Angående nationella provet i svenska

I instruktionerna till nationella provet i svenska tas datoranvändning upp. Som jag tidigare nämnt (nationella prov och elevdatorer) finns det ett antal riktlinjer att följa för de skolor som vill låta eleverna skriva på datorer: stavningskontroll får användas men inte Internet, och skolan ska kunna säkerställa att det inte finns material på datorerna som eleverna skulle kunna använda till sin fördel på provet. Vad som slår mig när jag ska förhålla mig till riktlinjerna, i synnerhet den sista, är att provkonstruktörerna har utgått från premissen att skolor har datorsalar med stationära datorer, inte laptops till alla elever.

Att det inte är möjligt för skolan att inför ett nationellt prov, samla in och blåsa alternativt kontrollera eleverna laptops (ett hundratal i vårt fall) är ett som är säkert. Frågan jag ställer mig som undervisande lärare är då: vilken typ av material skulle eleverna kunna spara och ha nytta av vid provtillfället? Provet är konstruerat på ett föredömligt sätt och hur man skulle fuska på det har jag svårt att se. Det jag kan tänka mig att provkonstruktörerna har haft i åtanke är förberedelsematerialet eleverna fått ut som de inte får ha med sig på provet och kanske nedskrivna tankar om temat i allmänhet.

Mitt förslag inför nästa år är att samtliga elever, även de som skriver för hand (stackarna!), får ha tillgång till förberedelsematerialet och eventuella nedskrivna funderingar kring temat. Då skulle det bli lättare att använda laptops, proven skulle fortfarande vara jämförbara och skrivsituationen skulle bli än mer autentisk. Skriv gärna vad ni tycker. Frågan kommer bara att bli än mer aktuell i takt med att allt fler skolor satsar på 1-to-1-lösningar!

Färdig lektion – engelsk grammatik

Via länken nedan kommer du till en av mina klassbloggar och här finns en färdig lektion som tränar ordföljd och presens på engelska. Lektionen är gjord för A-kursen på gymnasiet. Lektionen består av övningar samt två korta skrivuppgifter utifrån bilder för eleverna att välja mellan.

Läraren inleder med att gå igenom de grammatiska reglerna för presens och ordföljd (fokus ligger på att engelskan har rak ordföljd även när en mening inleds med något annat än subjektet, vilket inte svenskans har). Eftersom jag var hemma förkyld när lektionen skulle genomföras finns även ett dokument med reglerna för eleverna att läsa.

Målet är att eleverna genom först riktad träning och sedan fri skrivning ska förstå de här grammatiska reglerna men även att de ska bli bättre på att använda olika typer av meningsstrukturer för att skapa variation i sina texter.

Gå till lektionen!

Googled av Ken Auletta

Av Googles tjänster använder jag Google Search, Google Calendar, Google Chrome, Google Documents, Google Reader, Google Books, Gmail, Blogger, Feedburner, AdSense, Picasa och YouTube. Bland annat. Som nöjd och fascinerad användare har jag alltid accepterat att Google på något sätt tar betalt av mig, om än inte i kronor och ören. Jag har har bara inte vetat riktigt hur. För att ta reda på det, samt söka ett svar på den aktuella frågan: är Google djävulen eller frälsaren för den digitala världen, bestämde jag mig för att läsa Ken Aulettas väl underbyggda reportage: Googled. The End of the World As We Know It.

Den första frågan besvarade jag härom veckan i mitt inlägg Vad kostar Google? Därmed går jag vidare till den kanske viktigaste frågan: kan vi lita på Google? Aulettas slutsats skulle kunna summeras: ja, vi kan i alla fall lita på att deras avsikter, idag, är goda. Förutom intressant läsning om Googles skapare, Sergey Brin och Larry Page, och företagets framväxt tog jag med mig ett par övergripande intryck som hjälpte mig att besvara min fråga.

