare längre, och då kan det vara bra at ha läst på sig i ämnet så att man kan debattera övertygande istället.

Semester från sociala medier

I sneaste numret av Modern psykologi (sommaren, 2010) berättar psykologi-docenten Göran Kecklund för Katarina Liljedahl att man bör semestra på olika sätt, beroende på vad man gör till vardags. Något alla dock behöver är semester från "det höga tempo som många lever med, genom den nya, ständigt uppkopplade tekniken [...] Man måste vänja hjärnan vid att inte få så mycket stimulans hela tiden." Det tål att tänkas på i sommar, och därför hoppas jag att så få som någonsin är möjligt läser det här inlägget!

iPhone-appar

Trots att jag nästan gav upp min älskade last choklad, och begränsade intaget till lördagar i modest mängd, blev jag inte av med de sista förargliga graviditetskilona. Då provade jag appen ShapeUp som är gratis. I den räknar man hederliga kalorier och följer en plan man lägger upp själv. Deras databas över olika födoämnen innehåller de flesta svenska basvaror eftersom utvecklarna är svenskar. Och med mina stadiga 700-kaloriers-frukostar, och rejäla mellanmål med mackor (om än fina surdegsbröd) prydda av Bregott, så var det kanske inte så konstigt att det var svårt att gå ner till matchvikt! Nu är jag dock snart framme. Tre kilo minus gör banne mig skillnad.

Appen Erudite snofsar till det engelska ordförrådet för dig som redan är rätt vass. Den första lektionen innehöll en hel del ord jag inte kunde eller var osäker på, eller vad sägs om: abrogate, aegis, aflatus och anneal. Man får både definition av orden och, orden i ett sammanhang (taget från världslitteraturen). Därefter följer quiz. Ord man inte kan går att bokmärka så att man träna dem speciellt. Bra ifall man någon gång skulle behöva flasha lite, eller förleda folk från att upptäcka att man inte vet vad de pratar om. Inte för att jag någonsin befinner mig i dylika situationer. 22 riksdaler.

Magasin för strand och trädgård!

Som inbiten bokmal och tidigare bokbloggare (The Poor Player) tänkte jag ägna ett par av sommarens inlägg till boktips, men något jag också är alldeles förtjust i är tidningar. Formatet har alltid tilltalat mig - från tiden med Bamse och Goliat, Starlet och Vecko-Revyn till idag när jag är någon slags allätare där min förbjudna last är Svensk Damtidning och liknande tvivelaktiga publikationer (de bor på toaletten för att markera statusen) till Filter, Modern Psykologi och PC&Teknik som väl är de magasin jag alltid skaffar ett ex av när de kommer.

En ny förmåga är dock ViLäser! Detta trots att jag aldrig lockats särskilt av tidningar OM böcker - jag vill hellre bara läsa böckerna. Det har dock hänt någonting med ViLäser, som jag har stått och bläddrat i ett par gånger tidigare, men inte köpt. I senaste numret kan man låta sig charmas av Haruki Murakami, reta sig lite på Per Hagman och uppiggas av den nya arbetarlitteraturen. Det är spännande, initierat, snyggt och fräscht. Jag grämer mig bara att jag tidigare avpollterade tidningen eftersom jag missade numret med Jonas Hassen Khemiri!

Ska du ta med dig något ut i hängmattan eller till caféet? Satsa alltså då på ViLäser. Och kan du som jag köpa tidningar för hundratals kronor åt gången utan att blinka, så ta även med dig senaste numren av Modern Psykologi, Allt om iPhone, och, om du inte skäms som jag, senaste numret av S - en poppigare version av Svensk Damtidning. Och vill någon passa på och komma ut som konsument av skvallertidningar så blir ingen gladare än jag.

Hur ser nästa steg ut?

