I höstas tipsade mig Pernilla om Wordle, ett genialiskt enkelt, användarvänligt verktyg att skapa ordmoln med. Jag ska villigt erkänna att det är viktigt för mig med formgivning och snits i webbsammanhang. Därför försökte jag ju tänka ut en bra ursäkt för att använda Wordles färgsprakande ordmoln i undervisningen.
Och, visst – man skulle kunna tänka sig att eleverna kunde genomföra någon sorts basal textanalys utifrån en Wordle; det är ju de mest frekvent använda orden som framträder tydligast. Utifrån ordmolnet jag skapat ovan (det är bloggens innehåll som analyserats) skulle jag kunna utröna att sidans innehåll är framåtsträvande (ska/vill), att eleven står i centrum (phu!), men att jag verkar tjata mycket om Wikipedia (?).
Jag tror nu väl inte att Wordle kommer att bli ett centralt textanalytiskt verktyg, men ibland ska man inte underskatta lite snitsigt, snofsigt nonsens i klassrummet. Som kronan på verket efter en ansträngande uppgift, textanalys eller kanske bara intensivt skrivande, kan ett ordmoln från Wordle vara ett lättsamt, trevligt kvitto på arbetet för eleverna.
Vad skönt att jag fick en ursäkt att använda det ändå!
För den oinvigde förefaller detta lite flummigt om du ursäktar. Men förmodligen har jag helt fel.
SvaraRaderaNär, var och hur menar du att det kan användas?
Vilka erfarenheter av detta har du?
Hur upplever eleverna detta?
Kan du ge något exempel på när det är motiverat?
Jag har inte använt det ännu, men tänker göra det. Poängen just här är att Wordle kanske inte är något fantastiskt pedagogiskt verktyg, men att det kan vara en trevlig avslutning på ett moment där eleverna har skrivit. Därför är det en fördel att det är så enkelt och inte behöver ta mer än tio minuter.
SvaraRadera