Ingenjörer och användare är kungar på Google 

Något som upprepas gång på gång i Googled är att den kategori anställda som anses allra viktigast är ingenjörerna. Det är de som skapar tjänsterna och verktygen vi alla använder och det är deras insats som värderas högst. Fördelen med detta är att man har ett tydligt fokus på vad det är som är viktigt: att utveckla den digitala tekniken. Nackdelen är att företaget inte investerar lika mycket i andra yrkeskategorier: formgivare, informatörer, säljare, reklamare, vilket gör att de har betett sig naivt och klumpigt ibland. Detta var t.ex. fallet när Brin och Page bestämde sig för att digitalisera 20,000 böcker och inte tänkte på att det kanske skulle finnas vissa invändningar från förlag och författare mot detta. Tanken var god – att folk skulle få tillgång till böcker - men kritiken lät inte vänta på sig.

Om ingenjörerna är kungarna inom företaget är användarna kungarna utanför. Den uttalade avsikten med allt ingenjörerna gör är att det ska vara till nytta för användarna. Inte för annonsörerna, inte för Brin och Page, inte ingenjörerna, politikerna, sponsorerna eller någon annan.

Google tar hand om sina anställda 

Skulle jag vilja jobba på Google om jag var ingenjör? Ja, det kan du hoppa upp och sätta dig på. Google har förstått att nöjda medarbetare är lojala, mer kreativa och gör ett bättre jobb – och det tjänar ju alla på. Fast det började egentligen med att Brin och Page ville att jobbet skulle kännas som plugget – Stanford i det här fallet. Den ursprunliga avsikten var alltså inte särskilt beräknande, utan högst personlig.

Anställda på Google njuter bland annat: tre gratis mål mat om dagen, massage, gym på området, fast anställda läkare som erbjuder gratis undersökningar och vård, särskilda pendelbussar som går så långt bort som till San Fransisco, fritt val av laptop, fem månaders mammaledighet med full lön (i ett land som saknar lagstadgad föräldraledighet). Och – det bästa: 20% av arbetstiden får användas till egna projekt – allt för att stimulera skapande! Dessutom finns tjänster som frisör, kemtvätt, biltvätt och liknande tillgängligt på området för att underlätta för de anställda.

Jag inser att detta kan lukta sekterism för vissa och att här kan göras invändningar: det skulle kunna vara problematiskt att din läkare är anställd av din chef. Men jag tycker att man spelar djävulens advokat om man bara ser cyniskt vinsttänkande med det här förhållningssättet gentemot anställda. Jag tycker det är sympatiskt, och ifall det skapar lojalitet är inte det nödvändigtvis fel. Jag har själv en chef jag har stort förtroende för, och varför skulle det vara fel om det gör att jag också känner lojalitet?

Googles största misstag är dess storlek och explosionsartade expansion 

Eftersom Google har blivit så stort och har en sådan ingripande effekt på våra digitala liv är det lämpligt att de granskas. De verkar dock ha fått mycket kritik bara för att de har vuxit sig så stora. Man ska komma ihåg att mycket av kritiken kommer från gigantiska mediekonglomerat som har förlorat makt till digitala tjänster över lag – inte bara till Google, och som till viss del har sig själva att skylla för det, eller för att citera Auletta:
I also came away impatient with companies that spend too much time whining about Google and too little time devising an offense. Most old media companies were inexcusably slow to wake to the digital disruption


Bilden heter “Sergey Brin’s shoes” och är från Joshlowensohn’s fotoström på Flickr.com

Hur ska Google bibehålla vår tillit? 

Något Auletta återkommer till är att Googles största kapital är användarnas tillit. Anledningen till att Google har kunnat växa sig så stora bygger mycket på det och deras fortsatta framgång bygger på att de lyckas bibehålla den. Människor blir i större och större utsträckning medvetna om de digitala spår de lämnar efter sig på webben och i samma stund som användarna sviker Google, förlorar företaget det enda de kan omsätta i pengar: våra handlingsmönster på Googles sökmotor. De har allt att vinna på att behandla sina användare med lika stor respekt som de behandlar sina anställda.

Deras största svaghet är deras passion för tekniken som skulle kunna göra att de inte lyckas förstå användarnas oro kring integritet. Michiko Kakutani beskriver deras perspektiv så här i sin recension i New York Times: “a scientific-engineering driven point of view that prizes data, efficiency and growth while often overlooking more human and political concerns like privacy and copyright.” För att bibehålla användarnas tillit måste Brin och Page bli bättre på att ta användarnas oro på allvar och se Google från vårt perspektiv.

