Betygsångest

Hur jag kan bli överraskad varje vår av den betygsångest som ofelbarligen infinner sig övergår mitt förstånd. Efter tio år borde jag ha räknat ut att den som regel dyker upp i mitten av maj. Däremot vågar jag drista mig att säga att ångesten är något mindre i år.

Jag misstänker att det beror på att min implementering av IKT-baserad undervisning påverkat mitt sätt att undervisa och i viss mån mitt sätt att examinera. Efter så här kort tid är det svårt att sia om huruvida eleverna lärt sig mer och därmed får högre betyg eller inte, men min känsla är att eleverna har varit mer positivt inställda till arbetsformerna framförallt, och kanske har fler elever nått målen i år på grund av det.

Den största konsekvensen datoranvändningen haft för mina arbetsmetoder i klassrummet är att elevernas arbetssätt påminner mer om de former som återfinns utanför skolvärlden. När eleverna har datorer påminns jag om hur jag själv brukar arbeta och vilka förhållanden som underlättar för mig. Även om jag processkrivit med eleverna tidigare till exempel, så gör jag det i ännu större utsträckning nu och jag ger dem mer feedback och uppmuntrar dem att hjälpa varandra på ett annat sätt. Man sitter ju inte själv i ett vakuum och skriver, utan använder alla möjliga hjälpmedel.

Ett som är säkert är att jag ser fram emot hösten när jag kan sätta igång en ny klass med all den kunskap och inspiration jag fått med mig det här året. Och kanske, om jag har tur, får jag göra det med en Mac <3.