Att redovisa muntligt via videoklipp

När jag körde romanbloggarna med mina ettor tyckte jag att en av finesserna med bloggarna var att de elever som ville kunde redovisa sina tankar kring romanen muntligt genom att spela in sig själv via webbkameran och posta det som inlägg. Därför blev jag förvånad när ingen av eleverna valde detta redovisningssätt.

Naturligtvis passade jag på att fråga dem om detta i utvärderingen. Om man bortser från de svar som gick ut på att eleverna helt enkelt tyckte att de var bättre på att uttrycka sig i skrift (för dem var det ju det naturliga valet) så fanns det främst två skäl eleverna angav till varför de hade valt bort videoklippen:

• D tyckte att det verkade klyddigt
• De trodde att det skulle kännas jobbigt och pinsamt.

Klyddighetsfaktorn borde man ju kunna ordna med lite gemensam träning. Särskilt svårt behöver det inte vara. Men pinsamhetsfaktorn fick mig att tänka till. De flesta elever tycker det känns okej att prata i klassrummet, särskilt i mindre grupper. Många tycker däremot att envägskommunikationen vid en muntlig redovisning är jobbig. När det gäller att redovisa via videoklipp verkar det som om eleverna tycker att det påminner mer om den formella talsituationen än den informella.

För en del elever kanske podcasting (digitala radioprogram) vore en lösning. Då slipper man synas och lämnar bara ut sin röst. Andra elever nämnde just inspelning av sin egen röst som problemet. De gillade helt enkelt inte att höra den. Annars är det kanske så att det i snarare estradörerna (det finns ett par i varje klassrum:) än de blyga som gynnas av denna möjlighet?

Kommentera gärna och berätta vilka erfarenheter ni har av detta och om ni har hittat något som funkat.
Bilden heter “Speak to sight” och är tagen av Jugbo som publicerar på Flickr.com