Att redovisa muntligt via videoklipp

När jag körde romanbloggarna med mina ettor tyckte jag att en av finesserna med bloggarna var att de elever som ville kunde redovisa sina tankar kring romanen muntligt genom att spela in sig själv via webbkameran och posta det som inlägg. Därför blev jag förvånad när ingen av eleverna valde detta redovisningssätt.

Naturligtvis passade jag på att fråga dem om detta i utvärderingen. Om man bortser från de svar som gick ut på att eleverna helt enkelt tyckte att de var bättre på att uttrycka sig i skrift (för dem var det ju det naturliga valet) så fanns det främst två skäl eleverna angav till varför de hade valt bort videoklippen:

• D tyckte att det verkade klyddigt
• De trodde att det skulle kännas jobbigt och pinsamt.

Klyddighetsfaktorn borde man ju kunna ordna med lite gemensam träning. Särskilt svårt behöver det inte vara. Men pinsamhetsfaktorn fick mig att tänka till. De flesta elever tycker det känns okej att prata i klassrummet, särskilt i mindre grupper. Många tycker däremot att envägskommunikationen vid en muntlig redovisning är jobbig. När det gäller att redovisa via videoklipp verkar det som om eleverna tycker att det påminner mer om den formella talsituationen än den informella.

För en del elever kanske podcasting (digitala radioprogram) vore en lösning. Då slipper man synas och lämnar bara ut sin röst. Andra elever nämnde just inspelning av sin egen röst som problemet. De gillade helt enkelt inte att höra den. Annars är det kanske så att det i snarare estradörerna (det finns ett par i varje klassrum:) än de blyga som gynnas av denna möjlighet?

Kommentera gärna och berätta vilka erfarenheter ni har av detta och om ni har hittat något som funkat.
Bilden heter “Speak to sight” och är tagen av Jugbo som publicerar på Flickr.com

Webbresurser för engelsklärare

Om man inte tidigare har arbetat med webben särskilt mycket i engelska, ska jag idag ge ett par länktips som man kan ha stor nytta av och som är lätta att komma igång med.

Glosboken.se

Det var faktiskt en elev som tipsade mig om den här interaktiva glosboken. Här skapar man egna gloslistor och lucktester för att testa sig själv. Finessen (förutom att det är en smula roligare att träna glosor via datorn) är att jag som lärare kan lägga ut gloslistor till elever, och att elever kan dela gloslistor med varandra. Man kan också någorlunda lätt  individanpassa glosträningen för eleverna, i stället för att alla, oavsett kunskaper, ska plugga på samma gloslista kan varje elev göra en egen som de sedan tränar och testas på.

Breaking News English och News English Lessons

Här erbjuder engelskläraren Sean Banville träningshäften, inspirerade av aktuella nyheter. Varje handout har en text (som finns inläst som ljudfil) som utgångspunkt, och till denna kopplas sedan övningar av olika slag. Breaking News English innehåller något lättare material. På gymnasiet har jag använt dessa handouts till elever i behov av extra stöd i engelska,  De har uppskattat att materialet är repetetiv, överskådligt och handfast, om än inte inspirerande.

Corpus of Contemporary American English och British National Corpus

En korpus är en textdatabas. Den kan man använda för att göra sökningar på språkbruk. I söksvaret får man söksträngen i sitt textsammanhang, samt information om i vilken typ av texter söksträngen är mest frekvent i. Söker man t.ex. på “old chap” ser man klart och tydligt att det är ett uttryck som mest används i fiction, och att det ska undvikas i akademiska texter! Man kan använda korpusar för att undersöka om saker elever har  skrivit fungerar, men också tillsammans med eleverna (kanske framförallt på B-kursen) för att låta dem ställa och försöka besvara egna frågor kring språkbruk. En annan användbar korpus är Time Magazines, där alla gamla Time-texter utgör databasen. Undersök själva innan ni drar in eleverna!

