Googled av Ken Auletta

Av Googles tjänster använder jag Google Search, Google Calendar, Google Chrome, Google Documents, Google Reader, Google Books, Gmail, Blogger, Feedburner, AdSense, Picasa och YouTube. Bland annat. Som nöjd och fascinerad användare har jag alltid accepterat att Google på något sätt tar betalt av mig, om än inte i kronor och ören. Jag har har bara inte vetat riktigt hur. För att ta reda på det, samt söka ett svar på den aktuella frågan: är Google djävulen eller frälsaren för den digitala världen, bestämde jag mig för att läsa Ken Aulettas väl underbyggda reportage: Googled. The End of the World As We Know It.

Den första frågan besvarade jag härom veckan i mitt inlägg Vad kostar Google? Därmed går jag vidare till den kanske viktigaste frågan: kan vi lita på Google? Aulettas slutsats skulle kunna summeras: ja, vi kan i alla fall lita på att deras avsikter, idag, är goda. Förutom intressant läsning om Googles skapare, Sergey Brin och Larry Page, och företagets framväxt tog jag med mig ett par övergripande intryck som hjälpte mig att besvara min fråga.

Ingenjörer och användare är kungar på Google 

Något som upprepas gång på gång i Googled är att den kategori anställda som anses allra viktigast är ingenjörerna. Det är de som skapar tjänsterna och verktygen vi alla använder och det är deras insats som värderas högst. Fördelen med detta är att man har ett tydligt fokus på vad det är som är viktigt: att utveckla den digitala tekniken. Nackdelen är att företaget inte investerar lika mycket i andra yrkeskategorier: formgivare, informatörer, säljare, reklamare, vilket gör att de har betett sig naivt och klumpigt ibland. Detta var t.ex. fallet när Brin och Page bestämde sig för att digitalisera 20,000 böcker och inte tänkte på att det kanske skulle finnas vissa invändningar från förlag och författare mot detta. Tanken var god – att folk skulle få tillgång till böcker - men kritiken lät inte vänta på sig.

Om ingenjörerna är kungarna inom företaget är användarna kungarna utanför. Den uttalade avsikten med allt ingenjörerna gör är att det ska vara till nytta för användarna. Inte för annonsörerna, inte för Brin och Page, inte ingenjörerna, politikerna, sponsorerna eller någon annan.

Google tar hand om sina anställda 

Skulle jag vilja jobba på Google om jag var ingenjör? Ja, det kan du hoppa upp och sätta dig på. Google har förstått att nöjda medarbetare är lojala, mer kreativa och gör ett bättre jobb – och det tjänar ju alla på. Fast det började egentligen med att Brin och Page ville att jobbet skulle kännas som plugget – Stanford i det här fallet. Den ursprunliga avsikten var alltså inte särskilt beräknande, utan högst personlig.

Anställda på Google njuter bland annat: tre gratis mål mat om dagen, massage, gym på området, fast anställda läkare som erbjuder gratis undersökningar och vård, särskilda pendelbussar som går så långt bort som till San Fransisco, fritt val av laptop, fem månaders mammaledighet med full lön (i ett land som saknar lagstadgad föräldraledighet). Och – det bästa: 20% av arbetstiden får användas till egna projekt – allt för att stimulera skapande! Dessutom finns tjänster som frisör, kemtvätt, biltvätt och liknande tillgängligt på området för att underlätta för de anställda.

Jag inser att detta kan lukta sekterism för vissa och att här kan göras invändningar: det skulle kunna vara problematiskt att din läkare är anställd av din chef. Men jag tycker att man spelar djävulens advokat om man bara ser cyniskt vinsttänkande med det här förhållningssättet gentemot anställda. Jag tycker det är sympatiskt, och ifall det skapar lojalitet är inte det nödvändigtvis fel. Jag har själv en chef jag har stort förtroende för, och varför skulle det vara fel om det gör att jag också känner lojalitet?

Googles största misstag är dess storlek och explosionsartade expansion 

Eftersom Google har blivit så stort och har en sådan ingripande effekt på våra digitala liv är det lämpligt att de granskas. De verkar dock ha fått mycket kritik bara för att de har vuxit sig så stora. Man ska komma ihåg att mycket av kritiken kommer från gigantiska mediekonglomerat som har förlorat makt till digitala tjänster över lag – inte bara till Google, och som till viss del har sig själva att skylla för det, eller för att citera Auletta:
I also came away impatient with companies that spend too much time whining about Google and too little time devising an offense. Most old media companies were inexcusably slow to wake to the digital disruption


Bilden heter “Sergey Brin’s shoes” och är från Joshlowensohn’s fotoström på Flickr.com

Hur ska Google bibehålla vår tillit? 

Något Auletta återkommer till är att Googles största kapital är användarnas tillit. Anledningen till att Google har kunnat växa sig så stora bygger mycket på det och deras fortsatta framgång bygger på att de lyckas bibehålla den. Människor blir i större och större utsträckning medvetna om de digitala spår de lämnar efter sig på webben och i samma stund som användarna sviker Google, förlorar företaget det enda de kan omsätta i pengar: våra handlingsmönster på Googles sökmotor. De har allt att vinna på att behandla sina användare med lika stor respekt som de behandlar sina anställda.

Deras största svaghet är deras passion för tekniken som skulle kunna göra att de inte lyckas förstå användarnas oro kring integritet. Michiko Kakutani beskriver deras perspektiv så här i sin recension i New York Times: “a scientific-engineering driven point of view that prizes data, efficiency and growth while often overlooking more human and political concerns like privacy and copyright.” För att bibehålla användarnas tillit måste Brin och Page bli bättre på att ta användarnas oro på allvar och se Google från vårt perspektiv.