Idag har jag en dejt med mig själv i sommarvärmen. Jag sitter på mitt favoritfik med gott kaffe, laptoppen och flera nyinhandlade magasin som sällskap. Medan jag växlar lite mellan att flippra på datorn, facebooka och bläddra i tidningarna märker jag hur min hjärna så sakteliga har börjat hämta sig efter sin närmast totala nedstängning under sommarlovets första veckor. Snömoset börjar rinna bort; dimmorna skingras. Vad infinner sig då - jo, en spirande förväntan inför nästa termin och tankar om mina kommande stordåd som pedagog!

Tankarna kluckar runt som ljumt skvalpande vågor i huvudet. Idéer kring vad jag ska skriva om i artikeln för Svenskläraren i höst och hur jag också ska prova Twitter som responsverktyg (tack Kristina Alexandersson!), vänslas med tankar om hur jag med arbetslaget ska lägga upp en övergripande plan för webben i undervisningen i de tre årskurserna och hur jag ska formulera en stimulerande uppgift i svenska B där eleverna ska få spela in radioprogram.

En av de mest spännande uppdragen jag kommer att ha i höst är det som förändringsagent (med rätt att...blogga?). Uuppdraget kommer jag att dela med lärare från andra program på skolan, och vår uppgift blir att inspirera och vägleda våra kollegor, både de som redan kommit igång, och de som står beredda att dra på sig rymoverallerna och störta ut i cyberrymden. Jag kan inte vänta!! Fast jo, kanske sex veckor till kan jag faktikst bärga mig!

Vad är svenskhet?

När jag stod i Paulikyrkan i Malmö på vår avslutning och lyssnade och sjöng med i både  psalmer och nationalsång, slogs jag av någonting: vad glad och lyckligt lottad jag är som bor i Sverige. Nationalism är väl en känsla jag snarast ryggradsmässigt känner obehag inför, men när jag funderade vidare över vad det är jag älskar med Sverige kändes det helt okej att vurma lite för mitt land.

Jag älskar att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Att min röst räknas; att jag tjänar lika mycket (eller lite) som mina manliga kollegor, vilket faktiskt är sant för just min yrkeskategori; att min sambo tar lika stort ansvar för barn och hem som jag, och att samhället uppmuntrar honom att göra detta; att min son kan gå på dagis för en smärre penning och få ett tryggt och stimulerande sammanhang när min man och jag jobbar Jag älskar att jag har kunnat utbilda mig gratis; att jag kan vakna och känna mig trygg varje dag och att jag kan njuta av naturen utan att mötas av skyltar där jag hotas med gevär (som i många andra länder). Jag älskar också att Sverige är ett land som ställer upp och hjälper andra och försöker ta ett internationellt ansvar. Jag älskar att vi inte som land är stängt, egoistiskt och konservativt. Jag älskar att man kan bilda familj och leva på olika sätt och med vem man vill och att det (iaf mer än i andra länder) är varje människas ensak.

Finns det saker jag vill ändra på? Ja, det kan ni ge er på. Är den verklighet jag målar upp här ovan verklighet för alla svenskar? Nej, säkert inte. Finns det negativa saker jag också kopplar till begreppet svenskhet? Absolut. Som sagt, min nationsstolta minut där i kyrkan hör inte till vanligheterna, men just idag ska jag inte ägna utrymme i till en massa ‘men’, och räkna upp saker jag är missnöjd med, eller skulle vilja ändra på. Min poäng är att för mig är ovanstående är min tolkning av begreppet svenskhet, och det är upp till varje individ att bestämma vad svenskhet är

Varifrån kom då impulsen till detta inlägg? Jo, jag har läst Niklas Orrenius reportagebok om Sverigedemokraterna: Jag är inte rabiat. Jag äter pizza (2010), som jag kommer att diskutera i nästa inlägg. Som jag förstår det vill SD göra Sverige svenskare. Men vem har tolkningsföreträde till begreppet svenskhet – vem äger det? Jo, det gör vi alla. Hembygdsgårdar, Karl XII, folkdräkter och vikingar? Det är inte svenskhet för mig. Det är historia.

Vad säger ni lärare? Vad är svenskhet för er?