Listen to English

En annan favorit är podcastbloggen Listen to English. Varje vecka publiceras två korta program (3-5 minuter) som tar upp engelskt språkbruk och kulturella lustigheter. Ofta finns övningar till programmen och här finns ett gigantiskt arkiv att utforska. Pogrammen läses långsamt och tydligt och ligger väl någonstans i gränslandet mellan åk 9 och engelska A. Det matnyttiga nnehållet gör dock att det är ett givande inslag även på A-kursen. För elever som inte känner sig säkra på engelskan är det både lagom, informativt och underhållande! Bloggen fick pris 2009 för bästa språkblogg.

Att skapa en bra PowerPoint-presentation

Jag tycker nog att jag har fått ett rätt bra hum om hur en ordentlig PowerPoint-presentation ska se ut enbart genom att bevista ett antal tillställningar varje år där sådana visas. Jag vet i alla fall hur de INTE ska se ut. De här klippen från SVT via YouTube är dock väl värda att titta på tillsammans med eleverna eftersom David Phillips vågar sticka ut hakan lite.

Jag visade klippen för både ettor och treor i förra veckan och man kan konstatera att de nog passar bäst på B- och C-kurserna. Phillips vänder sig till företagare och ettorna tyckte nog att en del var svårt att förstå. Treorna - och mina har vild skeptism som grundläge - verkade däremot ta till sig informationen och hade förvånansvärt lite att opponera sig mot. De ska hålla sina projektarbetspresentationer i nästa vecka och detta är ett led i att hjälpa dem att förbereda sina redovisningar. Det blir intressant att se vad det blir av det hela!

PS. Det enda som väckte skeptismo-björnen var det faktum att David Phillips hade en T-shirt under skjorta under en väst! Det var nästan så att det inte gick att klara av, men jag göt olja på vågorna genom att öppna för en diskussion om att det kan spela roll vad man har på sig. Phu!

Romanbloggarna och måluppfyllelsen

Nu har jag bedömt elevernas insatser från romanbloggandet och får nog säga att jag är lite besviken trots att eleverna var så positiva i utvärderingen. Endast 50% av eleverna nådde alla de kriterier (fyra) som var uppsatta för godkänt. Av dessa nådde knappt hälften kriterierna för väl godkänt (tre). 22% nådde en del av de kriterier som var uppsatta för godkänt. En del lyckades till exempel visa att de hade läst och förstått romanen, men inte att de förmådde uttrycka sig tillräckligt väl i skrift. 28% av eleverna lyckades inte visa något alls.

Däremot upptäckte jag att materialet utgjorde ett bra underlag för bedömning och att många av kriterierna täcktes upp på ett tydligt sätt. Här fanns dessutom olika möjligheter att visa upp sina kvalitéer.

Med facit i hand syns vikten av att de arbetar aktivt i skolan på lektionstid. De elever som gjorde det nådde målen. Jag kommer att göra om det här eftersom jag tror på formatet, men jag kommer att avsätta ytterligare en vecka och för att kunna punktmarkera de elever som inte kommer igång. Denna vändan fanns jag tillgänglig för de elever som behövde mig, men det var mer på elevens initiativ än tvärtom. Eftersom jag efter denna modellen ändå var “upptagen” för det mesta, kan man nog konstatera att det behövdes mer tid ändå. Precis som eleverna sa.

Betygskriterier för romanbloggen
Momentspresentation av romanbloggen

Vad kostar Google?

Vid en workshop jag höll med mina kollegor vid terminens början berättade jag bland annat om vad Google erbjuder och hur vi kan använda Googles tjänster i klassrummet. Jag nämnde också att Googles tjänster är gratis i kronor och ören, men att vi betalar med annat. Jag var inte helt på det klara vad vi betalade men gissade på det lagom diffusa"data". Nu har jag läst boken Googled av Ken Auletta och kan bekräfta att det är just "data" som är priset för våra sökningar.

