För att vara förberedd på detta måste jag också förbereda mig ordentligt innan jag ställer mig framför klassen. Länkar, program, teknisk utrustning, och annat måste kollas innan det begagnas i pedagogiskt syfte. Att höfta lite innebär definitivt en större risk än vad det gjorde förr. Alltså kan IKT vara ett tidskrävande arbetssätt både i och utanför klassrummet.
Med detta i åtanke, kommer det, i takt med att fler och fler lärare använder webben i undervisningen, att krävas samordning och planering inom arbetslaget. Alla kan inte blogga samtidigt, med olika bloggverktyg, och samtidigt introducera andra tjänster. För att få ett smidigt och pedagogiskt upplägg tror jag att man bör tänka på följande:
- Tänk långsiktigt – i ettan kanske det räcker att man vet hur man skriver inlägg i en blogg, medan man i tvåan även kan få prova på att starta och administrera en blogg. Allt behöver inte göras på en gång.
- Inventera behov och önskemål – vilka kompetenser finns i arbetslaget? Vilka önskemål har de olika lärarna utifrån sina ämnen? Vilka önskemål och förkunskaper har eleverna? Behövs hjälp utifrån eller fortbildning? Detta är alla frågor man kan tjäna på att försöka besvara förr hellre än senare.
- Inte mer än ett-två större projekt i taget – den dagliga användningen av IKT i undervisningen, vare sig eleverna har netbooks eller ej, är en sak, men större projekt bör nog begränsas i antal för att eleverna inte ska bli alldeles digitalt “mätta”. Här är ämnesöverskridande arbete en bra väg att gå.
- Minimera antal verktyg och konton – elever, och vuxna, har en benägenhet att glömma. Att skapa konton och använda tjänster bara lite för skojs skull riskerar att få som följd att mycket tid går åt bara till att ta sig över digitala inlärningströsklar och att de färdigheter man egentligen skulle utveckla hamnar i bakgrunden.
- Välj tjänster och verktyg med omsorg – med tanke på föregående punkt bör man i arbetslaget diskutera igenom vilka tjänster och verktyg man verkligen tycker är viktiga och användbara och försöka komma överens om vilka man ska satsa på.
Bra observationer!
SvaraRaderaVi har jobbat med 1 till 1 i sju år men på gymnasienivå. Allt du säger stämmer även här hos oss faktiskt.
När man går in i klassrummet är det "Live performance", allt måste klaffa.
Sedan, när det gäller pedagogerna så har de ett mycket stort förändringsarbete framför sig. Detta får inte underskattas. Man ska inte heller belasta lärarna för att de inte är med på tåget - de har ju sin professionella erfarenhet och tradition som behöver tid för utveckling.
Det blir lätt att man belastar pedagoger som inte är riktigt med på banan, men de har faktiskt inte haft chansen, tycker jag. Det behövs fortbildning - sen har vi ju inte så mycket hjälp av läromedelsförlagen heller.
Roligt att höra om dina erfarenheter! Sju år känns ju som en lång tid för oss som just kommit igång (också på gy). Hur har ni gjort för att föra arbetet framåt? Är det skynda långsamt som får gälla, eller?
SvaraRaderaMycket support och fortbildning! Ett måste är att lärarna känner sig trygga i att ta små steg och att det är prestigelöst. Traditionell IT-support räcker definitivt inte.
SvaraRaderaSen finns det en kuggfråga som beslutsfattare ställer - ser ni några resultat? Resultaten kommer i sinom tid, men det är inte den enda relevanta frågan. Lika viktigt är att se att det finns kunskap och färdigheter som man får som inte kan mätas med det traditionella betygssystemet.
Hur mäter man digitalkompetens?
Hur mäter man motivation och kreativitet?
Hur mäter man förmågan att se skillnad på kvalitetskällor och mindre tillrådiga internet resurser?
Dessa är ett måste i en modern värld, och våra mätsystem har inte hunnit ikapp.
Vi har idag mängder med mycket bra exempel där lärarna har hittat nya motiverande metodiska tillämpningar. Tyvärr har vi inte haft tid att dokumentera dem ännu. Förhoppningsvis kommer det.
Tack för all input. Jag ska skicka vidare till min chef...
SvaraRadera