Google tjänar i stort sätt alla sina pengar på en sak: annonser. De flesta av deras andra tjänster ger inga eller små intäkter. Genom att samla data om vilka sökord vi använder och vilka klickningar vi gör kan dock Google optimera sin annonsplacering efter en Googlesökning. Målet är att sökresultatet, både vad gäller länkar och annonser ska vara så relevant som möjligt för den som söker. Om man inte vill att informationen ska sparas går det att stänga av den funktionen. Hur man gör det kan du läsa mer om här. 

Det har förvånat mig att folk blir upprörda över det faktum att Google använder den här informationen för att tjäna pengar. De erbjuder en uppsjö av användbara tjänster och har över 20,000 anställda - naturligtvis måste pengarna komma någonstans ifrån. Däremot hade Google kunnat vara tydligare med vad priset är, och vilken information de sparar om användarna. Efter att ha läst Googled, som jag recenserar i nästa vecka, kan jag konstatera att Google fortfarande har det de värderar mest - min tillit, men jag hoppas också att de som går i frontlinjen för så mycket annat också kommer att leda den teknologiska utvecklingen kring hur privatpersoner kan värna sin integritet på webben.

Google Translate, skola och undervisning

När jag den senaste tiden har funderat på Google Translate har det främst varit i samband med tankar kring fusk. Därför var det upplyftande när jag gjorde en sökning i ämnet och hittade så många positiva användningsområden.

I Uggleblogg lyfter Åsa fram de samtal man kan ha kring översättningar och att man ofta inte kan översätta ord för ord. Detta stämmer väl in med Marie Källkvists forskning (språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet)  som visar att just översättningar är bra som avstamp för diskussioner kring språk.

På bloggen Cecilias omvärld berättar Cecilia om hur hon kunnat ta del av bloggar på språk hon inte kan, och om hur hon själv har läsare i andra länder som använder Google Translate för att läsa hennes blogg. Då endast en bråkdel av webben är på svenska innebär givetvis detta att helt nya möjligheter har öppnats för att låta elever ta del av material som tidigare var otillgängligt.


Marie Linder kommenterade ett inlägg i ämnet på Jag lär mig teknik och berättade att hon hade använt verktyget för att översätta text till en elev med dyslexi. Någonstans (har glömt var) togs det också upp vilken tillgång det var för elever som ännu inte använder svenska obehindrat som nu kan ta del av webbaserad information på sitt modersmål.

Jag måste nog därför hålla med Stefan Pålsson när han skriver på bloggen Infontology om att det inte finns någon poäng i att förbjuda eller ignorera Google translate utan att vi istället bör lära eleverna i vilka sammanhang man kan ha nytta av det, vilka begränsningar som finns och hur man använder det. När det gäller fuskfrågan kanske jag får anledning att återkomma, men jag börjar med att hålla en lektion i ämnet för ettorna, så får vi se hur det går!

Lektionsplaneringen finns tillgängliga här som word-filer
Lektionsplanering
Två exempel på GT-översättningar att titta tillsammans på

Blogga till romaner på svenskan

Den senaste månaden har jag läst tre romaner med min etta i svenska. De fick välja mellan Stenhuggaren av Camilla Läckberg, Den som fruktar vargen av Karin Fossum och Kvinna med födelsemärke av Håkan Nesser. Till varje roman öppnade jag en blogg där eleverna fick välja och kommentera citat (minst tio) från romanerna, kommentera andras inlägg, samt ett skriva par andra inlägg om saker kopplade till romanen.

Jag avslutade momentet med en utvärdering (skapad med hjälp av Google Documents formulärfunktion). Samtliga 19 elever deltog i utvärderingen som gjordes under lektionstid och var anonym. Här visar jag och kommenterar en del av de svar jag fick. För att se hela översikten kan man gå hit: utvärdering av romanbloggar.

För 26% av eleverna var det viktigt att jag hade stängt bloggarna för allmänheten.

Blogger ger användarna möjlighet att välja vem som får se din bloggs innehåll. Flera elever tyckte att det var pinsamt att blogga inledningsvis och ville inte att andra skulle se. Jag tycker att man ska använda den här möjligheten även om bara ett fåtal elever önskar det. Ibland vill man däremot nå ut med bloggen till en bredare allmänhet och då kan man istället ge eleverna möjlighet att skriva under ett alias. Även i en “stängd” blogg kan man välja att bjuda in specifika personer som man vill ska kunna se bloggens innehåll (upp til 100 st. på Blogger)

58% av eleverna tyckte att de hade fått tillräckligt med tid på sig till uppgiften

Eleverna hade tre veckor på sig att läsa romanerna och genomföra uppgifterna kopplade till dem. Vi har fyra lektioner i veckan. Om man antar att ca en lektion i veckan gick till genomgångar av olika slag, samt att starta upp och avsluta lektioner så hade eleverna resten av tiden på sig till att läsa, skriva inlägg, och kommentera andras inlägg. Jag tyckte att detta var rätt generöst och förväntade mig nog ett än mer positivt svar här. Flera elever utnyttjade tyvärr inte tiden utan gjorde annat med sina laptoppar. Här borde jag nog ha gått in tidigare  och uppmuntrat alternativt satt lite press på att saker skulle bli gjorda.

69% tyckte att det blev lättare att förstå hur man skulle göra när man kunde se hur andra hade löst uppgifterna.

När de fick möjlighet att utveckla sina svar här var det främst de “duktiga” eleverna som gjorde det. De menade att de ofta var först med att posta inlägg och därför inte hade någon att titta på. Detta var dock inget problem eftersom de redan kände att de förstod uppgifterna. Däremot upplevde de att andra skrev av dem, och att “då gäller det att läraren kan kolla vem som skrev först!” Faktum är att jag pratade om just detta med ett par elever och uppmanade dem att välja ett par extra citat att kommentera inför sista omgången samt att inte välja citat som andra redan hade valt.

Med just detta i åtanke är det viktigt att eleverna håller deadline, och postar sina inlägg ungefär samtidigt. Man skulle kunna göra så att eleverna skriver sina inlägg i ett ordbehandlingsprogram och att alla sedan kopierar över dem i Blogger och postar dem samtidigt i klassrummet. Då elimineras möjligheten att, avsiktligt eller oavsiktligt, kopiera andra.

74% tyckte att det var positivt att ge och få kommentarer på sina inlägg.

De flesta var positiva till kommentarfunktionen och en av uppgifterna var att varje vecka kommentera ett visst antal inlägg, samt att svara på kommentarer man fått. De två första veckorna gick jag själv in och kommenterade samtliga inlägg. För mig som examinator är det positivt att ha en dialog att gå tillbaka till, men naturligtvis är detta något man även kan göra muntligt. Ett par elever nämnde att det hade känts mer naturligt, och kanske hade det varit lämpligt att komplettera med muntliga diskussioner.

89% tyckte att detta var ett bra sätt att läsa, diskutera och examinera romaner på 

När eleverna uppmanades att ta upp för- och nackdelar med arbetssättet var det många som på pluskontot nämnde att det var ett smidigt verktyg att arbeta med. Att arbetet var samlat på ett ställe, tillgängligt hemifrån och lätt att kombinera med andra sysslor (!) var positivt i elevernas ögon. Många nämnde också att det var roligt att få ta del av vad andra hade att säga om boken. Allmänna kommentarer som att “det var nytt, spännande och … roligt” och “roligt att blogga har jag upptäckt” fanns också.

På minussidan var det flera som helt enkelt inte kom på något, men ett par saker upprepades. Dels var det upplevelsen av att vissa elever åkte snålskjuts och kopierade andra som upplevdes som negativ, och dels fanns det några som tyckte man fått för lite tid.

Elevernas betyget på momentet som helhet var 3,9 av 5 och ingen elev gav ett lägre betyg än 3. 

Eftersom bloggarna är stängda för allmänheten finns inga länkar till dem. Jag har däremot frågat eleverna om jag får bjuda in andra lärare att titta på bloggarna och det gick bra. Om du vill bli inbjuden går det därför bra att maila mig och be om detta. När jag har bedömt och betygsatt elevernas insatser återkommer jag med någon extra reflektion. Deras resultat är ju viktiga i sammanhanget.

Bilderna kommer från www.colourbox.com